Ditt outsourcade liv

På dagarna fick 54-årige Liu Dali, fånge på arbetslägret Jixi i nordöstra Kina, hugga sten och gräva diken. Nattetid tilläts han inte sova utan utsattes i stället för en ny form av fängelsetortyr: han tvingades slåss med orcher, kasta trollformler och döda drakar i ett datorspel. Efter att ha frigivits berättade Liu Dali för The Guardian (25 maj 2011) om att han var en av 300 fångar i lägret som sattes att spela onlinerollspelet World of Warcraft i tolvtimmarsskift. Genom att ta sig fram i spelet samlade fångarna på sig ”guld”, virtuell valuta som sedan kunde säljas vidare för riktiga pengar till slöa spelare i Europa och USA. Den fånge som inte samlade tillräckligt mycket guld piskades med plaströr.

Köparna använder det virtuella guldet till att skaffa bättre vapen, amuletter och annat som förstärker deras spelkaraktärer och gör att de snabbt och utan ansträngning kan klättra till högre nivåer i spelet. Enligt Liu Dali kunde fängelsevakterna tjäna motsvarande 6 000 kronor om dagen på det digitala slavarbetet.

Sajten Warcraftzone har uppskattat det totala värdet av handeln med World of Warcraft-guld till en miljard dollar om året och omkring 400 000 människor (de flesta är kineser men långt ifrån alla är straffångar) arbetar heltid som ”guldfarmare”.

En av farmarnas nöjda kunder är min systersons kompis, som fick precis vad han hade önskat sig i födelsedagspresent av sin pappa: fyra kineser arbetade i en vecka med att förbättra hans World of Warcraft-gubbe. Under tiden fick det lyckliga födelsedagsbarnet regelbundna uppdateringar om kinesernas framsteg. Priset låg på en tusenlapp per kines.

Det här är ett av många tecken på att vi har gått in i en ny era: outsourcingåldern. Järnåldern inleddes med att vi började göra grytor och yxor av järn, vikingatiden med att vi plundrade brittiska kloster, rymdåldern med att vi skickade upp satelliter i omloppsbana runt jorden. Vad som kännetecknar vår tid är att vi inte gör någonting själva utan låter andra göra det. Barnlösa par lägger ut sina förlossningar på surrogatmammor i Indien. Middagsplanering outsourcas på Linas matkasse. På sajten Spökskriva.se kan journalister få sina krönikor färdigskrivna. Man skickar bara in önskemål om vad krönikan ska handla om så sköter spökskrivarna resten. ”Du sparar tid och marknadsför dig själv på ett effektivt sätt”, lockar företaget med. Har jag förresten skrivit den här texten själv? Sådant kan du aldrig vara säker på i outsourcingåldern.

Till och med vänskap outsourcas. I USA finns det flera företag som hyr ut en ”wingman” eller ”wingwoman”, alltså någon som går ut tillsammans med dig på baren eller klubben och låtsas vara din bästis inför omgivningen, men som egentligen arbetar för att du ska träffa någon. Han eller hon introducerar dig för intressanta personer, hjälper till att bryta isen, att hålla igång konversationen och får dig att framstå i god dager.

Nackdelen är att det är ganska dyrt, mer än 2 000 kronor kan det gå lös på för en kväll. Därför är det bara en tidsfråga innan någon kommer på idén att sälja kinesiska straffångar som budget-wingmen. För tusen kronor får du tio stycken som följer dig i släptåg på Spy Bar och skrattar åt dina skämt. När du hoppar in i taxin med din nyfunna partner klockan fem på morgonen åker kineserna direkt vidare till kolgruvan. Sedan, när du vaknar, kanske du får dåligt samvete över din hämningslösa konsumtion och exploatering av fattiga människor. Det är då du bestämmer dig för att i fortsättningen bara köpa rättvisemärkt World of Warcraft-guld och bara anlita ekologiska, frigående sprätt-wingmen.