Reportage.

2016-08-08 06:01
  • Bild: Adolfo Diaz
  • Egentligen är det på våren den ska skördas, kardborreroten alltså. Men om du gör det kommer du enligt Carl von Linnés polare Anders Retzius att upptäcka att "späda rötter smaka wäl och äro hälsosamme afskalade. Ätas wårtid kokte som sparis." Bild: Adolfo Diaz
    Egentligen är det på våren den ska skördas, kardborreroten alltså. Men om du gör det kommer du enligt Carl von Linnés polare Anders Retzius att upptäcka att "späda rötter smaka wäl och äro hälsosamme afskalade. Ätas wårtid kokte som sparis."
  • Bild: Adolfo Diaz
  • Bild: Adolfo Diaz
  • Bild: Adolfo Diaz

Skogens skafferi

Vad är det som är gratis, näringsrikt, en del av vår kultur och som få bryr sig om? Skogen, naturligtvis. Eller snarare alla ingredienser till matlagning som finns i skogen men som vi moderna människor har glömt bort. ETC Stockholm gav sig ut i Nackareservatet för att slippa känna sig som en bortklemad tomat.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Prenumerera digitalt

Från

39 kr

Beställ här!

Beställ senast 26 september så får du en hel månad för bara 39 kronor. Avsluta när du vill.

Prenumerera på papper

Från

327 kr

Beställ här!

Få tidningen både på papper och digitalt. Betala per månad.

Älggräs, aronia, brännässla, hägg, cikoria, groblad, humleblomster, hundkäx, mjölke, våtarv, kirskål. Men runt omkring mig bara barr- och lövträd. Och naturligtvis en massa annat grönt och gult och brunt jag inte kan namnet på. Men någonstans ska de finnas, alla de där ätbara och välsmakande växterna som Lisen Sundgren har lovat att skogen ska krylla av.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Lisen är författare och föreläsare. Hon har i 20 års tid förkovrat sig i naturen som skafferi, håller vandringar i Nackareservatet där hon lär ut vad i skogen som går att äta, driver en blogg om en "naturlig livsstil" och nästa jag gång jag vill ha tag på en entusiastisk människa – till vad som helst – är det henne jag kommer att ringa.

Per telefon från sommarvistelsen på Gotland berättar hon glatt och initierat om hur man syltar, gör likör, kokar saft och torkar, allt med det som skogen har att erbjuda. Mitt i samtalet hörs ett smaskande. Det är Lisen som för att svara på min fråga om hur kirskålsfrön smakar just har tagit en bit som hon rullar på tungan, trycker mot gommen, pressar mot smaklökarna. Hon tänker efter och levererar sedan svaret "som persilja, kanske lite selleri".

Mer än svamp och blåbär

Den som tror att hösten endast har svamp och blåbär att bidra med till matbordet tar nämligen gruvligt miste. Faktum är att våra skogar är fyllda av kryddor, ingredienser, grönsaker, smaksättare, smakförhöjare och naturligtvis dekorativa (och ätbara) växter. Om man bara vet var man ska leta. Vilket jag inte gör.

– De finns faktiskt överallt. Senast jag höll i en vandring med ett gäng kockar tror jag vi hittade 18 olika arter på en och en halv timme, berättar hon uppmuntrande och flikar in att hon är i full färd med att skriva en ny bok om ätbara växter som är tänkt att användas som en flora, för att få fler att upptäcka och själva hitta i skogens skafferi.

"Överallt". Lätt för henne att säga. Själv bor och lever jag i betongen. Visst har jag varit här i Nackareservatet förut, men bara för en promenad eller en kort svamptur. Aldrig för att jaga kirskål. Som är mitt primära mål. Tydligen kan man göra pesto på den, eller ha i en sallad, eller använda som spenat i en stuvning. Något som har gjorts i Sverige sedan förromersk järnålder. Åtminstone visar arkeologiska fynd att den har odlats här sedan kanske 2500 år.

