”Ledningen gjorde en fuling”

När IF Metall gick med på sänkta löner för att undvika varsel på Scania förra våren var protesterna högljudda. Nu har krisavtalet förlängts ett halvår.
– Vi sliter mest och får minst betalt, säger montören Linda Fröberg.

Lastbilstillverkaren Scania i Södertälje märkte tydligt när finanskrisen 2008 utvecklades till en industrikris. Bladen i orderboken var blanka. Över 4 000 personer med visstidskontrakt fick gå från verkstaden. De knappt 10 000 metallare och tjänstemän som var kvar fick stanna – om de gick med på ledningens krisavtal, som innebar fyradagars arbetsvecka (ledig fredag), tio procent mindre i lön, halverad semester­ersättning, borttagen arbetstidsförkortning och ingen löneökning för 2009. En av dem som först röstade nej till avtalet var Linda Fröberg, montör på växellådsverkstaden och förtroendevald i IF Metalls fackklubb på Scania.

– Om jag bara ser till mig själv är det klart att jag hade föredragit att min lön var oförändrad och att vi fick behålla våra förmåner. Men jag förstår samtidigt att Scania gjort allt de kan för att spara pengar och behålla kompetensen inom företaget. Det är både plus och minus, säger hon när ETC Stockholm träffar henne en måndagseftermiddag i den gigantiska verkstadshangaren i

Södertälje där den slamriga ljudnivån är svår att överrösta.

Det största felet var hur krisavtalet presenterades, säger hon.

– Facket hann aldrig ut på golvet och förklara situationen. I stället gjorde ledningen en fuling, de stoppade allt arbete och kom ut med informationen. Då blev facket misstrott och medlemmarna kände sig förda bakom ljuset.

Trodde man att facket inte hade ansträngt sig nog?
– Ja, och många upplevde att de inte heller stod för någon åsikt.

Strax före årsskiftet förlängdes krisavtalet till den sista juni i år. Världen har ännu inte börjat efterfråga lastbilar, även om det skedde en första orderökning så sent som förra veckan. Den största skillnaden mellan det förra och nya avtalet är att det nu inte görs något löneavdrag för fyradagarsveckan. Men årets löneförhandling har skjutits fram till nästa år, likaså semesterersättningen för 2010.

– Det känns mycket bättre den här gången eftersom vi får full lön. Vi fick offra oss mycket sist och det är bra att vi får något för det. 
 
Klockan 06.48 måndag till torsdag står Linda Fröberg och hennes montörkollegor redo på ”line”, den bana där växellådan åker på under monteringen. Sammanlagt är de mellan 80 och 100 personer som arbetar med en och samma växellåda innan den spraymålas, provkörs och skickas till Holland eller Frankrike för att monteras in i lastbilarnas chassin.

– I huvudsak står jag på line och skruvar, säger Linda Fröberg om sina arbetsuppgifter.
 
Hon har också ansvar för Scanias Produktionssystem (SPS), som innebär att hon har översyn på att det dagliga arbetet förbättras. Bland annat ska hon fungera som ett stöd åt sina kollegor.

När började du med montörsyrket?
– Mitt första jobb efter gymnasiet var på SAAB i Södertälje. De sökte mycket folk och jag hade kompisar som jobbade där. Det kändes tryggt att söka sig till industrin. För en 19-åring var det också ganska bra betalt, vi fick skifttillägg, ob-tillägg och man kunde jobba över mycket.

Linda Fröberg beskriver sin bakgrund som ”typisk medelklass”. Hon växte upp med två syskon i ett radhus i Rönninge. Pappan drev egen byggfirma och slet hårt och hennes mamma var hemmafru tills Linda var åtta år då hon började industriarbeta på Alfa Laval.

– Vi åkte utomlands en gång om året och då campade vi och bilade runt i Sverige och Europa. Vi var verkligen en medelsvenssonfamilj. 

Efter ett par år på SAAB provade hon på att vara förskollärare och bodde också utomlands en period. När hon kom hem för två år sedan sökte Scania montörer.

