Östlund på minerad mark

På onsdag invigs årets upplaga av Stockholm Filmfestival. På kvällen är det svensk premiär för Ruben Östlunds nya långfilm Play. Han uppmanar sverigedemokrater att komma.
– Har de på sig folkdräkt får de komma in gratis, säger han.

Långt innan Play har haft premiär har den gett upphov till åsikter och diskussioner. Så brukar det bli kring göteborgaren Ruben Östlunds filmer. Allt sedan debutfilmen Gitarrmongot 2004 har han undersökt människans rädsla för att handla avvikande i grupp – och vad det får för konsekvenser. Play är inget undantag. Filmens handling är inspirerad av verkliga händelser och började med att producenten Erik Hemmendorff visade upp en artikel ur Göteborgs-Posten.

– Det var en artikel som kretsade kring väldigt unga killar som vid flera tillfällen hade rånat andra barn. Vi fastnade för deras rånarmetod och att samtliga killar som utförde rånen var svarta, säger Ruben Östlund till ETC Stockholm via mobiltelefon en tidig morgon efter att han har lämnat sina två barn i skolan.

 För några år sedan rapporterade lokala medier i Göteborg om en ung liga som begick rånöverfall i staden. Den metod som de hade använt för att närma sig offrena kallade de för ”brorsantricket”. Gänget gick fram till jämnåriga killar som de tyckte såg osäkra ut och frågade vad klockan var. När killen tog upp sin mobil anklagade gänget honom för att ha stulit telefonen från en av deras lillebrorsor.

– För att lösa situationen sa de till killen att han skulle byta sin mobil med lillebrorsan som de påstod befann sig på en bakgata. Nästan alla brottsoffer gick med på detta utan motstånd, berättar Ruben Östlund.

En väldigt raffinerad rånarteknik.

– De hade utvecklat den här metoden på ett väldigt sofistikerat sätt.

Den andra detaljen som Ruben Östlund och hans producent fastnade för var just att medierna påpekade att förövarna var mörkhyade. Ruben läste rättegångshandlingarna som visade att ligan, som bestod av fem unga killar, hade upprepat samma slags rån ett 40-tal gånger. Offren hade varit etniska svenskar.

– Att det var svarta killar som rånade vita killar fanns det något kontroversiellt i och det skapade en nyfikenhet som gjorde att jag ville ta mig an det här projektet

 Ruben Östlund fick kontakt med både offer och förövare. En av gärningsmännen berättade hur ligan väldigt medvetet använde sig av den stigmatiserade hotbilden som, enligt honom, en svart människa bär med sig i vårt samhälle.

– De här pojkarna utnyttjar samma typ av hotbild som Sverigedemokraterna gjorde i sin reklamfilm inför valet med svenskar som jagas av slöjbeklädda kvinnor.

Finns det inte en risk att du spelar främlingsfientliga krafter i händerna med den här filmen?

– Det här området är minerat och provokativt för att det existerar en obalans mellan svarta och vita människor. Svarta människor har det i allmänhet sämre än vita människor i världen. Vita kan ofta gott leva med den obalansen – så länge man inte blir avslöjad och konfronterad med att man deltar i obalansen. Då blir det provokativt och väcker skuldkänslor, säger Ruben Östlund.

Du är inte rädd för att Sverigedemokraterna ska gilla Play?

– Varför ska jag vara rädd för det? Jag vill gärna bjuda in dem till premiären – och har de på sig folkdräkt får de komma in gratis!

Var det svårt att förklara för skådespelarna i filmen, som var unga amatörer, vad ditt syfte med filmen var?

– Nej, det var inte alls svårt. Jag var väldigt tydlig med att jag ville ta reda på varför den här bilden av unga svarta män i grupp är kontroversiell. De som hade svårare att förstå situationen var personer med samma bakgrund som jag: vit medelklass. De tar i stället instinktivt på sig skuldrollen.

Tidigare i våras vann Play det konstnärliga priset Coup de Coeur på filmfestivalen i Cannes och beskrevs av juryns ordförande som ”ett mästerverk”. Liksom De ofrivilliga hade Play urpremiär på Croisetten.

– Det är mest prestige att ha premiär där och det blir svårare att avfärda något som visas i Cannes, säger Ruben Östlund.

På onsdag har Play svensk biopremiär på Stockholm Filmfestival, men redan nu håller Ruben och hans kollegor på produktionsbolaget Plattform på och planerar en ny långfilm. Den här gången ska det handla om turism. En barnfamilj befinner sig på semester i alperna och mamman i familjen får se en ny sida hos sin partner som gör det väldigt svårt för paret att fortsätta tillsammans, avslöjar Ruben om filmen.

– Den kommer att vara lika elak mot människan som vanligt, säger han med ett skratt.