Fem bekymmer med upphandlingar

För några veckor sedan tog hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting det uppmärksammade beslutet som innebär att Röda korset förlorar uppdraget om vård för tortyrskadade till WeMind AB.

Jag sitter som Miljöpartiets representant i nämnden. Redan från början, när det som kallas för förfrågningsunderlag skulle antas, valde jag att avstå från att delta i beslutet. Miljöpartiet var ensamt om det. Jag gjorde det för att jag tycker att när det finns avtal med ideella organisationer som gör ett uppdrag som landstinget är nöjd med är inte en allmän upphandling rätt väg att gå. Huruvida det är lagligt eller inte att finns det olika åsikter om. För mig som politiker är en sak viktig: jag vill inte riskera att en välfungerande verksamhet hotas av fyrkantiga regelverk. Hela systemet med upphandlingar är bekymmersamt. Efter ett år som sjukvårdspolitiker i Stockholms landsting tänkte jag lista fem mer okända bekymmer med upphandlingar.

 1. Vi glömmer att det handlar om människor
Vi som sysslar med sjukvård har ett viktigt uppdrag. Att säkerställa att människor får tillgång till bästa vård i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen. Allt för sällan pratar vi om hur en trygg och bra vård ser ut. Istället fastnar vi i administrativt arbete av förfrågningsunderlag och anbud.

2. Svårt med medborgardialogen
Att vara politiker är mer än att bara tänka på sig själv. Vi är valda med ett förtroende från de vi representerar. När vi ska fatta beslut är det viktigt att det finns en dialog med de som är berörda. Upphandlingar sker alltid under sekretess vilket gör det svårt att få till en dialog. Avslöjar politiken för mycket finns risk för rättsliga efterspel.

3. Debatten kommer igång för sent
Första beslutet om upphandlingen av vård för tortyrskadade var den 22 november. Men debatten kom igång först åtta dagar senare. Efter två veckor startades en namninsamling. Debatt och namninsamlingar är bra redskap för att påverka politiker, men i det läget vi är i nu är det svårt för politiken att göra så mycket mer. Istället får vi invänta en juridisk process som inte alls handlar om dialog eller kvalitet utan bara slår fast om lagen följts eller inte.

4. Beslut verkar fattade av en anonym massa
Jag tror att de borgliga partierna vill göra privatiseringar för att slippa ta så mycket ansvar. Och på ett sätt lyckas de med det, för när allt går fel är det få som går tillbaka till politikerna och ställer dem till svars. I den debatt som följt kring vården av tortyrskadade har det ofta stått att beslutet är fattat av Stockholms stad, vilket är helt fel och visar vilken okunskap det finns kring vem som beslutar om vad.

5. Ingen står upp för beslutet
Det är sorgligt att ingen står upp för beslutet. Det riskerar också att drabba de människor som söker vård. Det skapar osäkerhet kring om man kan lita på den nya leverantören. Var är represententerna för den borgerliga majoriteten? Varför försvarar ni inte beslutet och försäkrar att nya leverantören har ert förtroende?

Som ett svar på de problem jag listat här har jag valt att gå ut öppet och bjuda in till dialog. Den som har frågor om vad som hände på mötet eller som undrar vilka andra viktiga frågor vi sjukvårdspolitiker jobbar med är välkommen att kontakta mig. Jag lovar att svara så gott jag kan, men tyvärr inom lagens råmärke.

Helene Öberg

Ledamot i hälso- och sjukvårdsnämnden för Miljöpartiet i Stockholms läns landsting