Sex som självskada

I boken 14 år till salu gav hon en röst åt ungdomar som använder sex för att skada sig själva. Sedan dess har mängder av ungdomar med liknande berättelser hört av sig till författaren Caroline Engvall. Nu kommer uppföljaren Skamfläck.

När de hade gjort sitt fick jag alltid stanna kvar inne på toaletten en liten stund för att ingen skulle märka något utifrån. Jag spottade ut allt som gick. Både ansiktet och håret var nerkletat. Jag försökte skölja så mycket det gick med vatten. Jag tog alltid med mig parfym, så att det inte skulle lukta efteråt. Jag satt oftast kvar där inne ett tag och grät, för allt som hade hänt och vad männen hade gjort.

Så skriver 15-åriga Nadja, en av fler än tusen ungdomar som tagit kontakt med journalisten och författaren Caroline Engvall efter att ha läst boken 14 år till Salu från 2008. I den berättas historien om ”Tessan” som utsätts för en våldtäkt som 14-åring, och börjar söka upp våldsamma män på nätet. Sex blir ett självskadebeteende, som att skära sig eller svälta.

Det började med att Tessan, ”en vanlig småstadstjej med bra betyg”, skrev ett brev till Caroline Engvall, som då var chefredaktör på tjejtidningen Frida.
– Vi hade mycket kontakt genom åren. Det var inte alls tanken att det skulle bli någon bok, utan vi följdes åt som storasyster och lillasyster. För fyra år sedan var hon ute ur sjävskadebeteendet och hade fått bra hjälp. Vi kände att det här borde vi berätta om.

Sex som självskadebeteende var ett okänt fenomen när boken kom ut. Den sålde i 200 000 exemplar, och blev starten till en flodvåg av mejl till Caroline Engvall från ungdomar med erfarenheter som liknade Tessans. De berättar om en vuxenvärld som ofta är oförstående och passiv.
– När ungdomarna söker hjälp får de ofta frågan: ”Varför går du inte bara därifrån när det är så otäckt? Dörren är ju öppen?” Ja, det är den, men unga förstår inte själva varför de utsätter sig för det här. De tar kontakterna till synes frivilligt med väldigt farliga, destruktiva personer.

Varför gör de det?
– Det känns bra just då, de känner att de har ett värde. De som skär sig i armarna beskriver det som att just när blodet börjar rinna är ångesten borta. Sedan kommer den tillbaka hundra gånger värre. Det är samma mekanism här.

Caroline Engvall får fortfarande ungefär ett mejl om dagen med berättelser liknande Tessans. Tre av dem skildras i nya boken Skamfläck: Sandra, som växt upp i en välbärgad familj på Östermalm och som låter sig våldtas av äldre män. 17-årige Jocke som utnyttjas av våldsamma sexköpare. Nadja som känner att hon förlorat kontrollen över sin kropp efter att nakenbilder på henne spritts över hela skolan, och som tycker att hon bara duger till sex.
– Berättelserna är väldigt olika varandra och jag ville visa att det här förekommer i alla möjliga miljöer. Ju fler mejl jag fick, desto mer kände jag att det inte går att vara tyst. Det handlar om att förklara för unga och för vuxenvärlden vad som händer.

Caroline Engvalls böcker drar in läsaren i en oändligt sjaskig, sorglig värld som det är rent fysiskt plågsamt att ta del av. Man tänker på förre länspolischefen Göran Lindberg, Alexandra-mannen och 14-åringarna som de kom i kontakt med på nätet. Böckerna ger en nyckel till hur det kunde vara möjligt.

– Det skrämmer mig vad de får för bemötande från kuratorer, ungdomsmottagningar, psykologer. De kan komma in med helt trasiga underliv till ungdomsmottagningen utan att få frågan om vad som har hänt. Det blir svårt för ungdomarna att själva ta första steget att berätta. Jag har också hört helt horribla historier. En psykolog sa till en tjej att ”tänk på vad du gör med männens fruar, du kan ju smitta dem med någonting”.

Av de mejl som Caroline Engvall får kommer bara en bråkdel från killar, trots att en rapport från Ungdomsstyrelsen visar att 1,7 procent av killarna i gymnasiets årskurs tre och 1,2 procent av tjejerna har fått ersättning för sex.

– Det är otäckt att det går runt så många killar och bär på så stora hemligheter. Vården möter dem inte, ingen ser dem. Men det börjar komma fler berättelser nu eftersom det uppmärksammas mer. Det är bara att se på den här Patrik Sjöberg-historien, efter att han berättade började det komma fler anmälningar.

För att dra mer uppmärksamhet mot sex som självskadebeteende ordnade Caroline Engvall en stor manifestation i Kungsträdgården i tisdags. Hon har också startat sajten Inte till salu, där unga kan ta del av andras berättelser och söka hjälp. Nästa steg är att skriva undervisningsmaterial för lärare.

– Sexualkunskapen bollas ofta över till RFSU, som har en stor bibba med saker att avhandla under 90 minuter. Sexuella övergrepp är bara en liten del, två minuter i slutet om man ens hinner det. Det är jättesvårt för lärarna att ta i det här. Det är en värld på nätet som är så långt från vår vuxenvärld. Då är det bekvämare att strunta i det.

Hur gör ungdomarna för att dölja sitt beteende för föräldrarna?
– De blir jätteskickliga. Tessan sa att hon hade kunnat få en roll på Dramaten. Ofta blir de jätteglada och utåtriktade för att dölja. Därför är det så viktigt för vuxenvärlden att se de små signalerna och att försöka sätta sig in i vad barnen gör. Vara mer närvarande i barnens liv, både live och på internet.

När känns det bra att jobba med det här?
– Varje gång någon har orkat leta upp min mejladress och berättar sin historia känns som en seger. Det är ett stort kliv i den första bearbetningen. Jag har följt många som det har gått jättebra för. Tessan bor kvar i samma stad, har familj, och mår bra. Hon ser fortfarande männen på gatan och på Ica, men hon känner sig stark. Hon känner att de är räddare för henne än vad hon är för dem.