"Det är okej med vrede och hat ibland"

För första gången någonsin sätts Valerie Solanas radikalfeministiska manifest SCUM upp som pjäs på en svensk teaterscen. Arga manliga reaktioner har inte låtit vänta på sig.
– De undrar om vi verkligen tycker att man ska avliva män, säger skådespelerskan Andrea Edwards.

SCUM är en förkortning för Society For Cutting Up Men (Föreningen för att skära upp män) och ett satiriskt tillskruvat manifest som förkunnar att världen är en bedrövlig plats på grund av männen. Det enda sättet att göra jordklotet bättre är att utplåna det manliga könet. Manifestet skrevs 1968 av Valerie Solanas, som själv beskrev texten som en ”ishacka i patriarkatets arsle”. Hon tog en examen i psykologi och var verksam som författare, men är främst känd för att vara den som sköt konstnären Andy Warhol, som aldrig riktigt återhämtade sig efter skottskadorna. Många har ifrågasatt och kritiserat SCUM-manifestet, inte sällan genom att vifta bort texten med att den är skriven av en galning (Solana blev missbrukare, försörjde sig genom prostitution och var inskriven på mentalsjukhus). Det provocerar skådespelaren Andrea Edwards som framför SCUM-manifestet på Turteatern i Kärrtorp, där den hade premiär i måndags.

– Ett verk är ett verk, säger hon och suckar.

– Jag har aldrig fått så många frågor om författaren till en pjäs tidigare. När jag spelar Strindberg får jag inte frågor om honom utan om pjäsen. Och när det gäller manliga konstnärer är det nästan en fjäder i hatten med psykisk sjukdom, det är helt absurt.

 Kanske beror intresset för Solanas på att SCUM är ett manifest och inte en pjäs?

– Valerie Solanas förknippas hela tiden med sitt manifest fast det är ett litterärt verk. Det tas alltid upp att hon var sinnessjuk, prostituerad och sköt Andy Warhol. I don’t fucking care, ärligt talat. För mig är den en fantastisk och samhällsomstörtande bok, skriven med temperament och humor, säger Andrea Edwards mellan tuggorna på en knäckemacka när ETC Stockholm träffar henne efter en repetition strax innan premiärdagen.

Andrea Edwards gick ut Scenskolan år 2000 och har sedan dess medverkat i bland annat uppföljningen till Margareta Garpes och Suzanne Ostens feministiska klassiker Jösses flickor – återkomsten på Stockholms stadsteater, samt i flera uppmärksammade roller på Teater Giljotin. Nu gör hon SCUM-manifestet som en monolog på Turteatern. För fem år sedan läste Andrea Edwards boken för första gången efter att ha fått den i Sara Stridsbergs svenska översättning av sin syster.

– Det var en fruktansvärt stark upplevelse. Först skrattade jag för att den är så oerhört roligt skriven. Sen började jag se samhällsstrukturerna. Det fick mig att slänga igen boken. Jag pallade inte att fortsätta läsa för jag var rädd för att inte kunna älska män efteråt.

 I SCUM-manifestet går Varlerie Solanas igenom männens tillkortakommanden. Deras kromosomuppsättning är en biologisk olycka, menar Solanas. Mannens y-kromosom är en ofullständig x-kromosom, tom på innehåll och mening – förutom sexdrift. Budskapet har provocerat i decennier. Inför premiären har Andrea Edwards mottagit fem handskrivna brev från män som ifrågasätter varför hon vill göra teater av SCUM.

– Det har varit ett jävla ramaskri! De är så upprörda och undrar om vi verkligen tycker att man ska avliva män.

 Många tycker att SCUM är väldigt hatisk. Har du varit beredda på de reaktioner som den kan väcka?

– Vi kvinnor ska alltid bete oss humant och behärskat. Det är lite dumt faktiskt. Det är okej med vrede och hat ibland. Ganska många som säger att texten är hatisk har nog inte läst den. Jag säger inte att SCUM inte är hatisk, men den har en nyckelmening: Kvinnor vet instinktivt att det enda som är fel är att skada andra, och att meningen med livet är kärlek.

Hur gör man teater av ett manifest?

– Det är inte helt lätt. Vi har nyligen ändrat riktning. Först hade vi tänkt att monologen skulle vara som ett lugnt föredrag, där jag skulle ses som en talbok. Men sen kom vi på att det är ganska ursäktande. Boken är väldigt arg och kompromisslös mot män – och då måste jag också vara det. Nu är jag som en profet för boken.

 När du läste Scum-manifestet första gången vågade du inte avsluta det. Hur har du påverkats av texten nu när du arbetat med den?

– Jag tror att resan jag har gjort i livet sedan första gången jag läste boken gett mig ett visst vaccin mot manshat. I dag har jag ju till och med en relation med den manliga regissören till pjäsen! Jag tycker nog mer synd om män än vad jag gjorde tidigare. De har det inte så lätt.