Förra veckan höll Charlie Grönvall, 26 år, på att kollapsa på jobbet. Han var förkyld och hade varit det ett tag. Han kände sig inte frisk. "Jobbet", ja det var Idols fredagsfinal på TV4. Den fick Charlie inte missa för han hade skrivit under ett nio kapitel långt kontrakt som i princip gick ut på att han var tvungen att närvara, inställa sig i arbete och att, typ, djävulen skulle få hans själ om han av någon anledning inte kunde prestera som det var sagt. Och därför gick Charlie till jobbet som vanligt. Trots att han var sjuk.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
För det jobb Charlie och de andra deltagarna i Idol har gjort har de fått 1 250 kronor i lön. Före skatt ska tilläggas. Efter skatt har de 875 kronor att leka med. Och ersättningen i fråga är inte en dagersättning, utan, häpnadsväckande nog, en summa för en hel vecka. Fremantle Media, som betalar ersättningen, har antytt att man kan hålla med om att det är en låg ersättningssumma. Men det är så det ska vara. För det finns en vinst, som för en enda lycklig människa i tävlingen kan bli verklighet: ett skivkontrakt. Och det vet man att de som söker sig till tävlingen vill ha.
För ett tag sedan ringde en ung tjej som var anställd på en restaurang i centrala Stockholm till fackets jourtelefon och undrade vad hon skulle ta sig till. Hon hade gått till jobbet sjuk och nu, mitt i service, stod hon där, svimfärdig. Eller, som Charlie i Idol också fick uppleva, nära kollapsen. På morgonen den dagen hade hon ringt till arbetsgivaren och försökt sjukanmäla sig. Men det fick hon inte, fick hon veta, för det "var för sent för det". Hon skulle ha ringt före klockan sju. Och dessutom hade hon, liksom nästan hälften av alla som jobbar i samma bransch, en anställningsform som kunde avslutas när som helst. Det var bara att bita ihop alltså. Så hon gjorde det, och därför gick hon till jobbet som vanligt – trots att hon var sjuk.
För det jobb hon och kollegorna i samma ålder utför får de runt 85 kronor per timme. En arbetsdag motsvarar ungefär 680 kronor, för hela dagen. Före skatt givetvis. Runt 475 kronor är kvar när den har betalats. Arbetsgivaren som betalar lönen försvarar nivån med att de som får den ju är ungdomar. Men det är ändå inte huvudskälet. Den största anledningen till att betala en lön på den nivån är, återkommande, att man som arbetsgivare vet att de som tar jobbet verkligen behöver det. De vill verkligen ha det. De sökte det, gallrades ut och "vann" till slut en möjlighet till en av ungdomsgenerationens stora drömmar: att ha ett jobb. Och lön … eller vad det nu ska kallas.
För många unga i restaurangbranschen är dessutom inte lön ens självklart. De som jobbar helt utan ersättning i allt mellan några timmar till en dag, till en vecka, till månader kan säkert räknas i tusental. I branschen kallas det "lönlösa" jobbet för "provjobb" och kan liknas vid ett prov i skolan. Fast det här ju inte är i skolan – utan på arbetsmarknaden som det enligt politiker ska vara "ordning och reda på". I alla fall, klarar du provet – varsågod, ett jobb. Klarar du det inte – varsågod, där är dörren. Oavlönat så kallat "provjobb" existerar inte i varken avtal eller lag. Det är något som arbetsgivare i branschen har kommit på själva för att tjäna pengar på gratis arbetskraft. För att dra nytta av ungdomars drömmar. Som om alla vore med i Idol, alltid.
För dem är ungdomar ett bra sätt att öka marginaler och plocka ut vinst. De har allt att vinna. Och det har ju ungdomarna också, först. Men kort därefter, när jobbet är deras, har de allt att förlora. Det är därför Charlie och tjejen på restaurangen i stan gick till jobbet sjuka. Det är därför alla håller käften om hur arbetsgivarna och bolagen beter sig.
För att de i alla fall har ett jobb. Som arbetsgivarna vet att de är måna om att ha kvar, nästan till vilket pris som helst.
