Det är krig på stadens gator

Det är tennsoldater på Stockholms gator.

På Arsenalsgatan som är en gågata har en kille på cykel ställt sig framför en Mercedes Benz av dyrare slag och vägrar flytta på sig.

En folksamling tittar roat på och kommenterar.

Han ska inte köra på cykelbanan, säger mannen på cykel och står där som en soldat på vakt med sin svarta hjälm lite på sned.

Killen kan inte backa ut heller för där står det en lastbil.

Då kommer en stor polis och tar mannen åt sidan.

Det är jag som är polis och inte du, säger polisen.

Ping, pliong, ping, pringilingo.

En tjej i beige kappa cyklar om mig i Götgatsbacken mot Slussen.

Det är bara amatörer som har ringklocka på sin cykel.

Jag tar henne i en uppförsbacke vid Grand Hotel. Jag tar dem alltid i uppförsbackar. Låt de köra om bara och ta dem senare.

På ett museum i Hanoi ser jag en cykel med många ekrar.

Ett cykelhjul med fyrtio ekrar är byggt för tung last och om sedan cykelkedjan är extra tjock, mera åt motorcykelkedja, betyder det att cykeln ifråga är en liten lastbil.

Fortfarande används tre- och tvåhjuliga cyklar av detta slag för tunga transporter i många asiatiska länder.

Det går långsamt och ibland får föraren leda cykeln men det går.

Vietnameserna vann ett krig mot USA med hjälp av lastcyklar. De plockade sönder tunga vapen och drog delarna på lastcyklar genom djungeln och satte ihop dem igen.

— Kommer från vänster.

Svossssja, svosssja, svojsssa, svosjaaa, svojssa.

Jag blir omkörd av många kilo järn och ett lass vegetarisk pyttipanna.

Det är torsdag på Skeppsbron.

Killen trampar med starka lår. Han ser ut som en kyckling och har ett litet guppande huvud.

Det är en av de danska Long John-cyklarna som ett cateringföretag skickar runt Stockholm på cykelbanor med pytt och hundra liter ärtsoppa.

I Danmark körs Long John-cyklar precis i den hastigheten att de inte välter och används för att köra ölbackar till byggen eller skjutsa några barn till dagis.