BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– När vi gör bedömningen att en kvinna behöver skyddat boende är frågan vi får hur mycket det kostar och om det inte finns ett billigare alternativ. Ingenting om vilken risk kvinnan är utsatt för, säger en socialsekreterare till Mitti.
”Budget går före klienter”
Trenden är inte isolerad. Det menar Malin Fröjmark som vanligtvis jobbar som socialsekreterare på ungdomsenheten i Rinkeby-Kista, men också är ordförande i Akademikerförbundet SSR i Stockholms stad. Just nu är hon arbetsbefriad för att ägna sig åt sina fackliga uppdrag.
– Sanningen är att budget går före klienter och professionens bedömningar. Därför tvingas vi ta beslut som inte är i linje med det sociala arbete vi vill och behöver göra för rättssäkerheten. Vi tvingas väga klienter mot varandra. Många som jobbar i det här yrket har ett driv och intresse i frågorna, och har lojalitet med klienterna, så det tar emot att säga upp sig. Ändå är de så pressade att de tar det beslutet.
Hon besöker de olika förvaltningarna frekvent och menar att personalomsättningen kan skilja sig stort.
– På vissa barn- och ungdomsenheter får jag höra om en 50-procentig personalomsättning. I Enskede-Årsta-Vantörs relationsvåldsteam pratar vi 100 procent. Då är det ju kris – men deras enhetschef menar att stor personalomsättning är normalt i dag. Det är sorgligt att ha så låga krav på sin verksamhet. Samtidigt får jag indikationer på att personalomsättningen på många håll minskar, vilket är jättebra.
Svårt att rekrytera
I till exempel Rinkeby-Kista ser man liknande tendenser som i Enskede-Årsta-Vantör, enligt Sacos ordförande Ebba Prytz, som även är socialsekreterare på missbruksenheten i stadsdelen. Där har ”näst intill hela personalgrupper” på enheterna bytts ut flera gånger de senaste tre åren. Man har svårt att rekrytera, inte på grund av brist på socionomer – utan på grund av arbetsmiljön.
– Det här är ett strukturellt problem i Stockholms stad, säger hon.
I Skarpnäck däremot, ser man inte någon onormal eller särskilt hög personalomsättning i dag, uppger biståndshandläggaren Dick Morén.
Lite tid till direktkontakt
Problemen med personalomsättningen är inget nytt, fortsätter Malin Fröjmark. Det grundar sig enligt henne i socialtjänstens omvandling mot New public management. Alltså bland annat decentraliserat resultat- och kostnadsansvar, marknadisering och rationalisering för att öka effektiviteten. Något som har lett till såväl mer administration som mindre klientkontakt, tyngre arbetsbörda och en hel del stress för socialsekreterare och biståndshandläggare.
Enligt en studie i 25 kommuner av den nationella samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, används endast tolv procent av socialsekreterares tid till direktkontakt med barn och vuxna samt två procent med barn.
– Att klara sin budget är det största kvalitetsmärket för många chefer. Det har bidragit till en tystnadskultur i Stockholm: Chefer berättar ogärna att de har svårt att bedriva verksamheten inom budget. För då är risken att de föredrar en annan chef som faktiskt klarar det, säger Malin Fröjmark.
Dyra konsulter
På många håll i kommunen har det varit vanligt att anställa dyra socionomkonsulter som en lösning på personalflykten, bland annat i Rinkeby-Kista och Enskede-Årsta-Vantör. Nu har man dock fasat ut samtliga inom den senare förvaltningen och ersatt med anställda.
Stockholms stad jobbar med att komma till rätta med problemen. I början av 2016 lanserade man en handlingsplan med 13 punkter för att förbättra arbetsvillkoren för yrkesgruppen. Effekterna har börjat märkas, menar Malin Fröjmark, bland annat i form av nyanställda administratörer.
– Jag är positiv till många delar i planen, men det går för långsamt, säger hon.
Lii Drobus, projektledare på socialförvaltningen i Stockholms stad, har varit med och tagit fram handlingsplanen.
– Vi tar ett seriöst grepp för en bättre arbetssituation, och har redan kommit långt med implementerandet. Förändringsarbetet pågår men det tar tid och går inte på en kvart, säger hon.
I Enskede-Årsta-Vantör slutar många för att stadsdelen sätter budget före klienten och att de inte kan bedriva ett klientsäkert arbete. Hur ser du på det?
– Jag känner inte till diskussionerna eller vad som har hänt. De har rätt att tycka och uttrycka sina åsikter men jag känner inte igen det från mitt eget yrkesliv. Jag har 20 års yrkeserfarenhet och arbetat med barn och unga men har aldrig åkt hem med ont i magen och känt att klienterna inte får den hjälp de behöver på grund av att budgeten sätts före. Allt är inte så svart och vitt.
Men nu är det ju medarbetare som känner så. Ska man inte lyssna på det?
– Jo, absolut, men jag själv har inte de erfarenheterna. Men vi är naturligtvis medvetna om att arbetssituationen behöver förbättras, vilket är syftet med handlingsplanen och anledningen till att den kom till. Det är stadsdelsförvaltningarna som avgör vilka frågor i handlingsplanen de ska arbeta med och många har valt administrativt stöd.
Enligt uppgifter till ETC Stockholm pågår en omorganisation i Hägersten-Liljeholmens socialtjänstkontor, som har mötts av negativa reaktioner. Varken fack eller arbetsgivare vill kommentera uppgifterna.
• Stockholms stads handlingsplan för att förbättra arbetssituationen för socialsekreterare och biståndshandläggare
• Man har noterat 13 åtgärdspunkter, som respektive förvaltning ska jobba med åren 2016–2018.
1. Brukardelaktighet och återkoppling från brukare.
2. Introduktionsprogram och mentorskap för nyanställda.
3. Antal medarbetare som är rimligt i förhållande till chefers och medarbetares uppdrag, samt rutin för rapportering av arbetssituation till avdelningschef.
4. Lokalt kompetens- och utvecklingsforum.
5. Nära och tillgänglig ledning som ger stöd och uppmuntran.
6. Administrativt stöd till socialsekreterare och biståndshandläggare.
7. Administrativt stöd till chefer.
8. Systematisk intern ärendehandledning.
9. Medhandläggarskap.
10. Regelbunden fortbildning och möjlighet till specialistutbildning.
11. Regelbundet mottagande av studenter.
12. Mottagande av traineer.
13. Lämpliga lokaler och fungerande arbetsredskap.
