Kultur & Nöje.

2017-04-07 12:00
  • Francine Agbodjalou och Kudzai ­Chimbaira står på Tribunalens scen i pjäsen som växlar mellan nutid och historia.   Bild: Mahoyo
    Francine Agbodjalou och Kudzai ­Chimbaira står på Tribunalens scen i pjäsen som växlar mellan nutid och historia. 
  • Pjäsen har växt fram genom kollektivt arbete och med mycket improvisation från hela gruppen bakom.
    Pjäsen har växt fram genom kollektivt arbete och med mycket improvisation från hela gruppen bakom.
  • Skådespelarna rör sig i scenrummet och låter publiken vara delaktig i föreställningen.
    Skådespelarna rör sig i scenrummet och låter publiken vara delaktig i föreställningen.

Frihetskämpe eller terrorist

Med utgångspunkt i den amerikanska frihetskämpen Assata Shakurs biografi sätter Teater Tribunalen nu upp pjäsen Svarta revolutionärer faller inte från månen. 

”Vi vill ta upp de frågeställningar som många svarta berörs av i dag”, säger regissören Ellen Nyman.

Assata Shakur är en kontroversiell person, av många sedd som en frihetskämpe och revolutionär ikon, av andra som en terrorist. Hon var under det tidiga 1970-talet medlem i Svarta pantrarna och Black Liberation Army, dömdes 1977 för mord på en statspolis, men menar själv att hon är oskyldig. 1979 rymde hon från fängelset och sedan 1984 lever hon i politisk asyl på Kuba. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Efterlyst av FBI

Sedan 2013 står hon, som första och enda kvinna, med på FBI:s lista över de tio mest efterlysta terroristerna. Samtidigt har hon hyllats stort inom kulturen, och bland annat fått låtar skrivna om sig av rapstjärnor som Jay-Z, Public Enemy, The Roots och Tupac Shakur (som var Assatas gudson). Med utgångspunkt i självbiografin Min historia, först utkommen 1988 men översatt till svenska och utgiven av Verbal förlag 2015, sätter nu Teater Tribunalen upp pjäsen Svarta revolutionärer faller inte från månen.

– Vi har läst mycket om Assata Shakur, lyssnat på hennes intervjuer och allt som finns runt henne. Framför allt har vi velat få med hennes visioner, hennes kamp och vad hon drömmer om att uppnå, säger regissören Ellen Nyman, som tidigare bland annat har gjort en pjäs om svensk vapenexport på Tribunalen. 

”Vi vill få in frågorna i nutiden”

Det är en pjäs som växlar mellan historia och nutid, mellan slaveriet och lynchningarna i den amerikanska södern och polisskjutningarna i dagens USA. Paralleller dras till dagsaktuella händelser med rasism i Stockholms tunnelbana och fördomar om hår och identitet sätts på spel, där publiken blir delaktig på ett bokstavligt sätt. 

– Vi vill få in frågorna i nutiden och i Sverige. Ta upp de kamper och frågeställningar som många svarta berörs av i dag.

Vad är det som är så fascinerande med Assata Shakur? 

– Hon är en central figur för hela den svarta frihetsrörelsen. Hon är kvinna. Och i kraft av hennes rättsprocess, att hon har flytt, att hon har kommit på FBI:s most wanted-lista, så är hon en ikon för många i dag. Där många andra har neutraliserats ganska kraftigt, mördats, försvunnit eller hamnat i fängelse så är hon fortfarande inte helt neutraliserad. 

Hon är relativt okänd i Sverige fortfarande. Vill ni sprida ordet om henne? 

– Ja, så klart. Hon ses ju både som offer och gärningsman. FBI tycker att hon är skyldig till allt, men själv hävdar hon att hon är oskyldig. Och som vi berättar i pjäsen, med Cointelpro (FBI:s projekt för att skapa splittring inom bland annat medborgarrättsrörelsen) så sågs ju de flesta som skyldiga. Det är också viktigt att titta på det i en amerikansk kontext. De har haft slaveriet, lynchningar, Jim Crow-lagarna och Cointelpro, som har slagit ner hela medborgarrättsrörelsen eller åtminstone kraftigt neutraliserat den. Sedan har de fängelsesystemet och hela rättsväsendet. Och nu med alla polisskjutningar. Så det är ju systemet som har varit emot en svart frihetsrörelse i USA. Det är viktigt att tänka på när man tittar på USA som ”the land of the free”. Vi har ofta en väldigt skev bild av USA. Det är som James Baldwin säger, att USA:s öde handlar om hur de behandlar sin befolkning.

Hoppas du att pjäsen skapar debatt? 

– Jag hoppas att den ger en annan blick på USA. Att vi förstår hur komplext det är. Jag vet en del om USA:s historia, men jag vet ju inte allt. Jag har lärt mig jättemycket av att göra det här. Och jag tänker att svenskar generellt inte vet hur mycket förtryck det egentligen har varit i USA. Och hur omfattande det har varit, hur mycket det påverkar fortfarande, säger Ellen Nyman och poängterar att det också är viktigt att få göra något som bara är konstnärligt och fritt, utan pekpinnar.