Kultur & Nöje.

2017-07-19 07:57
Foto: Pi Frisk

Noveller från Skriva för förändring

Detta är vad frihet är för mig

Frihet. Äntligen är jag ute. Jag åker dit jag längtade mest. Till mina vänner. Jag skiter i familjen. Vill inte besöka dem. Hjälpte de mig? Nej. Ingen respekt fick jag. Men jag får respekt på gatan bland mina vänner. De som är min riktiga familj. De som trots allt saknat mig mest.

Jag är rädd. Rädd men glad. Jag är rädd för att bli inlåst igen. Rädd för mig själv och mina handlingar.

Jag träffar Olof. Min bästa vän. Min älskare. Mitt allt. Han som ställt upp för mig under de svåraste perioderna i mitt liv. Han som alltid funnits för mig. Han som aldrig svek mig. Jag ringer. Berättar att jag är fri. Berättar att nu är det bara han och jag. Ingen soc. Ingen institution. Ingen personal och inga myndigheter som står emellan.

Han möter upp mig i Västerås. Stationen. Tågstationen som jag längtade efter att få se så mycket. Jag fäller en tår när jag ser han. Sa jag en tår. Nej inte en. Flera miljoner tårar. Jag känner i den sekunden att jag är världens gladaste flicka. Vi tar bussen hem till han. Till han. Till mig. Till våran lägenhet.

Vi sätter oss i soffan. Ringer några samtal. Nu knackar det på dörren. Jag får en tillbakablick. Hemska minnen kommer upp. Dagen då de tog bort min frihet. Låste in mig. Första tanken som kommer upp är att snuten väntar på mig utanför dörren.

Olof öppnar dörren. Han hälsar på Klimpan. Tar fram pengar. Betalar och kommer sedan tillbaka till mig igen. Vi stänger av våra telefoner för att inte göra bort oss igen. Olof lägger fram påsen på bordet. Tar fram gamla bankomatkortet. Femhundringen är framme. Vi drar en lina. En efter en. Tio. Tio till. Det slutar med fyrtio. Det har jag längtat efter. Vi lägger oss ner och kramas. Trygghet. Kärlek. Det är min frihet. Människor jag har runt omkring mig. Det är de som gäller nu. Ingen ska förstöra det jag har. Men jag är rädd. Otroligt rädd att göra fel. Att bli fast igen. Jag vet att från den sekunden jag kom ut gjorde jag fel. Jag gjorde fel som ens åkte dit. Men gjorde jag verkligen fel. Eller tror jag det på grund av att alla har sagt det till mig. I alla dessa år. Har de sagt vad som är rätt och vad som är fel. Jag vill vara med de jag älskar. Jag vill göra det jag känner är bra för mig.

Jag pussar Olof på kinden. Min sista kyss. Oron. Den finns inte hos mig. Rädsla. Den är borta för längesen. Kärlek. Den finns. Och kommer alltid finnas kvar i mig. Min kärlek till Olof. Den var stor. Men kärleken till drogerna var större. Jag är trött. Jag blundar. Jag somnar. Jag somnar medveten. Medveten om att jag aldrig mer vaknar upp. Detta är vad frihet är för mig. Låter skrämmande. Kanske har du rätt. Men jag var envis. För envis för att leva. För jag behövde alltid bevisa att jag gör som jag vill. Och att ingen kan stoppa mig. Och det gjorde jag. Jag nådde mitt mål. Och är nu där. Där jag känner större frihet än någonsin. Detta är min frihet. Vad är din?

Agnes