BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I rapporten beskriver Expo den rasideologiska miljön som en del av det radikalnationalistiska landskapet där även Sverigedemokraterna med sin kulturnationalism och diverse andra nationalistiska och populistiska aktörer ingår. Det är ingen sammanhållen eller enhetlig miljö. ”SD är inte nazister, och nazister tenderar att se Sverigedemokraterna som svikare”, skriver Expo och fortsätter: ”Men den rasideologiska miljön delar ändå retorik med resten av de radikalnationalistiska grupperna. De ser feminister, liberaler och socialister som politiska fiender. De sprider och tar till sig antimuslimska idéer, för fram en populistisk berättelse och målar ut flyktingar som ett hot mot nationen.”
Minskar i Stockolm – växer i landet
Den rasideologiska rörelsen växer över nästan hela Sverige. Totalt räknades 3 064 aktiviteter in under 2016 i Expos rapport vilket är den högsta sedan räkningen inleddes 2008.
Dalarna, Skåne och Värmland är starka fästen för den högerextrema rörelsen, med nazistiska Nordiska motståndsrörelsen som största grupp.
Men Stockholm är ett av få undantag från den växande trenden. I huvudstaden minskar de högerextrema aktiviteterna, från 641 aktiviter under 2015 till 370 under fjolåret.
Vad beror då denna minskning på? ETC Stockholm frågade Daniel Poohl, chefredaktör på tidskriften Expo.
– Till att börja med så vet vi inte till 100 procent, men en tänkbar förklaring är att ett antal personer som tidigare har haft ledande roller inom Nordiska motståndsrörelsen av olika skäl har lämnat organisationen. Man är inte lika engagerade längre. Det brukar vara en ganska avgörande faktor. Det här är ju organisationer och grupper som ganska få människor är med i egentligen, och faller några ifrån så kan det skapa den här typen av effekter, menar Poohl.
Han betonar dock att nazistiska och högerextrema aktiviter ändå syns relativt ofta i Stockholm, men att de kanske inte sätter samma prägel i en storstad som på mindre orter.
– Det är faktiskt fortfarande så att de här grupperna ändå syns i det offentliga rummet. De genomför till exempel flygbladsutdelningar i centrala Stockholm och på andra platser, när man ska gå och lördagshandla i centrala stan. Men Stockholm är en stor stad så jämfört med många andra områden, så tror jag inte att det är lika synligt för stockholmare som för personer kanske som bor på en mindre ort där de här organisationerna är aktiva. För människor som är politiskt engagerade och är föremål för de här gruppernas hat i större grad så är det klart att det alltid är jobbigt när den här typen grupperingar är närvarande i gatumiljön eller för den delen på nätet, eftersom det gör människor nervösa och oroliga.
Orsakerna ännu oklara
Det är för tidigt att svara på om fjolårets minskning bara är en tillfällig nedgång i antalet aktiviter i huvudstaden, menar Daniel Poohl. Ofta går det en rak linje mellan mängden aktiviteter och mängden högerextrema personer på en plats.
– Det är en banal, men fullständigt avgörande teori att högerextrem mobilisering uppstår där det bor högerextremister. Alltså, det måste finnas människor på plats, det är egentligen till stor del det som det hänger på. De ska finnas där och de ska hitta varandra och börja göra saker. Stockholm har alltid varit en plats där de här idéerna och aktörerna har funnits. Varför det har fallit tillbaka lite nu beror delvis på att den dominerande gruppen är Nordiska motståndsrörelsen och att bara en dipp i just den organisationens aktivitetsnivå spelar då en ganska stor roll på det totala antalet aktiviter, säger Poohl.
Ideologin lever trots minskning
I Stockholm finns dock fler grupperingar än NMR som har varit synliga på gatorna de senaste åren.
– Till exempel finns en organisation som Nordisk ungdom, som inte finns i andra delar av landet på samma sätt. Samtidigt har vi i Stockholm haft Soldiers of Odin, vi har haft huliganer som har jagat marockanska flyktingungdomar. Det finns en miljö i Stockholm där de här idéerna i allra högsta grad lever. Vi har haft många manifestationer, ibland också grupper som rör sig utanför det som i det här fallet är den rasideologiska miljön, som vi bara tittar på i den här rapporten. När det gäller övriga extremhögern, som ligger närmare SD, så sticker ju Stockholm ut för här finns ju en bas av människor som rör sig i SD:s bakvatten.
Daniel Poohl tar några fler exempel från den miljön.
– Järva Pride, Föreningen för fri folkbildning, som är Jan Sjunnessons projekt. Så du har en ganska brokig och i allra högsta grad levande miljö här, men den kanske inte tar sig i uttryck i aktiviteter just 2016.
Han menar också att det kan vara missvisande att bara räkna antalet aktiviteter från den rasideologiska miljön.
– Jag tror inte att man ska stirra sig blind på det om man vill få en insikt i hur den här politiska miljön ser ut i Stockholm just nu. Eftersom antalet aktiviteter kanske hänger på en grupp människor som väljer att trappa ner sitt politiska engagemang eller väljer att helt lämna den här politiska miljön.
Clara Lee-Lundberg
Gustav Gelin
