Krönika. Annelie Carlsson.

2017-10-24 06:00

Jag tänker inte låta någon krypa undan ansvar

Lite vanlig hygglighet kommer man långt med, både till ­vardags och i samhällsbygget.

Sedan några år jobbar jag fackligt på heltid. Jag är stolt över att ha fått förtroendet och över att få försvara villkor och rättigheter som vi har på våra jobb. Många tar villkor för givet men de kan snabbt försämras och därför måste vi hela tiden se upp. Jag kämpar dagligen för att medlemmar ska få det de har rätt till.

Facket behövs mer än någonsin i dag.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


För politiker talar allt oftare om att lagstifta om lägre lön än kollektivavtalens och kritiserar facken för att ”bara” bry sig om dem som redan har jobb. Men när väl en lag om lägsta lön röstats igenom har det fackliga löftet om att aldrig någonsin jobba för lägre lön eller sämre villkor än fackföreningen bestämt, vingklippts. Eftersom staten ju då redan beslutat om en ännu lägre lön – för de som redan är lågavlönade! Det är klart vi säger Nej.

Med organisationsformen New public management har också arbetstempot skruvats upp. Vi klockas och kontrolleras, vilket skadar både medbestämmandelagen och yrkesstoltheten. Redan med privatiseringarna försvagades inflytandet eftersom de nya entreprenörerna inte är lika självklara med fackets roll som tidigare kommunerna. Även kollektivavtalsanslutna företag kan visa något slags motstånd. Dessa entreprenörer erbjuder ofta varken lokaler eller tid för facklig verksamhet.

Häromveckan fick jag inte ens träffa cheferna på två medelstora företag, i stället möttes jag och den anställda av en advokat respektive jurist. Betänk att arbetsgivarna alltså är beredda att till och med hyra in en advokat för att komma undan sitt ansvar. Då handlar det inte längre om pengarna utan mer om positionering. På facket har vi egna jurister, men vi brukar klara det mesta utan att behöva blanda in dem.

Men när chefen skickar fram en advokat hoppas möjligheten att komma överens över – det där med att skaka tass och kanske lära sig något om sin egen verksamhet. För det räcker ju inte med lön för att folk ska trivas och vilja göra ett bra jobb. Särskilt inte en låg lön. Lite vanlig hygglighet kommer man långt med, både till vardags och i samhällsbygget.

Hur politiker kan låta samhället vila på den här sortens entreprenörer är för mig obegripligt. För visst är det oerhört naivt att tro att dessa skulle ta något slags samhällsansvar när de inte ens vill snacka med sina anställda? Men det finns regler som vi alla måste hålla oss till, allt är inte godtycke i den här grumliga världen. Vi har lagar och vi har kollektivavtal.

Advokatens och juristens roll är att hitta kryphål som kan hjälpa arbetsgivaren att komma undan sitt ansvar. Arbetsgivaren har alltså klivit upp på en väldigt hög häst som de tror har bättre koll på lagar och villkor än en representant från facket. I stället för att snacka kör de direkt en hård förhandling och använder någon som lusläst lagen just för att hitta de där kryphålen.

Men jag skakade fram runt 55 000 kronor vardera åt våra medlemmar. Advokaten tyckte att jag var ”formell”, men vad hade han väntat sig? Jag tänker inte låta någon krypa undan sitt ansvar. Not on my watch.

Annelie Carlsson är skribent och problem­lösare. Har jobbat inom ­hemtjänsten i många år ­parallellt med sitt skrivande. Kan höras i satirpodden ”Readymades”.

Bäst & sämst

Bäst just nu: Att facket finns och hjälper sina medlemmar.

Sämst just nu: Alla de som på olika sätt och från olika positioner smular ner vår demokrati och vårt medinflytande.

Annelie Carlsson
Annelie Carlsson 

Annelie Carlsson är skribent och problemlösare. Har jobbat inom hemtjänsten i många år parallellt med sitt skrivande. Kan höras på satirpodden ”Readymades”.