Ledare. .

2017-03-25 05:11
Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Staten och kapitalet

Landstingens intresseorganisation ägnar sig med andra ord åt produktion av alternativa fakta i syfte att förändra bilden av välfärden i stället för att förbättra den

I början av året släppte Riksrevisionen ”Staten och SKL [Sveriges kommuner och landsting]”, en granskningsrapport om statens styrning på vårdområdet. ”Rapporten”, skriver man, ”fokuserar på de senaste tio åren då otraditionella styrmedel blivit allt vanligare”. Ett sådant otraditionellt styrmedel är det som kallas Governance som jag nämnde i min förra ledare där jag skrev om New Public Management och om hur effektiviseringsmodeller hämtade från produktionsindustrin tillämpas inom vården i Stockholms läns landsting genom dess ”Framtidsplan för hälso- och sjukvården”.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Men medan New Public Management handlar om implementering av sådant som konkurrensutsättning inom en organisation handlar Governance i större utsträckning om modeller för hur olika organisationer samverkar. Om målet med NPM är att reducera kostnader i syfte att generera mer värde och med offentliga medel införa för näringslivet önskade organisationsmodeller som är på plats när det gemensamma sedan privatiseras, handlar Governance mer om att förenkla för kapitalet att samverka med och ta över ansvar och roller från offentliga institutioner och myndigheter.

Det är i detta sammanhang som Riksrevisionens rapport om staten och SKL blir extra intressant eftersom SKL är en arbetsköpar- och intresseorganisation. Detta märks inte minst genom den opinionsbildning som de sysslar med, bland annat genom Dagens samhälle som beskriver sig som ”tidningen för beslutsfattarna på den offentliga marknaden” som blandar raljanta krönikor, bloggar och debatt om ”gärna kontroversiella” frågor med karriärrådgivning och platsannonser för chefer inom privat och offentlig verksamhet. 

Ett annat exempel är genom kommunikationssatsningen ”Vi vässar välfärden” som bland annat syftar till ”att berätta hur bra den [välfärden] faktiskt är”, detta samtidigt som vårdplatser stängs, att bara 54,8 procent av landets vårdtagare upplever att vård ges på lika villkor, förlossningsavdelningar stängs, vårdpersonal lämnar vården på grund av orimliga arbetsvillkor och låga löner och vårdval öppnar för fler privata vårdgivare för att nämna bara någon promille av hur välfärden på vårdområdet befinner sig i fritt fall. Landstingens intresseorganisation ägnar sig med andra ord åt produktion av alternativa fakta i syfte att förändra bilden av välfärden i stället för att förbättra den. 

Att arbetsköpar- och intresseorganisationer ägnar sig åt opinionsbildning är förvisso varken nytt eller konstigt. Oroväckande är dock hur Riksrevisionen i sin rapport konstaterar att ”SKL kommit att få ett stort inflytande över den statliga styrningen av vården”. Vad som är direkt alarmerande är hur man också konstaterar att ”[E]ftersom SKL inte är en myndighet leder organisationen inte under förvaltningslagen eller regeringsformen. Möjligheterna till ansvarsutkrävande är inte heller samma som om SKL hade varit en myndighet”. SKL framträder i Riksrevsionen som ett slags pseudo-myndighet: man har inga formella mandat men styr vården indirekt genom bland annat förment frivilliga överenskommelser och incitaments- och projektpengar utan att behöva följa förvaltningslagen och med begränsad möjlighet till ansvarsutkrävande. SKL svarar alltså inte mot någon samtidigt som de har ett stort inflytande över styrningen av vården.

Mot bakgrund av detta är det viktigt att se hur organisationens medlemmar, såväl kommuner som landsting, ligger i framkant i fråga om att facilitera privatiseringen av det gemensamma genom modeller som offentligt privat samverkan (OPS), värdebaserad vård och vårdval. Modeller som både är hämtade från näringslivet och som syftar till att möjliggöra för en ökad närvaro av privata vinstintressen inom den verksamhet som ska sörja för några av medborgarnas mest grundläggande behov.

Nya Karolinska sjukhuset byggs med ris bundet åt egen rygg genom den offentlig-privata samverkan som dränerar landstinget på resurser men samtidigt ger Skanska garanterade intäkter till 2040. Sjukhuset organiseras utifrån en eventuellt lagvidrig managementteori (värdebaserad vård) som syftar till att reducera kostnader men inte ser till vårdtagarnas ofta komplexa vårdbehov och personalens kompetens. Samtidigt har vi ett vårdval som genom fri etablering gör att vårdföretagen satsar på enklare former av behandling och överlåter det komplexa och kostsamma till en på resurser tömd offentlig vård.

SKL:s inflytande över den statliga styrningen av vården innebär inte bara brister i ansvarsutkrävande, avsaknad av mandat och att vårdens myndigheter undermineras utan också att staten möjliggör för kapitalet att genomsyra varje del och led av vården. Från inköp av strumpor och uppförande av sjukhusbyggnader via managementkonsulters arvoden för luftslott och listningsjagande vårdcentraler till profitjakt på sjuka.

Även om staten under den svenska modellen sörjde för reproduktionen av arbetskraft drogs under denna en något tydligare gräns mellan stat och kapital. Under den nyliberala eran med förvaltningsmodeller som New Public Management och Governance har dock hela samhället, in på det nakna livet, öppnats upp för kapitalets vinstintresse. Som tidigare sitter stat och kapital i samma båt, skillnaden nu är att också staten ror hem vinster åt kapitalet.

Staffan Lundgren