Krönika. Torun Carrfors.

2017-01-15 05:37

I väntan på bättre arbetsvillkor

Jag ska säga nej, planera dagen och sova på natten. 

Fredag kväll. Korridorerna mellan omklädningsrummen och akutmottagningarna är öde så här dags. En ensam kvinna frågar om vägen till Pressbyrån och jag förklarar att den nog är stängd. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


På min akutmottagning är det fullt. Vi försöker ordna sittplatser till anhöriga och ge information om väntetider till patienterna. Jag älskar det här jobbet. Men när klockan närmar sig fyra på morgonen har jag både låtit onödigt irriterad på en kollega och tvingats skriva om en journalanteckning flera gånger eftersom den först är helt oläslig med stavfel och syftningsfel. 

Trötthet gör onekligen något med både tålamod och tanke. Klockan närmar sig sex när det blir lugnt. Vi räknar minuterna till dagpersonalen ska komma pulsande genom snön. Jag äter en macka, och läser en artikel i Dagens nyheter om stress och utbrändhet. 

De skriver om att sjukskrivningar med stressrelaterade diagnoser ökar, på bara några år har de tredubblats till antalet. Mest är det kvinnor som blir sjuka. Sex till sju gånger troligare är det att det är en kvinna som blivit sjuk och sjukskriven av stress, än en man. Det handlar inte om könet, säger analytikern på Försäkringskassan. Utan om arbetsbördan. För de män som jobbar på samma sätt som kvinnor. De blir precis lika sjuka. 

De yrkeskategorier som löper störst risk att bli sjuka är så kallade kontaktyrken. Sådana som kommer i direktkontakt med människor. Som arbetar i vården, eller omsorgen eller på socialtjänsten. Som ska fatta avgörande beslut för människors liv, men som alltmer sällan upplever sig ha resurser för att göra det på ett bra sätt. 

Stress kan vara så mycket. Vi pratar om det på jobbet natten efter. Om att känna sig otillräcklig i ett möte med en patient för att vi inte förmår att bota sjukdomen hen har. Eller att inte ens hinna bedöma patienternas tillstånd för att de är för många i relation till oss. Eller att fatta beslut sent på natten, och vakna redan klockan elva på förmiddagen och vara osäker på om vi verkligen journalförde det vi beslutat. Eller att inte hinna sova ordentligt innan nästa nattpass och vara rädd för att vara för trött på jobbet och missa något viktigt.

Jag läser faktarutan om hur jag ska göra för att inte bli utbränd. Jag ska säga nej, planera dagen och sova på natten. Det låter rimligt. Och jag förstår varför så många i vården blir sjuka. 

För det är svårt att säga nej till människor i behov av vård. Svårt att planera dagen på en akutmottagning. Och omöjligt att få en regelbunden sömn med ett treskiftsavtal. 

Jag läser att jag ska motionera och slappna av, och tänker att jag måste börja med det snart så att det kan bli min räddning, i väntan på att vi lyckas reformera oss till bättre arbetsvillkor. 

Bäst & Sämst

Bäst just nu: Att preventivmedel numera är gratis för alla under 21 år. 

Sämst just nu: Att VABruari inte ens har börjat, och sjukhusen redan gått upp i stabsläge på grund av personalbrist. 

Torun Carrfors
Torun Carrfors 

Sjuksköterska och aktiv i kvinnojoursrörelsen. Skriver krönikor i ETC Stockholm var fjärde vecka.

Finns på Twitter som @TCarrfors.