Nästa vecka firar de 60 år. P-pillren. När de släpptes på marknaden var det med syfte att få ordning på stökiga menstruationer. Men med varningen att de förhindrade ägglossning. Därmed var det uppenbart att läkemedel gick att använda för att slippa bli oönskad gravid. Och några år efter, släpptes de också som preventivmedel. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Sedan dess har så klart mycket hänt. 

Dels har preventivmetoderna förfinats. I p-pillren är hormonnivåerna väsentligen lägre i dag jämfört med för 60 år sedan. Det finns också mer än tabletter att välja på. Dels har personer som använder hormonella preventivmedel börjat prata om bieffekterna av dessa. En del beskriver ett sänkt stämningsläge. Andra minskad sexlust. I begreppet kontroll över den egna kroppen räcker det inte med att förebygga en oönskad graviditet, vi vill också slippa orimliga biverkningar. 

Därför forskas det också på det. Dagens nyheter skriver om ännu en studie gjord på Karolinska institutet där de utvärderat både mående och sexliv hos personer vilka fått ett p-piller och de som fått sockerpiller. De fann små skillnader. En liten del som mått dåligt sedan innan, mådde sämre efter de börjat med p-piller. Det är viktig kunskap. Men för majoriteten gick det inte att se någon skillnad mellan de som fick riktiga läkemedel och de som fick tabletter utan någon verksam substans. Däremot mådde båda grupperna sämre, vilket forskarna tolkar som förväntan på att p-piller ska påverka en negativt. Och den förväntanseffekten får konsekvenser oavsett om en får i sig läkemedlet eller inte. Det är också viktig kunskap. Andra studier visar också bland annat att hormonbaserade preventivmedel har positiva effekter för de med rikliga eller smärtsamma menstruationsblödningar.  

För de som faktiskt mår dåligt av sitt preventivmedel är det så klart givet att det måste vara möjligt att byta till ett annat preparat. Men när bara hälften av de tillgängliga p-pillren på marknaden återfinns bland dem som inkluderas i högkostnadsskyddet kan det för en del vara en ekonomisk omöjlighet. När dessutom inte alla andra typer av preventivmedel heller inkluderas blir valmöjligheterna än sämre. I kombination med för lite kunskap om hur olika preventivmedel verkar blir valet än svårare för den enskilda personen att göra.  

När staten sköt till mer pengar för subventionera en ännu större del av kostnaden för unga och unga vuxna, kan vi så klart hoppas att landstingen ser det som en satsning med möjlighet att öka kunskapen om den pigga 60-åringen och alla de barn och barnbarn som följt därefter. För att den fortsatt ska kunna vara en av möjligheterna för oss att ta kontrollen över den egna kroppen.