EU-migranter nekas tak över huvudet

EU-medborgare från fattiga länder i Europa söker sig till Stockholm i hopp om ett jobb och en bättre framtid. Statsgränsen står öppen för dem men på stadens härbärge släpps de inte in. Kyrkan är de enda som erbjuder dessa hemlösa tak över huvudet.

Klockan är nio på kvällen när ETC Stockholm möter Claes Frankner, pastor i Citykyrkans pingstförsamling, vid Nils Ferlins torg. Tillsammans med tre volontärer från församlingen släpps vi in genom Klara kyrkas gallergrindar. Tisdagskvällarna ansvarar Citykyrkan för och inne i kyrkan är redan ett tiotal volontärer på plats.

– Så här många har vi aldrig varit, konstaterar Claes Frankner.

Sedan mitten av 2000-talet har allt fler EU-medborgare utan arbete eller bostad kommit till Stockholm. Exakt hur många de är i dag kan ingen svara på, men Anna Malmquist, platschef för daghärbärget Ny Gemenskap, har sett hur antalet besökare ökat de senaste åren. Inte sällan far de illa.

– Stockholm har ett väldigt dåligt mottagande av den här gruppen. Det är den grupp som har flest utslagna, säger hon.

Det europeiska medborgarskapet ger dig rätt att åka vart du vill inom EU. Men det ger dig inte samma rättigheter i alla länder. I Stockholm innefattas inte utländska EU-medborgare av tak över huvudet-garantin. Sängarna på härbärgena är bara till för dem som är mantalsskrivna i staden.

– Jag inser att kommunala skattepengar ska gå till människor här. Men vi har också varit i deras situation när vi åkte till Amerika för 100 år sedan. Jag tycker att man ska ge de här människorna en större möjlighet att få ett drägligt liv, säger Anna Malmquist.

17 personer åt gången erbjuds sovplats

För att möta den växande gruppen med EU-medborgare från Rumänien, Bulgarien och Polen startade Stockholms stad tillsammans med ideella föreningar mötesplatsen Crossroads på Kungsholmen tidigare i år. Där kan EU-migranter få hjälp på förmiddagarna med att skriva cv, söka jobb och läsa svenska. Men staden tar inget ansvar för dem på kvällstid. Vissa sover på Centralstationen, andra på nattbussar eller McDonalds. Sedan tre år erbjuds 17 personer åt gången en sovplats i Klara kyrka i city mellan den första november och sista april.

– Carl-Erik Sahlberg, kyrkoherde i Klara kyrkoförsamling, ska ha all heder för att han upplåter kyrkan till den här verksamheten, säger Claes Frankner, som förklarar att de är sju kyrkoförsamlingar som hjälps åt att laga mat och vara sällskap åt nattgästerna under vinterhalvåret.

– Låt oss be för kvällen, be om guds beskydd och att personerna här får en speciell kväll, säger en äldre man och alla volontärer samlas i en ring.

Alla blundar och läser böner högt för sig själva.

– Kaffe och bullar frälser ingen, hjälp oss att nå de här personerna med ett evangelium så att de får födas på nytt, säger en man med stark stämma.

Måste de som kommer hit delta i böner eller andra kristna aktiviteter?

– Nej, vi är framför allt här som sällskap och pratar med den som vill. Vid elva ska det vara släckt och tyst, säger Claes Frankner.

Efter bönestunden bestäms vilka tre volontärer som ska vara nattvakter. Mikael Svärd erbjuder sig att stanna kvar. Han är elev på Citykyrkans bibelskola.

– Jag kan känna en sorg över att jag inte kan hjälpa dem fullt ut. Man känner hur deras frustration över att de inte får jobb växer med tiden, säger han.

När dörrarna öppnas klockan tio är fisksoppan färdig och mackorna bredda. Termosar har fyllts med te och kaffe. På kyrkans läktare har gästerna varsin blå IKEA-kasse med sängkläder (som tvättas varje vecka av kyrkan) och personliga tillhörigheter. Gästerna ställer upp sängar och madrasser i kyrkan och bäddar i ordning. Viorel Bercea är 37 år och kom till Stockholm från Rumänien för två månader sedan. Han har bott i Klara kyrka sedan första november.

– Det är väldigt bra här. Sängen är skön, maten och människorna är bra, säger han.

Viorel Bercea, 37, har sovit i Klara kyrka sedan första november.

Viorel Bercea ägde tidigare en flyttfirma och har även arbetat som svetsare i Rumänien. Han visar upp ett cv som han fått hjälp med att skriva på svenska av Crossroads, där han jobbar extra som städare. Planen är att skaffa ett jobb i Stockholm och spara ihop till 5 600 euro. Så mycket räknar han med att behöva för att starta ett cykeltaxi-företag i hemstaden Iasi.

– Det är ett ekologiskt transportmedel som bara finns i två städer i Rumänien, säger han på engelska.

 Av de 17 gästerna – samtliga är män – som sedan över en månad sover i kyrkan på nätterna är åtta från Rumänien. Någon enstaka är från Afrika, resten är från Europa. Nästa vecka ska de sju kyrkorna som ansvarar för nattverksamheten i Klara kyrka ha möte om vilka som ska få bo kvar.

– Tanken är att de som bor här ska få hjälp att slussas ut till boende och bostad, säger Claes Frankner.

Vad händer om de inte har fått något boende, får de bo kvar?

– Vi kan inte lova att de får vara kvar. Det är hårt, men vi vill hjälpa fler än bara de här 17. Redan står 20 personer på vår lista och vill komma in.

I fikarummet äts det soppa och smörgåsar. Vissa sitter och pratar med varandra. En man med djupa fåror i ansiktet sitter för sig själv och värmer händerna mot en kaffekopp. I servisen hjälper Gabriel till. Han har vattenkammat gråsprängt hår och doftar rakvatten. Gabriel berättar att han kom hit från Rumänien förra vintern och fick en sängplats i Klara kyrka. I dag är han inneboende hos en av medlemmarna i Citykkyrkan, jobbar som diskare i kyrkans kafé och är volontärarbetare i församlingen. I februari baptistdöptes han i kyrkan.

– Jag vill bli gaffeltruckförare, det är mitt yrke, säger han på bruten svenska, och tillägger att han också har jobbat på lager.

Han vill inget hellre än att lära sig svenska och få ett jobb. Men för att få läsa svenska på SFI måste Gabriel vara folkbokförd i Sverige, och för att bli det måste han kunna visa att han kan försörja sig.

– Man får inte läsa svenska på SFI utan de fyra sista numrena i personnumret. Det är hopplöst.

Varför kom du till Stockholm?

– Jag ville ut i Europa, det var inte planerat att jag skulle till Stockholm. Jag frågade Gud: ”vad ska jag göra?”. Gud hjälpte mig hit.