Konst på liv och död

I dag, fredag, öppnar konsthallen Magasin 3 i Frihamnen en utställning med den kinesiske konstnären och politiske aktivisten Ai Weiwei, som blev känd utanför konstkretsar för att ha arkitektritat Fågelboet, sportstadion som byggdes till OS i Peking 2008. I dag anses han vara en av de viktigaste regimkritikerna i Kina. Med sin konceptuella konst och i sitt flitiga användande av sociala medier är han en ständig förespråkare för demokrati och kritiker av den utbredda korruptionen och maktmissbruket. Det gör honom farlig i enpartistaten Kina. Det har inte fått Ai Weiwei att backa, tvärtom. Men det gör inte den hårdföra kinesiska regimen heller. Inför världens ögon har han utsatts för trakasserier, misshandel och frihetsberövande.

Utställningen på Magasin 3 är Ai Weiweis första i Sverige, men själv kan han inte närvara vid vernissagen eftersom han har belagts med utreseförbud av den kinesiska staten. Utställningens kurator Tessa Praun gav mig en förhandsvisning på Magasin 3 i veckan. Hon har arbetat med projektet i drygt ett år och mötte Ai Weiwei personligen hösten 2010. Hon fick komma till hans hem som även är hans ateljé i nordöstra Peking. Utanför den numera berömda turkosa ytterdörren var flertalet övervakningskameror monterade, ”det var uppenbart att de inte var uppsatta av säkerhetsskäl”, säger Tess Praun. Precis när hon hade satt igång planerandet av utställningen förra våren försvann plötsligt Ai Weiwei. I 81 dagar var han borta utan att någon visste vart han hade tagit vägen. ”Det var chockartat. På en vecka fick jag varken tag i honom eller någon av hans assistenter. Då bestämde vi oss för att det var extra viktigt att göra hans röst hörd”, säger Tess Praun till mig.

Strax efter att Ai Weiwei hade blivit frilsläppt fick han beskedet att han var tvungen att betala en skatteskuld på 18 miljoner kronor. Bidrag skickades till honom från hela världen och sedlar kastades över muren som omger hans hem från stöttande landsmän. De dramatiska händelserna kring Ai Weiwei ledde till att han i det amerikanska magasinet Time – som ende konstnär – utsågs till en av 2011 års viktigaste personer jämte politiker, ekonomer, kändisar och ”the prostester” (de som demonstrerat för demokrati i arabvärlden och mot en urspårad kapitalism i väst).

På Magasin 3 visas en variant av hans berömda solrosfrö-installation, de som 1 600 kinesiska hantverkare gjort för hand i keramik under två och ett halvt års tid. ”För många är Kina synonymt med massproduktion och Made in China-stämpeln. Ai Weiwei vill alltid lyfta fram individerna ur massan”, förklarar Tess Praun. Jag sprang av en lycklig slump på en Ai Weiwei-utställning i det mäktiga konstområdet 798 i Peking när jag var där på en studieresa i höstas. I galleriet var ena väggen täckt av de namnlistor som han låtit upprätta över alla skolelever som omkommit när skolbyggnader rasat i jordbävningen i Sichuan 2008. Listorna var en protest mot att regeringen hade försökt mörklägga katastrofens omfattning. Som en reaktion på verket blev han så illa misshandlad av polisen att han fick en livshotande hjärnblödning.

Under vår resa i Peking, Shanghai och Hongkong kunde vi påtagligt märka av den kvävande censuren, bristen på mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. I den omgivningen kändes 798 som ett syrgastält, en frizon där tanken får sväva fritt. Få av våra samtida konstnärer i Sverige gör uttalat politisk konst. I Ai Weiweis konstnärskap görs det ingen skillnad på konst och aktivism. Det gör visserligen inte konsten mer intressant per automatik, tänk Lars Vilks. Men när jag går omkring på Magasin 3, som också visar dokumentärer om Ai Weiwei, erbjuder läsning och inspelade intervjuer om honom, är det uppenbart varför han är en av världens viktigaste nu levande konstnärer.