Krönika: Jag har äntligen hittat hem

Min första lediga dag tog jag en promenad där jag nu bor. Jag älskar atmosfären, miljön och tempot här. Knäppte några fina foton på närnaturen. En kulle mitt på ett gärde några meter bort med urgammal skog och harmoni i luften. Jag är hemma, är lycklig och känner igen atmosfären från barndomen.

Samma kväll läser jag i lokaltidningen att det ska byggas 900 nya lägenheter i mitt nära naturområde Nytorps gärde! Jag fick kalla kårar. Bygga bort mitt nyfunna harmoni-
område. Kollade karta och stadsplanering. Skit! En tredjedel av en normal förorts storlek ska byggas här i det gröna. Två mysförstörande 16-våningshus och en radda sexvåningshus. 

Alldeles för högt och alldeles för mycket. Sen tänkte jag ett varv till efter att ha läst vad de som protesterade skrev. ”Tänk på oss som redan bor här!”

Vadå tänk på oss som redan bor här? Vad menar ni? Stockholm växer i rasande fart.

Prognoserna säger att om 30 år är vi 700 000 nya stockholmare. Vi har bostadsbrist – det vet ju alla. Det är många som vill bo här. 

Det är också många som är hemlösa, inte bara mina vänner från gatan. Nya huvudstadsbor kommer från alla håll i landet, från resten av världen och så alla nya knattar som föds och behöver eget. För att inte tala om alla som redan ”bor” i Stockholm men inte har ett eget hem, i andra och tredje hand och lösare än så.

Eftersom huvudstaden växer i antal så att det mer än knakar måste vi ta gemensamt ansvar och ge alla bostäder! Eller hur. Och ALLA! kommuner och stadsdelsnämnder SKA! vara med. 

Se nu till det politiker! Vi väljer ju politiker för att de ska följa folkets vilja och snart är det val.

Det går inte att säga ”Tänk på oss som redan bor här”. Vi ska vara ett i samhället. Vi är ett! Jag vägrar att se något annat än att vi är ett och att alla hjälps åt och fördelar bördorna jämt. 

De flesta av oss har gått med på den stora invandringen. Alltså måste vi alla ta ansvar. Även på hemma-plan. Det går att förtäta
i våra lummiga, gröna 50-talsförorter. De nya bostäderna äter inte upp allt det gröna. Om man inte tänker alltför storskaligt förstås, grrr! 

Ska vi som bor i grönyterika närförorter protestera så låt oss göra det mot storskalighet och odemokratiskt byggande. Låt oss se till att det byggs hyfsat billiga hyresrätter, så att även aningen mindre bemedlade får möjlighet att bo i ett eget hem i Stockholm. 

Mina hemlösa vänner drömmer också om eget bo. Det är vi, folket, som ska visa var det blå skåpet ska stå och vi välkomnar nya grannar i nya hus, eller hur?