Därför har det gått dåligt för vänstern

För ett år sedan reste jag runt i landet och träffade många av Vänsterpartiets nya medlemmar. Det är människor som har tröttnat på försämringarna på arbetsmarknaden, i sociala trygghetsförsäkringar, på bostadsmarknaden, i skolan, i vården och äldreomsorgen – och ville göra något för att förändra. Många av dem som gick med efter valet var bestörta över ännu en mandatperiod med högerregering och bestämde sig för att göra allt för att detta blir den sista. Och nästan alla reagerade mot rasisternas intåg i Sveriges riksdag.

Under mina resor var det en fråga som ställdes ofta: Hur kan det gå så dåligt för vänstern och arbetarrörelsen när så stora försämringar genomförs för vanliga människor? Hur kan högern vinna ett val efter att ha sålt ut tryggheten för våra sjuka och äldre? Och när arbetslösheten fortsätter att vara rekordhög?

Jag tror svaret finns i de samhällsförändringar som genomförts av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar de senaste decennierna. Många har blivit rädda och otrygga. Människor är rädda för att förlora sina jobb och sin inkomst, rädda för att marginaliseras på en arbetsmarknad som förvandlats till Vilda Västern.

Sabotaget av a-kassan har försvagat löntagarna som kollektiv och påskyndat framväxten av en låglönearbetsmarknad. Sämre utbildningsmöjligheter, hårdare krav på arbetslösa och illojal konkurrens av oseriösa företag har skapat en stark press på anställda att acceptera lägre löner och sämre arbetsvillkor. Samtidigt blir arbetsplatserna allt tystare i takt med att anställningstryggheten urholkas. Inhyrda bemanningsföretag, upprepade provanställningar och färre fasta anställningar ökar otryggheten och försvårar gemensam kamp för förbättringar på arbetsplatserna.

Rapporterna om försämringar av välfärden har gjort många oroliga för att vården och omsorgen inte kommer att finnas när vi behöver den. Den typ av försäkringar som ökar mest just nu är privata sjukvårdsförsäkringar som ger försäkringstagaren snabb och högkvalitativ vård före de stackare som trodde att vård skulle ges efter behov. När solidariteten rivs ner rustar sig människor för det nya. Människor blir otrygga och litar inte på att samhället finns där när vi blir sjuka eller gamla.

Dessa samhällsförändringar måste vi inse vidden av. De försvårar gemensam kamp för gemensamma intressen. Välfärden privatiseras och därmed privatiseras vårt tänkande. Samtidigt säljs gemensamma egendomar ut så att kapitalägare kan bli rikare medan vi alla blir fattigare. Demokratin minskar i värde när alltfler sektorer ställs under marknadens kontroll. Förskingringen av våra gemensamma egendomar har påbörjats av socialdemokrater och fullföljs nu med glädje av högerregeringen.

Det märkliga är egentligen inte att vänstern är svag. Det märkliga är att människor fortfarande föredrar solidariska lösningar i undersökning efter undersökning. Folk som lever i Sverige vill ha skattefinansierad välfärd som betalas efter förmåga och fördelas efter behov. Avregleringar och privatiseringar har inget stöd av en folkmajoritet. Riskkapitalbolag som berikar sina ägare genom att väga blöjor och vanvårda äldre är hatobjekt för de flesta.

Detta måste bli utgångspunkten för vänstern i bred mening. Nu behövs mer än räddhågsna halvmesyrer från en arbetarrörelse som saknar självförtroende. Nu krävs ett långsiktigt arbete för att få fler att ta ställning, liksom alla de nya medlemmar som anslutit sig till Vänsterpartiet.

Jag är övertygad om att vi nu lägger grunden till framgångar som kommer att märkas valåret 2014. Nyårslöftet för 2012 blir att jobba hårdare, oavsett medial motvind och underdåniga porträtt av borgerlighetens ”kära ledare” i våra största tidningar. Och jag kommer själv att fortsätta göra allt för att vi ska nå fler anhängare och framför allt få fler att engagera sig för en radikal samhällsomvandling.

Gott nytt år!

Lars Ohly