Debatt: Kommissionen missar en av de största utmaningarna

Stockholms stad ska öka välbefinnandet för sina medborgare och minska skillnader i livsvillkor och hälsa. För att uppnå dessa vällovliga mål bildades Kommissionen för ett hållbart Stockholm, vilken nu har lagt fram en nulägesanalys. 

Problemet är att kommissionen helt och hållet missar att se den grupp som har störst utmaningar när det gäller hälsa, livslängd, sysselsättning och ekonomi; personer med funktionsnedsättning. Om stadens politiska ledning menar allvar med sina deklarationer om allas lika villkor, förutsätter detta en utvidgad problembeskrivning och analys. 

Kommissionen för ett hållbart Stockholm är tillsatt av den nya politiska majoriteten i stadshuset och ska fram till år 2017 arbeta fram förslag till strategier och åtgärder som ska minska skillnader i livsvillkor. Initiativet med att kraftsamla kring arbetet med förbättrade livsvillkor är berömvärt och när vi fick höra talas om initiativet höjdes våra förväntningar på konkreta insatser. Det behövs kraftfulla åtgärder för att ge personer med funktionsnedsättningar bättre livsvillkor.

Bland personer med funktionsnedsättning är arbetslösheten hög och få skaffar sig högre utbildning. Deltagandet i fritidsaktiviteter är lägre, privatekonomin svagare, och såväl fysisk som psykisk hälsa är sämre om man jämför med personer utan funktionsnedsättning. Diskriminering och utanförskap är betydligt vanligare. Livsvillkoren ser olika ut för skilda grupper i befolkningen, personer med funktionsnedsättning är särskilt utsatta. Om man studerar hälsa, livslängd och skattad livskvalitet blir detta särskilt tydligt. 

Kommissionen har kartlagt ojämlikhet inom områden som välbefinnande, hälsa, uppväxtvillkor, utbildning, arbete, boende, stadsmiljö och trygghet. Inom samtliga dessa områden möter personer med funktionsnedsättning diskriminering och lever med sämre livsvillkor, men i nästan alla avsnitt av kommissionens rapport osynliggörs detta. På över 80 sidor text nämns personer med funktionsnedsättning endast i två korta passager. Att kommissionen väljer att inte analysera hur livsvillkoren skiljer sig åt mellan personer med olika funktionsvariationer och befolkningen i övrigt, är allvarligt. Nästa steg i kommissionens arbete, att utveckla strategier och åtgärdsförslag, står på ostadig grund då man bortser från viktiga aspekter inför en sådan planering. 

Kommissionen behöver komplettera sin beskrivning av nuläget med en analys av hur livsvillkoren ser ut för personer med funktionsnedsättning. 

Tillsättandet av en kommission för ett hållbart Stockholm var ett stort, viktigt och välkommet initiativ. Vi uppmanar stadens beslutsfattare att ge kommissionen i uppdrag att belysa hur livsvillkoren ser ut för personer med funktionsnedsättning. Om jämlikhet skall uppnås, kan man inte bortse från vissa grupper och deras förutsättningar. Det måste vara utgångspunkten för kommissionens fortsatta arbete.