Kultur & Nöje.

2016-08-16 06:02
Bild: Hyperloop transportation technologies. Karta: OpenStreetMap

Det ä ba’ å åk – raketfart till grannen i öst med hyperloop

Stockholm–Helsingfors på 28 minuter. Det låter science-fiction men är högst aktuellt sedan ett konsultbolag presenterade en kostnadskalkyl för en tänkt hyperloop mellan de bägge nordiska huvudstäderna.

Men att något är i ropet är inte nödvändigtvis detsamma som att det är genomförbart. ETC Stockholm ger en snabblektion i hyperloopens historia, nutid och framtid.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


”Är det en fågel? Är det ett flygplan? Är det Stålmannen?”

"Det där? Äh, det är bara en hyperloopförbindelse i strax-under-ljudfarten mellan Stockholm och Helsingfors." Där har ni en möjlig ögonblicksbild från en inte alltför avlägsen framtid. 

I juni presenterade konsultfirman KPMG sin ekonomiska kalkyl av en fast förbindelse mellan Sveriges och Finlands huvudstäder. 

Hyperloop

Lösningen stavas hyperloop, ett slags rörpost i storlek XXXL, som skulle transportera passagerare i cirka 1 200 km/h och skära ned restiden mellan de bägge huvudstäderna till ynka 28 minuter. Eller tre minuter för sträckan Stockholm–Arlanda.

Billigare än tåget

12 till 15 år skulle det ta att bygga. Till en kostnad av 180 miljarder kronor, en bra bit under de 230 miljarder som Trafikverket har räknat fram som kostnad för regeringens föreslagna höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Och utan de kringkostnader i form av underhåll och subventioner som staten skulle tvingas till för att hålla höghastighetståget i rörelse.

Det kan låta som science-fiction. Inte kostnaden alltså – infrastrukturprojekt brukar sällan nöja sig med annat än astronomiska prislappar – utan hela idén. Men tankarna på att använda luft för att transportera varor går faktiskt tillbaka till 1799, då ingenjören George Medhurst tog patent på idén att transportera saker via tuber. Några år senare föreslog han att man skulle använda komprimerad luft för att driva vagnar med passagerare genom en tunnel, men handlingskraften tröt och tankarna rann ut i sanden. 

Rörposten uppfinns

Det blev i stället en annan ingenjör, skotten William Murdoch, som tog idén till nästa nivå och konstruerade det första rörpostsystemet. Murdoch slog tidigt in på den tekniska banan och byggde redan som nioåring en trähäst på hjul. Hans tekniska ihärdighet exemplifieras kanske bäst av att han som 23-åring gick en sträcka på nästan 50 mil – som av en händelse ungefär lika långt som den tänkta hyperloopsträckningen mellan Stockholm och Helsingfors – bara för att söka ett jobb hos ångmaskinstillverkaren James Watt.

– Ja, tanken har varit med ett tag. Författaren Jules Verne skrev om ett system som liknar dagens hyperloop, i boken Paris i det tjugonde seklet, någon gång på 1860-talet, säger Johan Landgren, författare och en av dem som driver bloggen Olja för blåbär, om energi, miljö och hållbarhet.

Läs vidare på nästa sida: Företag konkurrerar

Fakta

I en hyperloop skickas passagerarkapslar via ett rör med ett lufttryck nära vakuum, vilket ger ett minimalt luftmotstånd. 

"Hyperloop" är egentligen ett varumärkesnamn myntat av Elon Musk, inte en benämning på tekniken med pneumatiskt drivna fordon.

Det finns planer på att bygga andra hyperloopsystem. Ett av dem är tänkt att frakta passagerare mellan Bratislava, Wien och Budapest. Det finns också planer på en hyperlooplinje för godstransporter mellan Moskva och Sankt Petersburg.

Olika transportsystem som bygger på pneumatisk drift, det vill säga där en farkost drivs framåt av skillnader i lufttryck, har funnits i London på 1860-talet och i New York årtiondet senare. Redan på 1910-talet beskrev den amerikanske raketpionjären Robert Goddard ett system som är mycket likt Elon Musks hyperloop.

Johan Landgren är huvudförfattare till boken Olja för Blåbär – Energi, makt och hållbarhet (skriven med Roberth Hansson) där hyperloopen beskrivs som en möjlig pusselbit på vägen mot ett fossilfritt samhälle.