BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Hon har varit med sedan starten för två år sedan, då SL:s bussleverantör Keolis sparkade igång pilotprojektet med laddhybridbussar på linje 73 mellan Ropsten och Karolinska institutet. Bussarna har 60 procent lägre energiförbrukning än en vanlig dieselbuss och genererar 75–90 procent mindre utsläpp av koldioxid, beroende på vilket bränsle som används. De laddas med vindkraft.
Janna Tingvall rullar i väg och höjer fingret:
– Lyssna. Det enda man hör är fläktsystemet. Elbussarna är lugna, och det gör att vi också kör lugnare, är mindre stressade. Även resenärerna har uppskattat tystnaden, säger hon.
Bättre arbetsmiljö
Keolis chaufförer som har deltagit i pilotprojektet upplever det generellt som att arbetsmiljön har förbättrats i och med att bussarna är tystare, mindre bullriga och mindre skakiga. Dessutom slipper man avgaser, förutom när dieseltanken kickar i gång. Det kan exempelvis ske i uppförsbackar med viss lutning, där elen inte pallar trycket, eller om elen helt enkelt tar slut. När chaufförerna bromsar så laddas batterierna.
I vissa så kallade miljözoner, till exempel i Norra Djurgårdsstaden, är bussarnas hastighet dessutom automatiskt reglerade, vilket gör att chaufförerna inte kan köra snabbare än hastigheten som zonen tillåter.
Pilotprojektet avslutades vid årsskiftet och bussarna är nu inbakade i det vanliga körschemat.
Janna Tingvall tror på en framtid med fler elbussar i större skala.
– Jag tror att det är ett måste, för miljön. De stora ledbussarna på till exempel linje 4 kan använda induktion som ligger nedgrävt i vägen. Precis som de nya bussarna i Södertälje.
Två val för SL
I ett nytt pilotprojekt som drog i gång i början av december 2016 på den milslånga linjen 755 mellan Södertälje syd och Astrabacken används just den tekniken, blandat med dieselreserver.
Men det är fortsatt osäkert när elbussar kan införas på bred front i Stockholm. Trafikförvaltningen, SL, har tittat på två scenarier: ett med fokus på kostnadseffektivitet och ett med fokus på ett snabbare införande av eldrift. Förstnämnt scenario sänker förvisso energi-användningen, men inte så mycket att de uppsatta målen med minskad energiförbrukning nås. Med scenario två, och snabbare införande av elbussar, nås målen, men kostnaderna är högre.
SL förespråkar det billigare alternativet. Det kan innebära att en större övergång till elbussar kan påbörjas först 2022–2026, när nästa upphandling sker.
Nu sitter man i samtal med landstinget om en plan för hur eldriften ska införas – och det återstår att se om även landstinget går på samma linje som SL. Planen ska stå klar under 2017.
Trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons (M) berättar inte vilken linje som landstinget föredrar, men menar via ett mejl att det behövs en gedigen utredning innan man gör en större satsning på elbussar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Omvärldsanalyser visar att en satsning på eldriven busstrafik skulle kunna vara ett allt vanligare verktyg för att sänka energianvändning och buller i städer. Men också skapa en ökad attraktivitet hos kollektivtrafiken och göra busstrafiken till en mer integrerad del av stadsplaneringen.
– Men det är viktigt att vi gör en gedigen utredning för att få alla fakta på bordet så vi har underlag om det skulle vara lämpligt, och i så fall när, var och hur. Vi måste hela tiden ta ansvar för ekonomin och vara varsamma med skattebetalarnas pengar genom att prioritera rätt saker.
Enligt honom kommer erfarenheterna från linje 73 att vara en del av underlaget i en utredning som startade vid årsskiftet och ”ska utgöra grunden för framtida investeringar”. Man ska nu titta på flera aspekter, till exempel hur elbussar påverkar samhälle, miljö, infrastruktur och tidtabeller.
Vänsterpartiets trafikpolitiskt ansvariga Gunilla Roxby Cromvall tycker att det borgerliga landstinget har satt sig själva i en dålig sits, vilket försenar satsningar på elbussar.
– De har ju klantat till sig så att det inte finns några pengar, i och med katastrofala upphandlingar av till exempel stödstrumpor, det dåligt skötta bygget av Spårväg city och extremt kostnadsdrivande Norra Karolinska. Lånetaket har hamnat högt och vi betalar höga räntor. Dessutom tävlar kollektivtrafiken med sjukvården om medel, eftersom de ligger under samma skatt. Då finns inte utrymme för nya investeringar – därmed tvingas man göra kostnadseffektiva lösningar i stället för att se till att nå miljömålen. Man har inte råd helt enkelt.
Vill också ha trådbussar
Enligt henne bör man redan nu, utöver vanliga elbussar, börja införa en helt annan teknik till de stora ledbussarna på linjerna 1,2,3 och 4 – nämligen trådbussar som drivs av el från en kontaktledning ovanför vägarna.
– De är otroligt kapacitetsstarka och tar i princip lika många passagerare som en spårvagn, men kostar bara en femtondel att installera jämfört med en spårvagn. De går dessutom fort att installera: två år från beslut till trafik, ibland ännu snabbare. Precis som andra elbussar kan de även lagra el och gå över till eldrift.
– Man behöver det här nu, för att minska bullret och nå miljömålen, avslutar Gunilla Roxby Cromvall.
Stockholms stad är en av många kommuner som inte har sökt regeringens elbusspremie på 350 miljoner kronor fram till 2019, eftersom det bara är kollektivtrafikmyndigheter som själva äger sina bussar som kan söka pengarna.
