BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Den feministiska inställningen är att vi behöver pengar för att frigöra oss. Ett så kallat ”fuck you-kapital”, som Birgitta Ohlsson uppmanar oss att skaffa, som kommer att ge oss frihet från mannen och frihet att välja våra liv, men jag tänker att detta mest är en illusion och att vi bara är lurade.
Ja, pengar ger frihet, det gör det. Att vara ekonomiskt beroende av någon annan försätter en i en position där valmöjligheterna minskar drastiskt och många kvinnor stannar hos män som kränker och misshandlar dem, hänger kvar i destruktiva eller bara halvdåliga relationer de vantrivs i på andra sätt, just för att de inte har råd att lämna eller gå vidare.
Men pengar kräver arbete och det är detta som tvingar oss kvar i status quo där samhällsstrukturen, som också är en manlig norm, inte ifrågasätts eller motarbetas. Och det är där illusionen om pengar (alltså arbete) som väg till frihet uppstår.
Och detta begränsar oss. Håller oss inte bara kvar utan bygger luftslott utan alternativ. Skapar en värld där bara de som redan har ekonomisk trygghet kan följa sina drömmar eller gå utanför boxen. Det tycker jag är jävligt deprimerande.
Jag fick ett mejl från en läsare som frågade mig hur det skulle se ut om alla slutade lönearbeta och betala skatt för att pyssla med annat i stället. Ja, hur skulle det se ut? Utan inkomst är du ju bara en lat parasit oavsett vad du bidrar med till samhället. Det spelar ingen roll hur mycket tid och engagemang du faktiskt lägger ner på något, genererar det inte cash flow så är det inte vatten värt.
Men jobba kan man ju göra ändå utan att det ger betalt och just kvinnor har ju ägnat sig åt obetalt arbete sedan tidernas begynnelse. Men så ser det ut i patriarkatet där mäns arbete värderas högst och i ett kapitalistiskt system där pengar visar ditt värde.
Så för mig som feminist blir det viktigt att problematisera denna manliga samhällsstruktur jag ingår i och jag kan inte låta bli att undra över samma fråga: Hur skulle samhället se ut om människor jobbade mindre och fler ägnade sig åt annat i större utsträckning?
Skulle vi vara mindre sjuka? Skulle vi vara lyckligare? Hur skulle samhället påverkas?
Och tänk om alla som var kreativa, hade idéer, passion eller bara en vilja att göra skillnad fick göra just det i stället. Hur skulle det se ut då? Vilket samhälle skulle vi leva i? Vilka uppfinningar bor i oss? Vilka idéer som kanske för mänskligheten framåt dör i stressade människors hjärnor medan de är upptagna med att arbeta ihjäl sig? Vilka revolutionerande tankar får aldrig ta fart för att det saknas medel att genomföra dem?
Jag tror inte det finns några enkla svar, men jag tror vi måste börja någonstans. Jag kan skriva spaltmetrar om att sluta värdera det traditionellt kvinnliga sämre och sluta glorifiera allt män gör men det känns som ett sisofysarbete när de flesta av oss är upptagna med att överleva. Men om vi lyckas få ”överleva” ur ekvationen så öppnar det i alla fall upp fler möjligheter och det är här vi behöver tänka nytt.
Förslaget om basinkomst eller så kallad medborgarlön har redan lyfts och jag är personligen övertygad om att det är nästa steg. För ja, pengar ger oss frihet, men tänk om vi slapp lönearbeta bort all vår tid och energi för det?
