Vad det handlar om är som vanligt pengar. Ju fler utredningar som påbörjas och ju fler intervjuer med barn och närstående som kan bokföras – desto mer pengar från landstinget – ett Alliansstyrt fiasko. (För mer info om hur dåligt skött landstinget är, googla ”Stockholms landsting + skandaler”).

Problemet med det här ekonomiska systemet är att pengarna inte tilldelas dem med störst behov, utan dem som lyckas få bäst statistik snabbast. Det i sin tur leder till att utredningar påbörjas och barnen tas ur den allmänna kön, bara för att ”läggas på is” i månader. Eller så skickar man med skattningsformulär och räknar in det som en utredning.

Att vårdpersonal nu går ut och berättar om det här för Sveriges radio betyder att de har fått nog. Fått nog av att mörklägga hur statistiken egentligen ser ut för neuropsykiatriska utredningar. Att läget har nått en gräns där den förvrängda bokföringen går emot medicinsk etik kring hur en patient ska behandlas.

Kärnan i problemet är inte bara en. Men helt avgörande är att Stockholm har sprungit före i privatiseringar av psykiatrin jämfört med resten av Sverige. Och när privata företag är vinstdrivande, så kommer pengar alltid att komma före patientens behov. Och i ett sådant system urholkas all psykiatri sin kvalité, oavsett om den drivs offentligt eller privat.

Just behovet av psykiatri ökar i Stockholm. Köerna är så långa att bara tre till sex mottagningar ens lyckas med 30-dagars-vårdgarantin, och på tre månader har över 30 klagomål kommit in till patientnämnden från oroliga föräldrar. Och då handlar det om föräldrar som har resurser att kämpa för sina barns vård. De som lider av psykisk ohälsa vars föräldrar av olika anledningar inte kan kämpa för dem, har det ännu mörkare.

Och de barn och ungdomar som mår allra sämst är de som har försökt eller kommer att försöka ta sitt liv. De klassas som akuta fall och får prioriteras generellt inom psykiatrin. Men det betyder att andra med mindre livshotande problem sållas bort, tills de själva hamnar i samma akuta sits.

Det är en ond spiral. Psykisk ohälsa har alltid skördat liv, och även om det inte har lett till självmord så är det år levda i stort lidande. Det kommer att ta lång tid innan vi vet allt som är nödvändigt om psykisk ohälsa. Men tills dess kan vi inte ha ett landsting vars politik gör de sjuka sjukare och vården ännu sämre för patienter, anhöriga och personal. Vi kan inte fortsätta ha ett landsting som stjäl friska år från barn och ungas liv. Kom ihåg det nästa gång du står i valbåset, det är ju ganska snart.