Nässlor ska blötläggas eller kokas

Så jag famlar i blindo, fotograferar på måfå, jämför med bilder på webben. Det närmaste jag kommer kirskålen är långa buskrader nässlor, som dessvärre ser alldeles för mogna ut. Vill man äta nässlor ska man göra som de nordamerikanska indianerna gjorde förr i tiden och plocka dem på våren, när de är späda. Då kan de blötläggas eller kokas, för att få bort gifterna, och sedan torkas till teblad eller stuvas.

Växten är rik på A- och C-vitamin, mangan, järn, kalium, kalcium, histamin och acetylkolin. Den har också använts inom folkmedicinen, för både invärtes och utvärtes bruk för respektive åkommor. Möjligen är det histaminet som bidrar med läkekraft. Ämnet har på senare år prövats som läkemedel mot olika cancersjukdomar.

– De är supernäringsrika. Och det går att hitta ätbara även på hösten. Nässelfrön kan användas i bröd, säger hon.

Det tar inte slut där. Hela skogen tycks fylld med vitaminer, mineraler och nyttigheter.

– Rönnbär är extra bra ur näringssynpunkt. De har extremt mycket C-vitamin. Det är jätteonödigt att köpa importerade så kallade superbär. Det som finns i våra skogar, också blåbär och lingon, räcker alldeles utmärkt, säger hon och lägger till att kardborrerot också har "extremt mycket" kolhydrater.

– Den smakar lite som svartrot, lite jordigt, och man kan torka, pickla, koka och gratinera den.

Se där. Kardborre, något jag äntligen hittar en hel del av. Det finns hopp. Så jag ger upp kirskålen. Fortsätter beta av min lista. Struntar i det mest uppenbara, som inte ens en betongiserad stadsbo kan missa, som blåbär och hallon. Och barren förstås, som man enligt Lisen naturligtvis också kan äta. Och som sägs främja blodcirkulationen.

– Ja, tall- och granbarr kan användas bland annat som krydda. Klipp i mindre bitar, lägg dem i en torr, ren glasburk och fyll den till en tredjedel. Fyll på med oliv- eller rapsolja och sätt på lock. Inga växtdelar får sticka upp ovanför ytan. Häll upp lite vatten i en kastrull och ställ i burken och låt sjuda i vattenbadet i cirka en timme. Sedan är oljan klar och den smakar gott, säger hon.

Läs vidare på nästa sida: Druvfläder är giftigt

Tänk på att...

... aldrig plocka något om du befinner sig närmare än 50 meter från en trafikerad väg.

... det finns växter som är antingen giftiga eller helt enkelt inte särskilt goda att äta. Antingen kan du smaka direkt på plats, känna efter och sedan spotta ut, eller så tar du med dig en flora så att du kan dubbelkolla att det inte är något otäckt du har plockat. Riktigt giftiga växter finns det få av, men som du ändå kan bli illamående eller få ont i magen av.

... respektera Allemansrätten. Vi är många som vill njuta av skog och mark, och ju varsammare vi är, desto längre håller den.

Tips

Brygg ditt eget naturte

Ett gott frukostte gör du genom att krossa nypon och enbär och hälla kokhett vatten över och låta brygden dra i 5–10 minuter (om det står för länge kan det bli beskt, precis som med vanligt te). Sila bort växtdelarna och söta eventuellt med lite honung.

Koka en soppa

Kombinationen en liter vatten, salt och peppar, lite buljong och hela eller hackade blad från daggkåpa, våtarv, ängskrasse, nässla, maskros eller svinmålla kan bli riktigt gott. Se bara till att använda friska och så späda blad som möjligt.

Gör en gratäng

Fräs ihop rötter från kardborre, kummin eller maskros med purjolök eller andra rotsaker från butiken. Lägg på ost och gratinera i ugnen tills osten smält.

Krydda din mat

Penninggräsets fröskida kan du använda till en sallad, på en smörgås eller i din soppa. Åkermynta är gott till lamm och i rotsaksgrytor. Hundkäx klipper du i mindre bitar och strör över grönsaksrätter eller sallad. Du kan också torka bladen för att smula dem över din mat som en krydda.