Ledare. Staffan Lundgren.

2017-06-19 06:00
Bild: Heiko Junge/NTB/TT

Återigen utsätts kvinnor för ett dubbelt våld

Andelen män som har utsatts för misshandel har minskat med 1,2 procentenheter mellan 2005 och 2015, medan andelen kvinnor som har utsatts för misshandel under samma period bara har minskat med 0,3 procentenheter.

I Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning från 2016 uppger 51 procent av de kvinnor som har blivit utsatta för våld att misshandeln har skett i det egna hemmet. I 45 procent av misshandelsbrotten mot kvinnor var gärningspersonen en närstående, i 36 procent av fallen var gärningspersonen en bekant och i 18 procent av fallen var gärningspersonen okänd. I 87 procent av fallen var gärningspersonen en man. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Andelen män som har utsatts för misshandel har minskat med 1,2 procentenheter mellan 2005 och 2015, medan andelen kvinnor som har utsatts för misshandel under samma period bara har minskat med 0,3 procentenheter.

I FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor konstaterar man att ”Mäns våld är uttryck för ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män där män är överordnade och kvinnor är underordnade.” En viktig påminnelse i en tid där det ojämlika maktförhållandet mellan kvinnor och män tenderar att stärkas snarare än motarbetas genom de traditionalistiska, konservativa och reaktionära värderingar som växer sig starkare. 

Mäns fysiska våld mot kvinnor stannar inte vid misshandel. Den 4 juni 2016 mördades Lotta Rudholm av den man som hon som en dryg vecka tidigare hade polisanmält efter att han misshandlat henne. Detta mord är också bakgrunden till det förslag om en Lex Lotta som Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Socionomer utan gränser har föreslagit. Lex Lotta är ett lagförslag som skulle innebär att ”det i varje fall där en kvinna dödats genomförs en samlad utredning av inblandade myndigheters arbete i ärendet där erfarenheter från professionella tas till vara”. 

Den förundersökning om grov kvinnofridskränkning som inleddes i samband med att Lotta Rudholm gjorde en polisanmälan om misshandel lades ner när Lotta själv tog tillbaka anmälan. Detta för att hon kände att hon inte fick tillräckligt stöd och skydd av polisen.

Samhället lyckades inte skydda Lotta Rudholm och inte heller skapa den nödvändiga trygghet som krävdes för att gå vidare med anmälan. 

Roks och Socionomer utan gränser vill därför också se en översyn av det totala antalet platser som finns på skyddade boenden, där platser för kvinnor med specifika behov också inventeras.

I gruppen av kvinnor med speciella behov finns bland annat de kvinnor som har en missbruksproblematik, och som ofta ställs inför kravet att först avsluta sitt missbruk för att få kunna få hjälp. Den dubbla utsattheten förstärks på detta sätt av samhället i en situation där den utsatta ofta redan lägger en stor del av skulden för våldet på sig själv. De signaler samhället skickar är desamma: våldsutsattheten är något dessa kvinnor förväntas acceptera på grund av sitt missbruk. På så sätt villkoras skyddet från våld för den grupp kvinnor som befinner sig i en extremt utsatt situation. 

Det är i sammanhanget också värt att fråga sig hur skyddade de skyddade boenden som finns och används av socialtjänsten i Stockholm faktiskt är. En del skyddade boenden kombineras med andra former av socialt stöd, så hur skyddat är egentligen ett boende som också fungerar som härbärge där andra än de boende kan komma och gå? Och hur skyddat är ett boende med offentlig adress? Skyddade boenden som lever upp till krav på faktiskt skydd finns men anlitas inte i tillräckligt hög grad.

Samhällets svek mot våldsutsatta kvinnor är inte bara begränsat till bristen på skydd och trygghet. Som SVT nyligen rapporterade har Stockholm läns landsting (SLL) meddelat att den vård som våldtäktsoffer har fått på Kris- och traumacentrum inte längre ska ges till den patientgruppen. Anledningen är att det avtal som finns inte omfattar våldtäktsoffer, men trots detta har hundratals patienter remitterats dit under en längre tid. När kvinnor som har utsatts för våldtäkt inte längre kan söka vård på Kris- och traumacentrum är det dock oklart var de ska få vård i stället. SLL hänvisar dem nu till den vanliga specialistpsykiatrin, men frågan är om den speciella kompetensen verkligen finns där och om det finns tillräckligt många vårdplatser.

Ordföranden (L) i hälso- och psykiatriberedningen menar att man jobbar med att bli bättre och utveckla specialistpsykiatrin. Ett icke-svar som väjer för konsekvenser hos de som drabbas. SLL har möjlighet att upphandla vården på nytt så att denna patientgrupp omfattas av avtalet med Kris- och traumacentrum, men menar att detta inte är ett alternativ i dagsläget.

Ett resultat av att konsultlönerna äter upp SLL:s budget eller en nedprioritering av vård för kvinnor i likhet med det som sker över hela landet som till exempel genom nedläggningen av Sollefteå BB?

Återigen utsätts kvinnor för ett dubbelt våld – både av mäns direkta och av samhällets strukturella.