Flummare i coachkostym

Sjuttiotalet är allmänt känt som det flummigaste årtiondet i svensk historia. Även om jag bara hann uppleva ett halvår av det har man ju sett den psykedeliska rekvisitan i Boktipset-studion (regnbågsmönstrad soffa i form av två sammanförda händer) och hört historierna om hur reportrarna i Radiohuset rökte hasch före sändning.Men faktum är att flummets starkaste tid är nu, även om dess budbärare har en mycket proprare framtoning än sjuttiotalets velouroveraller och nonchalanta inställning till kroppsbehåring. Nu lever vi nämligen i den statligt sanktionerade coachningens tid. Varje fas i livet ska klaras av med hjälp av en coach med spåniga new age-teorier innanför lammullspullovern.

Ta till exempel jobbcoacherna, som har kostat Stockholms län 214 miljoner sedan 2009. De ägnar sig inte bara åt att kontakta företag, hjälpa till med att skriva CV och förbereda jobbintervjuer. Enligt en granskning i Aftonbladet använder tio procent av dem metoden neurolingvistisk programmering, som bygger på hypnos och positivt tänkande. Man ska programmera om hjärnan och bli framgångsrikare, lyckligare och mer anställningsbar. Metoden kan också gå ut på att härma framgångsrika personers ordval, kroppsspråk och röst. Ovetenskapligt nonsens enligt en samlad forskarvärld, men ändå inte det luddigaste på jobbcoachernas menyer.

När en reporter på ETC:s Skånetidning Efter Arbetet wallraffade som arbetssökande lockade en jobbcoach från företaget ”Rapsbollen” med avslappningsövningar och qigong på en gård på Österlen. En annan berättade att han ”så sent som igår jobbade med en delfingala i Hästveda.”

Det är naturligtvis inte bara arbetslösa som behöver coacher. Även vi med jobb vill ju nå nya höjder. Till exempel kan man anlita Fredrik Reinfeldts mamma och bror, som tillsammans driver ett företag på Östermalm som kartlägger och utvecklar din ”personlighet och funktionsstil enligt hjuletmetoden”. Eller så tar man helhetsgreppet och anlitar en livscoach.

De stavar gärna sitt yrke ”Livs Coach” och hjälper dig att hitta glädje, balans, energi och ditt inre kraftdjur – samt passar på att städa rent i din plånbok.

Dimmigheten är det som gör coachningen så säljande. Svår att utvärdera och förstå, och tilltalar samtidigt människors önskan att dämpa livsångesten. Det är en affärsidé för bra för att vara sann. Problemet är att coachningen gärna lägger ansvaret för allt elände på individen. ”Bara du kan skapa förändring och vårt jobb är att se till att du gör det!”, skriver coachingföretaget Leapfrog på sin sajt. Dags att damma av en gammal hälsokampanj från sjuttiotalet och anpassa den för vår tid: Spola coachen!