Väntrummet är halvfullt. Det är en vanlig vårnatt på S:t Görans psykakut. En vanlig natt där människor vars liv rasat samman och kroppar brutit ihop väntar på sin tur. Solen har hunnit gå ned och varje patient bär på sitt eget mörker. De får akut hjälp i form av lugnande sjuksköterskor och piller som ska stilla den värsta ångesten. Några stannar över natten, andra får träffa en läkare och åker sedan hem.
Dåligt mående börjar sällan på akuten. Bland unga i Stockholm har de som söker psykiatrisk öppenvård ökat med 34 procent åren 2010–2014. I dag klassas ungas psykiska ohälsa som ett folkhälsoproblem. Samtidigt slits Stockholms psykvård isär. Dels med en vård som är olika bra beroende på var i länet den ges. Dels med besparingar som gör det svårare att ge rätt hjälp – och att ge den i rätt tid. Nu har revisorer granskat hur det moderatledda landstinget egentligen har skött psykvården.
2015 skulle det ha organiserats särskilda mottagningar för att möta behoven hos unga vuxna, bland annat för att underlätta övergången mellan barn- och vuxenpsykiatri. Det gjordes inte, i stället skulle det sparas pengar.
Inom slutenvården har det i princip inte gjorts något alls för unga vuxna. Även det på grund av besparingar.
Tillgången till psykiatrisk vård för unga vuxna skiljer sig geografiskt i länet. Störst utbud har du i norra Stockholm. Här visade granskningen att ja, just det, besparingar är en betydande anledning till ojämlikheten.
Med det fria vårdvalet har du rätt att söka dig till vilken mottagning du vill, oavsett var du bor. I teorin. Problemet är att de inte behöver ta emot dig om de upplever att det är för krångligt med patienter som bor långt bort, om det exempelvis krävs hembesök. Samtidigt är det många patienter som inte vet var de har rätt att söka vård.
Hemsidan, 1177vardguiden.se, är enligt revisorerna bristfällig. Det är allvarligt, framför allt när tydlig information är det som kan kompensera geografisk ojämlikhet i vården.
Det är en kamp att vara sjuk i dag. Att hitta rätt information, att få rätt hjälp, att känna till sina rättigheter och orka kämpa för dem i en vårdapparat där många hamnar mellan de besparingsutsatta stolarna. Att de i landstinget är dåliga på pengar är ingen nyhet. Glöm inte Nya Karolinska som hittills har slukat 9 miljarder mer än planerat.
Men oavsett anledning så riskerar vi mycket med fortsatta besparingar. Samtidigt har vi allt att vinna på en fungerande psykvård. En förebyggande, effektiv och jämlik vård. En vård som förhoppningsvis gör att många unga slipper det där ångestfyllda väntrummet i vårnatten. För fortsätter vi så här, kommer det att kosta oss mer än vi har råd med. Inte bara i pengar, men även i människoliv.
