Ledare. Jenny Bengtsson.

2017-10-02 06:00
”Hur osysterligt det än må vara har jag alltid tänkt att kvinnor som Paula Bieler antingen måste vara grundlurade, hjärntvättade eller på något sätt vara tvingade för att befinna sig i sådana sällskap som SD ändå är”, skriver Jenny Bengtsson. Bild: Claudio Bresciani/TT
”Hur osysterligt det än må vara har jag alltid tänkt att kvinnor som Paula Bieler antingen måste vara grundlurade, hjärntvättade eller på något sätt vara tvingade för att befinna sig i sådana sällskap som SD ändå är”, skriver Jenny Bengtsson.

Sexism – ett av SD:s två ben

Vad vi ser i den här historien är en omgivning, ett parti och en rörelse som inte på något sätt är bra för kvinnor.

Jag har aldrig begripit varför det finns kvinnor som väljer att rösta på eller aktivera sig i Sverigedemokraterna. Att det över huvud taget sker är för mig något av en logisk motsägelse. Frivilligt organiserade kvinnor i SD är precis lika logiskt för mig som människor som utsätts för rasism – organiserade i Ku Klux Klan. Eller som att jag själv skulle glida in till Moderaterna och brista ut i ett ”äntligen är jag hemma”. Fullkomligt ologiskt alltså.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Varje gång jag ser Paula Bieler, riksdagsledamot och jämställdhetspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, har jag svårt att inte tänka på hur synd jag tycker om henne. Inte bara för att hon har hand om jämställdhet i ett parti som både internt fullkomligt saknar sådan, men också för att partiet i fråga egentligen inte ens förstår vad jämställdhet är för något. Hur osysterligt det än må vara har jag alltid tänkt att kvinnor som Paula Bieler antingen måste vara grundlurade, hjärntvättade eller på något sätt vara tvingade för att befinna sig i sådana sällskap som SD ändå är.

I veckan rullade Kalla Fakta ut ett inslag som visade Hanna Wigh, riksdagsledamot för SD men nu avhoppad ur partiet, och Maddelen Larsson, före detta ordförande för SD i Falköping. I inslaget berättade de om de sexuella trakasserier och övergrepp de fått utstå inom partiet. För Hanna Wigh gällde det bland annat en manlig riksdagsledamot i partiet som tryckt upp ett finger i henne. Hon polisanmälde inte eftersom hon var rädd för konsekvenser, och vittnar också om att partiledningen behandlat frågan precis som man kunde förvänta sig: uselt. Och det fortsätter. Kvinnorna smutskastas nu brett av partikollegor och sympatisörer för att de trätt fram.

Det kan knappast komma som en överraskning för någon att det här för det första händer och att det för det andra händer i SD. Sexism är ett av SD:s två ben (det andra rasism). Här är kvinnor inte jämlika män utan snarare till för olika bestämda ändamål. Sätta barn till världen, ta hand om männen, göra kvinnosysslor, jobba med kvinnojobb, förstå att männen har det jobbigt och hata invandrare.

Det är otroligt motsägelsefullt men samtidigt helt i linje med den sverigedemokratiska ideologin att behandla kvinnor på det sätt man, som det nu visat sig, gör. När kvinnor blir våldtagna skyller man på invandrarna. Likaså när kvinnor trakasseras, förminskas, trycks ner och sexualiseras. När det sker övergrepp på festivaler är SD:arna alltid där för att tala om att det var bättre förr, att det har gått för långt och att det är några andra som utför övergreppen och att dessa några andra alltid kommer från andra länder. Allt medan sanningen är att Sverigedemokraterna uppenbart själva är en precis lika stor härva av kvinnoförtryck och sexism som festivalerna de rasar emot.

Vad vi ser i den här historien är en omgivning, ett parti och en rörelse som inte på något sätt är bra för kvinnor. Här finns en djupt inarbetad kultur som aldrig kommer att sätta stopp för sådant som Hanna Wigh, Maddelen Larsson och flera andra kvinnor får utstå – för att det helt enkelt är oundvikligt för kvinnor att komma undan sådant i det partiet.

Visst ska det bli intressant att se på när Jimmie Åkesson ska rensa ut alla sexister och kvinnohatare ur sitt parti nu, precis som han skulle rensa ut alla rasister – allt som ett stort spel för gallerierna. För skulle han göra det seriöst skulle det inte finnas en enda människa kvar i partiet sedan. Välkommet, i och för sig. Men tyvärr en utopi.