Krönika. John Arthur Ekebert.

2017-11-28 06:00

Denna gång ska jag ro mig själv i land

Har du missbruksproblem går du faktiskt före den ordinarie bostadskön om du mitt upp i misären lyckas hålla dig på mattan.

Min känsla och min observation säger att det verkar som om fler gamla utslagna vänner från gatan i dag får försökslägenhet eller träningslägenhet genom kommunen, i alla fall i mina före detta kretsar.

Det är jag inte ensam om att tycka bland gatufolket. Fler har känslan att kommunen delar ut fler lägenheter än för ett par år sedan.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Förmodligen beror detta på att Stockholms stad gått från borgerligt styre – där de etablerade får skattelättnader och Rutavdrag – till rödgrönrosa där det mer tänks på den lilla människan. Och visst, det finns givetvis delade politiska meningar om vad som ska satsas på.

Det som skiljer de två lägenhetserbjudandena åt är att försökslägenhet får man behålla och ta över kontraktet efter 1–2 år, men samtidigt kan du förlora lägenheten om du mår dåligt och tar återfall.

Det är en hel del som faller på grund av återfall eller annat trassel i maskineriet och då är personen kokt åter igen och är så nära att ge upp, slänga in handduken och nöja sig med portar och härbärgen. Detta är den sanna botten i vårt samhälle.

En träningslägenhet är endast tillfällig där efter lyckat boende ett visst antal år, som är väldigt individuellt, ger eller borde ge möjlighet till försökslägenhet.

Men det finns de som haft träningslägenheter i upp till tio år och det är väldigt svårt att bli vräkt från en träningslägenhet. Vid kriser och återfall sätts mer kontroller och stöd in. Men i vilket fall som helst för att komma vidare i boendekarriären längst ner på stegen så måste individen/klienten/brukaren få lovord från sin handläggare på kommunen. En bedömning att personen i dag kan och bör klara en egen lägenhet.

Jag frågade min alldeles egna boendestödjare om han också märkt att kommunen delar ut flera lägenheter i dag än för några år sedan. Han hade inte sett det från sitt perspektiv. Men jag sökte mig vidare upp i hierarkierna och skrev till socialborgarrådet Åsa Lindhagen och fick ett positivt svar.

Vi är ju lite bekanta socialborgarrådet och jag. Åsa bekräftade att staden ökat antalet försöks- och träningslägenheter under mandatperioden. Hon lovade jag skulle få siffror på det.

Så känslan min var inte är så fel. Den var till och med rätt.

Att fler boenden portioneras ut för gatufolket kan ju även bero på trycket att ordna lägenheter till nyanlända som då gör att Stockholms stad skärper till sig och fokuserar även på ”gamla” utsatta som har problem med alkohol och droger eller andra problem så som psykisk svaghet. Tunga skäl till att du inte kan få eget ett eget boende. Många människor står utanför den ordinarie bostadskön. Har du missbruksproblem går du faktiskt före den ordinarie bostadskön om du mitt upp i misären lyckas hålla dig på mattan.

Övriga skötsamma friska medborgare som av någon förunderlig anledning blir av med sitt boende får inte den här stöttningen från kommunen. De anses väl vara för starka och bör klara upp sin situation allena. Å andra sidan så finns det ju inte resurser att alla ska få hjälp som förlorat ett bo via en skilsmässa, konkurs eller liknande, eller?

Nu får jag själv tecken från min boendestödjare att jag snart, mycket snart får skriva eget kontrakt här i min försökslägenhet. Men än är jag inte där och jag vet att jag fallit på målsnöret tidigare. Men denna gång gott folk, denna gång ska jag ro mig själv i land och få och behålla min egna lilla vrå.     

Bäst & sämst

Bäst just nu: Att mitt/vårt miljötänk blivit positivare.

Sämst just nu: Påtvingad reklam.

John Arthur Ekebert
John Arthur Ekebert 

Författare, fotograf, bloggare, överlevnadsgeni, före detta hemlös. Se också www.ekebert.se