Krönika. Johan Ehrenberg.

2014-04-07 06:00

Vi ska vara mer rädda för rysskräcken än för ryssen

Just nu pågår en medial kampanj kring Putin och krisen i Ukraina som gör att man tror att vi är tillbaka i1980-talets ubåtsjakter i Sverige. Partier, som nyss diskuterade minskade militära rustningar, säger nu tvärtom. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Världen har ändrats på några veckor och i landets största morgontidning publiceras analyser där Putin sägs drivas av en halvfascistisk nationalism med myter om det ryska folket som överlägset alla andra.Maktspelaren Putin, som har varit beundrad i västliga medier för sin förmåga att skapa goda affärer, beskrivs nu som maktlystet galen. Det går fort när det svänger.

Men det är farligt att falla för propaganda, oberoende om den är rysk, amerikansk eller framtagen av Carl Bildt. Det vi ser i konflikten runt och i Ukraina är ett EU och ett USA som ökat sitt inflytande runt Ryssland. Ukraina är alltmer en del i västerländska företags sfär. Putin har svarat med att ta över Krim, det vill säga militärt behålla den kontroll man redan hade, men under nya politiska former. 

Att det är ett brott mot folkrätten är självklart. Men det är inte Ryssland som fått ökad makt. Det är tvärtom.

Och då är det viktigt att behålla proportionerna innan man börjar tala om nya kalla krig.

Ryssland satsar i dag mindre på militär upprustning än Frankrike och Storbritannien tillsammans. Ryssland satsar en tiondel av USA. EU är en mycket större och modernare militärmakt och Natos styrka gör att varje tal om rysk inmarsch i baltiska stater är helt orimlig. Det är som om Mexico skulle invadera USA.

Det finns två stycken återkommande och väldigt falska sätt att diskutera utrikespolitik.

Dels en där väst ställs mot öst. Det här var relevant när Sovjetunionen existerade med alla kontrollerade stater i Östeuropa. Men i dag lever vi i en global ekonomi, det är samma finanskapital som investerar i Ukraina som investerar i Ryssland eller i Tyskland. Det är samma ekonomiska system hos alla länder, de stora motsättningarna går inom länderna, mellan maktgrupper och mellan dem som har och dem som inte har.

Men inte mellan öst och väst.

Det vet Merkel och det vet Obama, det vet däremot inte en svensk liberal tidning. 

Det är inte Ryssland som agerar, det är Putins ekonomiska oligarker, ett elitintresse och att de använder nationalism som argument är lika självklart som det alltid har varit.

Nationalismen är det andra falska sättet att förenkla utrikespolitik. Skillnaden inom ett land går inte mellan nationaliteter eller språk, de uppstår bara den dag nationaliteter och språk diskrimineras av en regering. Men ska man mota den går det inte att göra det med rysskräck eller eget vapenskrammel.

Det är troligen så att Putins krets kan förlora ekonomiskt på utvecklingen (eftersom gas och olja i längden inte duger som produkter åt ett EU som minskar sin energianvändning och satsar förnybart). Det skydd makten i Moskva har är då lite propaganda-späckad nationalism.

En nationalism som gror bättre om grannländernas politiker odlar lite rysskräck i eget intresse.

Det är därför vi ska vara mer rädda för rysskräcken än för ryssen.

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg