Politikpraktiken

Just nu pågår en strid om demokratin i Aspudden. Det kanske inte ser ut så på ytan, konflikten handlar konkret om huruvida Aspuddsbadet ska få finnas kvar eller inte.

Det är ingen oviktig strid i sig, badet är med sina snart 100 år ett av Stockholms äldsta och har fått Stadsmuseets grönmärkning för sitt kulturhistoriska värde. Men det är något annat som står på spel också, något som förklarar varför så många människor sluter upp kring Aspuddsbadet. Flera hundra människor har dragits in i kampen, de sover där på nätterna, ordnar filmvisningar och pingiskvällar och slåss med näbbar och klor för att rädda sitt bad.
Jag menar att det handlar om demokrati, om vem som ska bestämma om vår stad, vår fritid och våra liv. Från högeralliansen i Stadshuset är budskapet solklart; den som har pengar bestämmer. Har ni pengar kan ni köpa och har ni köpt så får ni göra vad ni vill.
Därför såldes Centrumkompaniet till Boultbee och ideella krafter slängdes ut; inga mer flygblad, diskussioner eller offentliga rum. Istället inglasning, vakter och köpkrav.
Därför körs ombildningarna av allmännyttan varv på varv till dess att alla ger upp och köper, därför återinförs avgifterna på museerna och höjs på kulturskolan. Det är en vision av medborgaren som enbart konsument och jag tycker att den är skrämmande.

När Stockholms stad ville lägga ned badhuset så bildades Aspuddens badförening för att driva det vidare. Det finns människor som är beredda att lägga tid och kraft på att hålla det öppet och det finns en lokalbefolkning som vill ha det kvar, ändå ska det alltså rivas. Alla skäl som anförs för att riva är svepskäl från högeralliansen; man säger att badet inte skötts som det ska men har samtidigt inte uppfyllt stadens egna åtaganden i kontraktet. Man säger att renoveringsbehovet är för kostsamt i relation till antalet besökare, men renoveringskostnaden per besökare skulle bli ungefär densamma som för välbesökta Eriksdalsbadet.
För egentligen handlar det om något annat. När högern rear ut vården och skolan så gör man det under täckmanteln att staden överlåter åt engagerade människor att driva verksamheten själva. Nu när man har chansen att göra det på riktigt, att faktiskt överlåta en verksamhet som människor vill driva av ren passion och entusiasm, inte för att plocka ut vinster – så skickar högeralliansen istället polisen och rivningsmaskiner.

Det engagemanget som människor ute i Aspudden nu visar för lokalt inflytande är ovärderligt. Det är sådant engagemang som visar vägen bortom sjunkande röstdeltagande, politikerförakt och partiernas fallande medlemstal. Det är politik som en praktik där människor själva är med och beslutar om sina liv, om värden utöver vinstkalkyler och profitmarginaler. Det är lokal demokrati som vi ser runtom i världen och som vi vill se mer av i Stockholm. För oss är demokrati lokal och deltagande eller inte alls, den måste förverkligas på nytt igen och igen. Den striden försöker vi ta på varje fullmäktigedebatt och i varje politiska avgörande. Striden om Aspuddsbadet är allt det, det är ett badhus fyllt med drömmar om demokrati.

Ann-Margarethe Livh
Oppositionsborgarråd (V)

Taggar: Aspuddsbadet, ockupationer, aktivism