Ledare. Natashja Psomas Blomberg.

2017-09-11 06:00
Att leva som om vi är jämställda funkar inte i ett patriarkat och de som får betala priset är de som behöver feminismen mest.  Bild: Simon Paulin/SvD/TT
Att leva som om vi är jämställda funkar inte i ett patriarkat och de som får betala priset är de som behöver feminismen mest.

Barnen drunknar medan vi tjafsar om kulturen

Vad har vi ­feminism till om vi inte kan eller vill utöka kvinnors livsutrymme?

Den eviga badhusdebatten har blossat upp igen. Den gör det med jämna mellanrum.

Nu handlar det om att en skola i Hässleholm har köpt in burkinis till de flickor som inte får bada ihop med killarna, för att på så sätt möjliggöra att flickorna ändå tillhandahålls riktig simundervisning. En punktinsats som visserligen inte löser dilemmat med att flickor isoleras och segregeras från pojkarna, men som i alla fall bemöter problemet med att dessa flickor inte kan simma.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration pе din lokala ETC-tidning


Detta väcker så klart starka reaktioner. Kritikerna menar att Hässleholms kommun medverkar till hedersrelaterat förtryck och hjälper till att befästa ojämställdheten mellan könen och att vi behöver lösa problemet i stället för att cementera det. Jag menar att även om kritikerna har rätt i sak så ignorerar de det faktum att många flickor då missar en väsentlig del av sin utveckling och säkerhet och att de inte kan vänta.

De kan inte vänta en endaste minut för medan vi tjafsar om kulturella skillnader och föräldrar som kuvar sina flickor så drunknar barn i våra badvatten för att de saknar simkunskap.

Vi måste jobba parallellt. Vi måste ha tydliga mål inför framtiden och verktyg för att ta oss dit och där ingår så klart ett konkret jämställdhetsarbete där samtal med föräldrar förs och krav ställs på närvaro. Men vi måste också ha verktyg och insatser för att hantera verkligheten här där vi befinner oss nu – inte där vi önskar att vi befann oss.

Att leva som om vi är jämställda funkar inte i ett patriarkat och de som får betala priset är de som behöver feminismen mest. I just den här debatten är det alla de unga flickor som inte får eller kan lära sig simma eftersom att badhusen inte är tillgängliga för dem. Men det gäller också alla de kvinnor som av olika skäl inte klarar av eller får vistas halvnakna bland män.

Jag blir bara mer och mer frustrerad på denna idealism som i slutändan faktiskt bara går ut över en stor grupp flickor och kvinnor som behöver akuta insatser NU!

Varför ska dessa prioriteras bort för ”kampen för jämställdhet”? Varför ska kampen gå ut över deras trygghet och simkunskap och varför är den viktigare än kvinnorna vi säger oss kämpa för?

Att anpassa sig efter rådande förutsättningar kan underlätta för de flickor och kvinnor vi säger oss kämpa för. Vad har vi feminism till om vi inte kan eller vill utöka kvinnors livsutrymme?

Man kan prata om bakåtsträvande och hävda att ’’det löser inte problemet’’ men jag har inte sett ett endaste förslag på hur vi gör i stället. Jag har inte sett ett enda förslag som inte är verklighetsfrånvänt.

”Vi måste lösa problemet i stället!”. Okej, berätta gärna hur. Feminister har nämligen kämpat i över hundra år med att försöka ’’lösa problemet’’ men har du ett konkret förslag på hur detta ska gå till så är du värdig ett nobelpris.

Seså! Låt höra!