Det har skrivits mycket om bristerna i förlossningsvården. Den vård som tvingar kvinnor att föda barn i bilen på väg till närmsta sjukhus eller leva med svåra förlossningsskador. Nu har regeringen tillsammans med Vänsterpartiet bestämt sig för att lägga 500 miljoner extra på förlossningsvården, något som Stockholms alliansstyrda landsting borde glädjas över. Men när de här barnen blir lite äldre i Stockholms län och skulle behöva medicinsk hjälp så ser det inte så ljust ut. Och då hjälper inte lite extrapengar från regeringen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I dag är 30–40 procent av vårdplatserna för barn på Nya Karolinska stängda, för att det inte finns tillräckligt med sjuksköterskor. Och den vårdpersonal som finns på plats måste stänga ner känslorna och bestämma vilka av patienterna som behöver akut hjälp som kan slängas ut i korridoren. Ibland får barnen skickas till andra landsting och i vissa fall utomlands, som ett gäng barnläkare nyligen vittnade om i Svenska dagbladet. De berättar även att lösningen helt enkelt är att ”jobba smartare”.
Miljardprojektet Nya Karolinska har knappast gjort vården bättre. 2010 var 90 procent av de beslutade vårdplatserna tillgängliga, på Nya Karolinska är i dag 60 procent öppna. Detsamma gäller för de som behöver mest hjälp, där det i dag finns betydligt färre platser än vad som var planerat för Nya Karolinska.
Det är en ohållbar arbetsmiljö, något som också kom fram i en medarbetarenkät vid Karolinska sjukhuset. Personal flyr och många av de sjuksköterskorna som håller upp barnvården saknas. Det som behövs är åtgärder som fler sjukhusplatser och en mänskligare arbetsmiljö. Men samtidigt är det bortom allt förnuft att de politiker som fattade beslut om katastrofen Nya Karolinska bekvämt sitter kvar och fattar det ena beslutet efter det andra som försämrar vården.
Det är samma politiker som har gjort vinstjakten i vården så stor att Stockholm leder stort jämfört med resten av landet. Leder i privatiseringar alltså. Privatiseringar som har lett till sådana kostnadsökningar att det inte blir så mycket pengar kvar till annat. Till exempel resurser till sjuka barn som tvingas vårdas utanför Stockholm. Det har också gett oss en sämre sjukvård som riskerar både barns och vuxnas hälsa. Och eftersom hoppet om våra landstingspolitikers vett lämnat oss för länge sedan så kan faktiskt regeringen göra något här också. Som att för en gångs skull förbjuda vinsterna inom vården. Så skulle inte lika många miljarder behöva gå till att släcka bränder som våra landstingspolitiker häller bensin över.
