Märklig melodi

Det är torsdagen den 21 juli.

Jag är på min cykel på väg till en Mälarö. Det är tung juligrönska och täta led av almar vid Drottningholms slott. En grönska som drar mot blått fast här och där är träd och buskar gula av torka. Det blåser lite. Jag försöker hålla farten.

Letar med blicken efter flaggornas gula och blå tungor för att kolla vindriktningen. Mardrömmen är motvind. Vid Mälaren en varm dag är vindarna luriga och kastiga.

Då för att orka ta i måste man sjunga.

Jag sjunger ofta för mig själv när jag cyklar eller hittar på dumma ramsor. Det får inte vara för komplicerat för då kan man köra fel.

Annars kan man lyssna på cykelns ljud eller skratta och skrika lite i en backe då det går riktigt fort. Glöm inte bort att hälsa på andra proffscyklister i snygga munderingar och dyra ekipage.

Hjärnan är som en radio som letar stationer. Idag tränger en marschmelodi fram då och då i mitt huvud.

Dam bam bam bam ba ba ba pam pam. Para para para pam.

Melodin har förföljt mig sedan Brommaplan.

Param pam pam pam param pam pam pam pam. Para para para pam.

Det är när jag tar mig förbi en liten rondell som leder in mot Ekerö och till en liten bro som jag lyckas pussla ihop melodin. Horst Wessel Lied.

En nazistsång.

Marchen gnager i mitt huvud och kommer tillbaka då och då. Som eggande melodi betraktat inte olik många kampsånger av annan politisk färg men denna har en avskyvärd historia.

Jag försöker komma ihåg en alternativ text som skrevs av teatermannen och socialisten Bertold Brecht men det gör jag inte och jag kan inte den nazistiska texten heller fast musiken har jag hört i olika filmer och den har fastnat.

Param bam bam bam. Den ekar i huvudet. Nästan alla barn eller konststudenter har någon gång ritat ett hakkors om än kanske i smyg. För att det är ett förbjudet tecken med stor laddning. Det gör dem inte till nazister. Målaren Dick Bengtsson använde hakkorsets tunga symbolik för att krossa och ifrågasätta svenska motiv.

Melodin klingar av då jag passerar Nyckelby men hör av sig vid Rastaholm igen. Där vid en vit byggnad, ett slott i tre våningar med en mörk skog bakom börjar det om. I en lång uppförsbacke.

Det berättas om råttfångaren i Hammeln att han kunde spela flöjt så att alla råttor dansade efter hans pipa och han ledde råttorna till havet och dränkte dem. Och att när borgarna i staden vägrade betala spelade han en annan melodi så att alla barnen dansade efter honom ut genom staden och att han ledde dem till en klippa som öppnade sig och slukade alla barnen.

Fascismens och nazismens idéer bygger på förförelse, känsla och eufori. Politiken blir en del av upplevelseindustrin. I botten finns flummiga idéer om ras och blodets röst. Det är ett av Europas idémässiga arv.

Till den hör politisk terror, selektion och utplåning. Det är också Europeiskt.

Munsö kan vara en riktig plåga i motvind och melodin fortsatte att komma tillbaka då och då. Jag minns att jag innan färjan till en ny ö undrade vem som satt och spelade nazistiska kampsånger och skickade ut dem telepatiskt i den nordiska sensommaren.