Inte vilken vara som helst

Vi som bor i landet Sverige brukar när vi jämför oss med andra länder ofta klaga på kylan, mörkret och den lätt reserverade hållning till sina medmänniskor som många intar. En hel del (utlandssvenskar) klagar över skatterna. Samtidigt brukar de flesta framhålla den rättvisa sjukvården och den sociala tryggheten.

Jag tror att ganska många har fått rejäla törnar i sin bild av Sverige som välfärdsnation under det gångna året. Sverige har blivit en land där gamla vanvårdas till döds av vinstgivande företag, som inte ens behagar betala skatt på den vinst de gör från vanvården.

Sverige är också ett land som är unikt i det avseendet att man köper upp sjukvård utifrån samma regler och lagar som när en kommun eller landsting köper snöröjning eller nya tjänstebilar.

I en situation när alltmer av sjukvården bedrivs av privata vinstdrivna entreprenörer så får detta förödande effekter. Lågt pris, ofta i kombination med ”blomsterspråkssmyckade” anbud, blir viktigast när det avgörs vem som ska få ansvaret för att driva en verksamhet.

I Stockholm finns ett flertal otäcka exempel på hur illa det kan gå när man handlar upp sjukvårdsverksamhet.

Företaget Avesina vann för några år sedan en upphandling som handlade om att sköta Stockholms hörapparatsutprovningsverksamhet. De vann därför att de utlovade en verksamhet till hög kvalitet med det lägsta priset. När de väl hade tagit verksamheten så slutade det hela i totalt kaos, köer och dålig service.

Samma företag fick också ansvaret efter en upphandling, där de lovat bäst kvalitet till lägst pris för att sköta Stockholms flyktingmedicinska undersökningar. Resultatet blev en veritabel skandal där socialstyrelsen till slut slog larm om obefintliga patientjournaler. TBC-smittade småbarn lämnades utan vård. Felaktiga HIV-besked lämnades till flyktingkvinnor.

Avesina borde inte få bedriva sjukvård överhuvudtaget. Idag skyddas företaget av upphandlingslagen.

I mer än 25 års tid har Röda korset haft hand om vården av tortyr- och krigstraumatiserade flyktingar i Stockholm. De har byggt upp en verksamhet som på många sätt är världsunik. Problemet är svensk lag som förbjuder landsting från att samverka långsiktigt med idéburna organisationer kring sjukvårdsuppdrag. Lagen tvingar fram upphandling.

I den upphandling som genomfördes under hösten så förlorade Röda Korset. De förlorade mot ett privat företag som lade ett billigare anbud. Min uppfattning är att landstinget skulle ha låtit Röda korset fortsätta bedriva tortyrskadeverksamheten även framgent. För mig var det ganska uppenbart att det vinnande företaget inte ens levde upp till de kvalifikationskrav som landstinget ställt i upphandlingen. Tyvärr blev vi socialdemokrater nedröstade av de borgerliga partierna i denna fråga.

Vi har idag en situation där personalkooperativ, ideella organisationer och andra som skulle kunna bidra till att utveckla sjukvården slås ut i konkurrensupphandlingar. Ord som god omvårdnad, kvalitet eller vårdkontinuitet betyder ingenting. Istället gynnar svensk lagstiftning upphandlingsadvokater och stora företag som är duktiga på att konstruera anbud där man utlovar hög kvalitet till oerhört låga kostnader.

För egen del så gillar jag lite mörker och kyla. Jag tycker att mina lätt reserverade grannar har en rustik charm. Jag har inget emot att betala skatt, för att säkerställa god omvårdnad av äldre och sjuka. Men jag måste erkänna att jag skäms när jag tänker på att vi behandlar sjukvård som om det vore vilken vara som helst.

Dag Larsson
Landstingsråd (S)