Från Stocholm till Hörby

Bensinen blir dyrare och jorden kokar. När klimatet krisar krävs kreativa lösningar på hur människan ska kunna ta sig fram över längre sträckor. Ett sätt är att lifta.

Plötsligt händer det. En grårostig bil av japansk modell stannar till fem meter framför mig.
Den skallige mannen bakom ratten granskar min kropp. ”Vad är du för typ egentligen?” Han fokuserar på mitt svartmuskiga skägg och slitna gymnastikskor och för en stund tror jag att han tänker neka mig och min pekande tumme, precis som alla andra chaufförer gjort de senaste tre timmarna. En småländsk regndroppe träffar nästippen. Jag pressar fram mitt oskyldigaste leende.
Resan började sju timmar tidigare på en bensinmack i Hallunda söder om Stockholm. Solen hettar men i horisonten syns svarta moln. Utrustad med ryggsäck och en wellpappskiva som det står ”Malmö” på ställer jag mig bredvid utfarten mot E4:an.

Liftarrookie
Jag har aldrig liftat förut, det är en märklig känsla. Tänk om ingen stannar? Och tänk om den som stannar är en galning som vill göra en skinnrock av min hud likt någon Hollywood-film? Ängsligt vinklar jag upp tummen med riktning söderut.
Det går överraskande fort i Hallunda. Bara några enstaka bilar hinner passera innan en vit lastbil kör in till vägkanten. När dörren öppnas tar jag en extra titt på min skjuts. De vänliga ögonen avgör saken.

Chauffören heter Mats och är pratglad, fast inte på ett seriemördarsätt. Mats berättar att han ofta brukar plocka upp liftare.
– Jag gör väl det mest för sällskapet, sen liftade jag en hel del i min ungdom. En gång reste jag från New York till Alaska. En av lastbilschaffisarna som jag åkte med erbjöd mig faktiskt jobb på hans åkeri och jag blev kvar i tre år och arbetade som chaffis. Tyvärr ser jag sällan liftare nuförtiden.

Wikipedia för liftare
Få liftare? Researchen inför resan säger något annat.
I dag finns det nämligen flera resforum på internet där människor från hela världen utbyter tips och råd om hur man på bästa sätt tar sig fram på vägarna. En av sajterna heter hitchwiki.org och är en slags Wikipedia för liftare. Sidan uppdateras kontinuerligt av sina egna läsare och det var Hitchwiki som tipsade om bensinstationen i Hallunda, eftersom den enligt artikelförfattaren ansågs vara en bra knytpunkt där många bilar stannar för att rasta innan de fortsätter söderut på E4:an. Att människor blivit mer klimatmedvetna och förstått betydelsen med samåkning bidrar också till att intresset för alternativa ressätt ökar.
Mats har en annan teori.
– Folk är nog mer rädda nu.

Norrköping nästa
Vi åker inte längre än till Norrköping eftersom Mats har ett ärende där. Jag tackar för skjutsen och ber om att bli avsläppt vid en mack längs med E4:an. På himlen kryper molnen närmare solen.
Det dröjer bara ett par minuter innan en ny bil stannar. Chauffören heter Petter och är en tjugoårig punkare med tuppkam på väg till Falkenberg. Petter säger att han kan släppa av mig på en rastplats utanför Jönköping.
Min piercade chaffis pratar nästan lika mycket som Mats och medan vi diskuterar rock kontra punk, och lyssnar på låtar med tre ackord, svävar jag iväg och tänker att inga destinationer är för långt bort för mitt lilla äventyr: Berlin, Paris och Barcelona – here I come!

Tvärstopp i Småland
Sen tar det stopp. Vid Vätterns strand ligger slottsruinen Brahehus. Här finns även en rastplats med den obligatoriska bensinstationen och vägkrogen. Stället kryllar av långtradare och bilar. Perfekt för liftning, trodde jag.
Timmarna går och bil efter bil passerar, inte ens lastbilarna verkar intresserade. Jag inser att min forna framgång antagligen hade att göra med tur. Nu märker jag att både kvinnor och män, fast mest tjejer, tittar på mig som om jag var en ung Anders Eklund, eller den mordiske Rutger Hauer i filmen Liftaren.
Jag förstår dem. Mitt välvuxna skägg och hundranittiofyra centimeter långa manskropp passar in på våldsprofilen. En tjej, med alldeles för mycket plats i bilen, trycker extra hårt på gaspedalen och stirrar rakt fram när jag försöker möta hennes blick med två ögon som säger: ”Jag är faktiskt schyst”. När hon drar iväg sprutar bensindoft ut från avgasröret.

Äntligen på väg
Dags att ge upp och börja gå de tre milen till Jönköping. Jag kommer inte komma fram innan det blir natt. Molntäcket som följt med hela resan täcker nu himlen, det mullrar.
Då kommer äntligen Preben. Om jag någonsin sagt något dumt om danskar tog jag tillbaka allt det ögonblick som Århussonen bad mig hoppa in i hans bil. Om det inte hade varit för sociala regler skulle jag ha kysst hans kala hjässa. Preben bor i Sverige
med sin svenska fru och är på väg till Hörby, trettio minuter med bil från Malmö, på konferens.
Min danske vän snackar på och funderar på att bli svensk medborgare på grund av Dansk Folkeparti. Sympatiskt, visst, men orkar inte prata mer. Innan jag vaggas till sömns av vindrutetorkarnas rytmiska arbete sms:ar jag min malmöitiska flickvän: ”Kan du hämta mig i Hörby?”
Ögonlocken faller. Jag drömmer om Turning Torso.

Oscar Nelson



Liftarexpertens bästa råd
Katharina Dornwald, bosatt i Lund och aktiv i Facebook- gruppen Svenska liftare:

Hur länge har du liftat?
– I fyra år snart, inte bara i Sverige utan även i Polen och Tyskland.

Vad är viktigt att tänka på?
– Ta med dig lätt packning och en skylt som visar vart du ska. För att vara säker på att det inte är en galning som kör brukar jag kolla hur föraren ser ut och hur bilen är inredd. Om det ser för opersonligt ut tackar jag nej. Men man ska inte vara rädd.

Spelar ekonomin roll?
– Litegrann kanske, fast jag tycker det är fult när folk liftar bara för att det är gratis.

Borde fler människor lifta?
– Absolut. Det är verkligen en frihet, en kick. Du träffar en massa olika människor och det är bra för klimatet. Världen skulle på många sätt bli bättre.

Oscar Nelson

Taggar: liftning