– Jag skickade in en ansökan och fick jobb på en gång.  

Någon yrkesutbildning har hon inte och på gymnasiet läste hon den bredare samhällsekonomiska linjen.

– De enda grundkrav Scania har är att man ska behärska språket och ha gymnasiekompetens. De tillgodoräknade också mina år på SAAB.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Om man verkligen visar framfötterna är det lätt att få andra jobb inom Scania. Många av våra produktionsledare har varit på golvet innan. Det är inte bara en massa ingenjörer som kommer direkt från skolbänken.

Finns det några fördelar med att de kommer direkt från golvet?
– De vet precis vad det handlar om. De har själva stått och skruvat och vet hur det funkar att jobba på line. Det är en ganska speciell jargong på verkstaden, det märks väldigt tydligt vilka som har jobbat här innan.

Vad är det för jargong?
– Vi är ju arbetare. Det är mycket snack om vilka vägar företaget väljer. Man känner sig alltid lite åsidosatt. Vi som är golvfolket känner att vi sliter mest och får minst betalt, och så är det ju också. Det är mycket åsikter och tankar kring förändringar.

– Och om du tittar runt är det väldigt många unga killar som jobbar här och de sätter nivån på pratet.

Är det grabbig stämning?
– Det var hårdare förr. Nu har vi regeln om respekt för individen och man får vara lite mer försiktig med vad man skämtar om. Det blir ju grabbigt, det bara är så. Men det är ingen direkt fara. 

Är intresset för fackligt arbete stort?
– Jag tycker att det har avtagit. Det är många som betalar fackavgiften men få som är engagerade eller är förtroendevalda, speciellt bland yngre och invandrare. De tror inte att de kan göra sig hörda.

Vad har det inneburit för dig att gå ned i lön?
– Inte så mycket eftersom varken har lån på bil eller bostad. Jag behövde ett till jobb när vi drog ned på arbetstiden och ville göra något helt annat än det jag gör på Scania. Jättesnabbt fick jag ett extrajobb, så jag har kunnat jobba mer när vi tog bort en dag i veckan.

Vad har du för extrajobb?
– Varannan helg tar jag hand om en tonåring med ADHD och några andra diagnoser. Det är kul att jobba med människor. Att hjälpa en ­annan familj låg nära tillhands.

Kommer du att jobba kvar på Scania?
– Ja, absolut. Den första mars byter jag tjänst och blir inköpsassistent. Jag såg en annons i vår platsbilaga strax före jul och skickade in en ansökan och i förra veckan blev jag erbjuden jobbet.

– Jag vill utveckla mig själv och söka nya utmaningar och jag besitter språkkunskaper som jag vill använda mig av, säger hon och berättar att hon fått engelskastudier på Komvux betalade av Scania (vidareutbildning som finansieras med EU-bidrag) och att hon nyligen börjat läsa portugisiska på Folkuniversitetet.

– Svenska, engelska och portugisiska är koncernspråken på Scania. Jag skulle jobba i Brasilien om jag fick chansen, det är det jag menar med Scania – det finns så många möjligheter här. 

Vad gillar du att göra på fritiden?
– Förutom språk umgås jag mycket med min familj, vänner och pojkvännen. Jag är också SSK:are (hockeylaget Södertälje SK) in i benmärgen och går mycket på matcher nu under säsongen. Annars är det resa, resa, resa som gäller. I sommar ska vi till Mallis och nästa vinter blir det Brasilien, det är därför jag och min pojkvän läser portugisiska. Det är kul att kombinera resan med något mer än bara ett två veckorsminne.

Hur ser du på framtiden?
– Jag tror på att göra saker som man blir glad av. Det räcker.

Jonna Sima

FAKTA: Linda Fröberg
Ålder: Blev 31 år i tisdags.
Familj: Särbo.
Bor: I lägenhet i Södertälje.
Yrke: Montör på Scania.
Lön: 20 350 kr i månaden.