Debatt. .

2017-09-14 07:00
”Vi ska inte överdriva hoten mot den svenska aborträtten, men vi bör vara vaksamma. Vi kan aldrig ge efter en millimeter, aldrig ens glänta på den dörr vi stängt mot abortmotståndet.  Bild: Esteban Felix/TT
”Vi ska inte överdriva hoten mot den svenska aborträtten, men vi bör vara vaksamma. Vi kan aldrig ge efter en millimeter, aldrig ens glänta på den dörr vi stängt mot abortmotståndet.

SD i Stockholm är ett hot mot aborträtten

När antiabortlobbyn och konservativa politiker argumenterar för inskränkningar i den aborträtt som varit en självklarhet i Sverige sedan 70-talet, använder de numera ofta det bedrägliga begreppet samvetsfrihet. Som om det handlade om samvete, inte om kvinnors kroppar och rättigheter.

I vårt land är Sverigedemokraterna det parti som hårdast har drivit en anti abort-agenda. Partiets syn på abort påminner starkt om exempelvis den amerikanska antiabortrörelsen. Som politiker i Stockholms läns landsting, där SD innehar vågmästarrollen, har jag stött på deras inställning till abort flera gånger.

Här driver SD frågan om just ”samvetsfrihet” för barnmorskor. Frågan aktualiserades i våras när den abortvägrande barnmorskan Ellinor Grimmark stämde region Jönköping efter att ha nekats jobb,  och fick finansiell uppbackning av en internationell antiabortlobby.

SD vill göra gällande att den brist på barnmorskor, som plågar Stockholms förlossningsvård, delvis skulle bero på landstingets inställning till samvetsfrihet. Som om man inte skulle vara tvungen att skicka blivande mödrar till kliniker utanför länet på grund av personalbrist, om landstinget bara omprövade sin syn på barnmorskor som vägrar utföra delar av sitt arbete.

”Bristen på samvetsfrihet ger landstinget endast en typ av barnmorskor medan den stänger den för andra. Har du en moralisk eller religiös övertygelse gör du dig icke besvär. Detta är en av anledningarna till bristen på barnmorskor i SLL”, skriver SD.

Detta är struntprat – bristen beror på usel borgerlig personalpolitik, som SD dessutom är med och backar, eftersom de i nio fall av tio röstar med de andra borgerliga partierna i fullmäktige.

För det andra är den enda typen av barnmorska som behövs i sjukvården den typ som är villig att utföra barnmorskans alla arbetsuppgifter. Där ingår både utskrivning av preventivmedel och medverkan vid abort.

SD och resten av den abortfientliga lobbyn gör sannerligen sitt yttersta för att deras förslag ska verka så beskedliga och oskyldiga som möjligt. De vill påskina att de står upp för den enskildes rätt till sin övertygelse, men vad de egentligen gör är att inskränka rättigheterna till sin egen kropp för en hel grupp.

Vi ska inte överdriva hoten mot den svenska aborträtten, men vi bör vara vaksamma. Vi kan aldrig ge efter en millimeter, aldrig ens glänta på den dörr vi stängt mot abortmotståndet.

Det räcker att blicka ut i omvärlden för att inse att aborträtten inte kan tas för given. SD är dessvärre en maktfaktor också i Svenska kyrkan, dit det är val i helgen. Därför vill jag avslutningsvis ta med ett några år gammalt uttalande från SD i Stockholms kyrkostiftsfullmäktige, som jag tycker är talande för partiets syn på abort: de liknade aborterade foster vid ensamkommande flyktingbarn, och menade att om vi nu kan ta emot dessa barn, borde vi också ta emot de som ”avvisas via abortindustrin”.

Så här ser Sveriges tredje, i vissa mätningar andra, största parti på abort. Det får vi inte glömma.

 

Håkan Jörnehed (V) 
landstingsråd Stockholm