Skärholmsfruarnas matuppror

Den 23-årige hemmafrun Anne-Marie Norman fick i början av 1970-talet nog – mejeripriserna var för dyra. Många höll med. Skärholmsfruarnas protester ledde till att regeringen införde prisstopp på mejeriprodukter.

Det var i februari 1972. 23-åriga hemmafrun och dagmamman Anne-Marie Norman stod i mataffären i Skärholmens centrum. Hon trodde att det blivit fel när hon fick höra vad hon skulle betala för det hon handlat och bad att få kontrollera kvittot. Kassörskan blev irriterad. Anne-Marie Norman var inte den första som reagerat på priserna. Ideligen fick kassörskan gå igenom kvitton med kunder som inte förstod hur maten kunde kosta så mycket.

På vägen hem tänkte Anne-Marie Norman ”att det var fasen också”. Hon ringde Expressen och berättade hur hon handlat bröd, smör och mjölk som kostat 39:90. Journalisten sa att om hon samlade ihop fler kritiska personer kunde journalisten komma hem till henne. Åtta upprörda hemmafruar lyckades hon skrapa ihop i sitt kök. De berättade om sin ilska, om hur svårt det kan vara för en ung mamma när något så livsnödvändigt som mat blivit så dyrt. Anne-Marie Norman sa: ”Sätt ut mitt telefonnummer i tidningen, så får vi se om fler är arga!”

Var tvungen att dra ut telefonjacket

Hon blev nerringd. Och skulle bli så de kommande månaderna. Det gick inte längre att ringa ut och telefonen tystnade bara när familjen drog ur jacket. Skärholmskommittén, som skulle göra sig mer känd som Skärholmsfruarna, var bildad. Man bestämde sig snabbt för en bojkott av mjölk och kött i matbutikerna, flygblad trycktes och delades ut över hela landet, protestkommittéer startades också på Östermalm, i Salem och Karlstad.

Strejken varade i två veckor och debatten i nästan ett år. Mjölkproduktionen hade minskat i Sverige sedan några år och det fanns inte tillräckligt med mjölk för att täcka behovet. Därför beslutade riksdagen att höja priset på mjölk. Överlag höjdes matpriserna med drygt 14 procent på tretton månader.

Journalister från hela landet kom till Skärholmen, några sov på filtar på loftgången utanför Anne-Marie Normans fönster. Hon och de andra kvinnorna stod utanför Domus och Ica med plakat och samlade in namnunderskrifter. Huvudbudskapet var billigare mat och krav på prisstopp och att momsen på mat skulle tas bort.

I pressen förnekade Domus först att bojkotten haft någon inverkan på mjölkförsäljningen, medan Ica sa att det var löjligt att påstå något sådant, att Ica fått kasta en massa mjölk redan första dagen. Till slut framkom att mjölkförsäljningen minskat med nära 60 procent i Skärholmen och omkring sex procent i hela Stockholm under strejken.

De flesta politiker förstod att de måste lyssna på de här hemmafruarna från Skärholmen. Anne-Marie Norman berättar om hur hon och några andra Skärholmsfruar gick upp till riksdagen och frågade efter Folkpartiledaren Gunnar Helén. De fick veta att Helén satt i möte och inte hade tid och inte ville bli störd.

– Då sa jag: ”Då får du hälsa att Skärholmskommitténs Anne-Marie Norman är här.” Han bröt alla sammanträden och kom, säger Anne-Marie Norman.

Organisationen lärde sig hur den skulle organisera sig vartefter. Intresset från massmedia och svenska folket hade kommit som en överraskning.

– Jag var 23 år, då har man inte den erfarenheten. Det här liksom bara kom. Folk ringde och sa: ”Säg vad vi kan göra!”

I februari anordnade Skärholmsfruarna en demonstration som samlade sex tusen personer i Humlegården. På vägen till Sergels torg höjdes plakaten och slagorden skallade: ”Priserna stiger och Palme tiger!” och ”Döp om Feldt till Svält”. På Sergels torg höll Anne-Marie Norman sitt första tal. Där sa hon bland annat: ”Vad vi i Skärholmskommittén särskilt vänder oss mot är de höga matpriserna. Vi kan helt enkelt inte leva under nuvarande förhållanden.”

Hade folket med sig

Att Skärholmsfruarna hade folket med sig var uppenbart. En tongivande Skärholmsfru bet av en tand när hon och Anne-Marie Norman skulle till TV-programmet Kvällsöppet och debattera mot handelsminister Kjell-Olof Feldt. Hon ringde tandläkaren, som sa: ”Vi tar det direkt. Du kan ju inte vara i TV med en glugg.”

Det blev intensivt. Amerikansk och syd­afrikansk TV kom hem och gjorde reportage. Statsminister Olof Palme verkade känna sig hotad, men förhöll sig mer avslappnat till Skärholmsfruarna än Kjell-Olof Feldt. I Kvällsöppet sa Feldt att han inte brydde sig om vad några hemmafruar i Skärholmen tyckte, vilket väckte stark kritik.

Skärholmsfruarnas protester gav resultat. Några dagar före jul 1972 beslutade regeringen att införa prisstopp på vissa mejeriprodukter, framför allt mjölk och ost. Prisstoppet varade till 1 januari 1975.

– Det kändes som att vi uppnått något för alla som hade det knepigt. Vi stod där med ungar, en inkomst och mat som var för dyr. Vi stack upp och sa: ”Här finns vi och vi har fått nog!” Det tror jag var vår styrka. Och att folk kände igen sig. Ska du göra uppror ska folk känna igen sig och känna att man talar till dem. Då tror jag att man kan lyckas lika bra idag.

Text & bild: Victor Estby