Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Om du vill skriva en insändare kan du göra det i vårt formulär. Du kan även maila in den.
Vad hände med våra pengar när löntagarfonderna slopades? Jag vet ett företag som hette Bure, som tog över. Men herregud! Det var ju dina och mina pengar. Var är miljarderna nu?
Prenumerant
Snart är det dags att summera fyra år med borgerligt styre i våra stadsdelsnämnder. Enskede-Årsta-Vantör slogs ihop bara för att spara pengar och de två första åren ägnades åt omorganisationer och flytt. Skattesänkningarna som borgarna genomförde ledde dessutom till nedskärningar av viktig verksamhet.
Ungdomsmottagningar i Dalen och Rågsved har lagts ner liksom äldreomsorgens tillagningskök i Stureby. För invånare med försörjningsstöd ingår inte längre SL-kortet i normen. Stadsdelen har haft miljoner i överskott varje år, trots de stora behoven.
Mycket har också centraliserats. Ingen är väl glad över vinterns dåliga snöröjning, som sköts centralt efter att borgarna tog över. Samordningen mellan skolan och socialtjänsten har också försämrats rejält efter att skolorna togs bort från stadsdelsnämnderna. Det lokala inflytandet för medborgarna minskar för varje sammanslagning och centralisering.
Privatiseringarna har också drivits långt. I staden har en tredjedel av all verksamhet privatiserats. Samtidigt har allmänhetens insyn och personalens arbetsvillkor försämrats. I vår stadsdel har avknoppning av förskolor och hemtjänst lett till att miljontals kronor har gått till privata företag istället för att återinvesteras i välfärden. Vinsterna hos vårdföretagen som tagit över driften av äldreboenden går direkt till skatteparadisen.
Nedskärningar, privatiseringar, ofärd blir vår dystra summering. Den 19 september är det dags att byta politik till en välfärd utan vinstintressen!
Marie Antman, Vänsterpartiet och Rosa Lundmark, Vänsterpartiet
Sen alliansen vann det senaste mandatet höjdes priserna på kollektivtrafiken i
Stockholm. Vi anser att lokaltrafiken i Stockholm är alldeles för dyrt. Många väljer av bekvämlighet och av de höga priserna att ta bilen i Stockholm istället för att åka kollektivt.
Detta leder till bilism som i sin tur leder till farliga utsläpp. Om priserna på kollektivtrafiken skulle sänkas skulle fler välja att åka kollektivt och det skulle gynna miljön.
Gå med i vår facebook-grupp "Billigre lokaltrafik - NU!" i kampen om en grönare miljö och mindre utsläpp från bilar i Stockholms stad!
Billigare lokaltrafik - NU!
En av mina klienter har avlidit. Han var rom från Serbien, 72 år och han hade prostatacancer och dottertumörer i skelettet. I somras var jag på en muntlig utredning hos Migrationsverket tillsammans med honom. Handläggaren visade upp sin mest empatisk sida. Hon frågade ofta om han behövde paus etc då hon kunde se hur ansatt han var av smärta.
Två veckor senare kom beslutet. Handläggarens uppvisade empati vid mötet fanns det inte en tillstymmelse av i beslutet. All medmänsklighet var som bortblåst. Att Migrationsverket ansåg att min klient saknade skyddsbehov kanske jag inte behöver orda så mycket om, men att Migrationsverket fann att hans: "/-/ hälsotillstånd inte kan anses vara av den allvarliga grad att uppehållstillstånd kan beviljas enbart av denna grund" fick mig att gå i taket av ilska. Och än värre blev min ilska då jag läste att han: "/-/ visat att han tidigare har haft tillgång till vård i hemlandet." I yttrandet som jag skrivit till Migrationsverket redogjordes det ingående för det faktum att mannen mot bakgrund av att han var rom och analfabet aldrig under sitt 72 åriga liv lyckats få en fast anställning i Serbien. Det innebar att han stod utanför den serbiska sjukförsäkringen. Då han fick sin diagnos betalade sönerna, som har uppehållstillstånd i Sverige, för den nödvändiga operationen i Serbien. Efter operationen behövde han hormonsprutor som kostade 8 000 kronor styck. Också dessa betalade sönerna. Men trots att de betalat för tre sprutor i förväg fick mannen endast en. Han trodde själv att det berodde på att han var rom.
Mannen hade överlevt på diversearbete – skrot- och pappinsamling – och som dagavlönad lantarbetare, alltså svartarbete på olika gårdar runt staden där han bodde. Detta redogjordes också för mycket ingående i yttrandet och med tanke på att han inte ens kunde sitta på en stol utan smärta då den muntliga genomgången genomfördes var det mycket märkligt att läsa i beslutet att han på "något sätt haft möjlighet till försörjning"med en implicit betoning på att han skulle kunna få sin försörjning på samma sätt framöver. Hur en 72 årig man med de smärtor som denna man skulle kunna fortsätta arbeta som diversearbetare och lantarbetare var ingenting som Migrationsverket ansåg var nödvändigt att förklara.
Beslutet överklagades givetvis till Migrationsdomstolen. Det hann aldrig komma någon dom innan mannen avled.
I Sverige har vi palliativ vård eller lindrande vård i livets slutskede. En svensk människa som får beskedet att en närstående lider av en obotlig sjukdom får därför i de flesta fall stöd efter behov för att kunna klara av att hantera det ofattbara att en nära familjemedlem är döende. Men mannens söner, svärdöttrar, vuxna barnbarn och barnbarnsbarn är inte svenska. De har förvisso uppehållstillstånd i Sverige sedan många år, de talar mycket bra svenska och har etablerat sig väl. De har alla fast arbete och de har köpt ett hus i en mindre västsvensk stad. Men trots det hade de inte samma rättigheter som en svensk människa då en nära familjemedlem drabbades av en obotlig sjukdom. Istället för att få samhällets stöd fick de ett orimligt beslut om att den döende mannen skulle avvisas tillbaka till ett land där han inte hade några rättigheter att få vård. Ett beslut som lade ytterligare börda till den psykiska press det innebär att veta att en närstående är döende. Hur iskallt kan systemet vara?
Lena Sanver
Kommentera! [2]
Man dansar så rytmiskt kring kalven
sjunger allt högre dess lov
Man stampar med fötterna hetsigt
kring förtjänsten hålls sagolikt hov
och räntan i sångerna tystnat
vapnet förbytts i avans
riktas mot trygghet o viktiga värden
ursäktar hatets stubbade svans
Se ulven han dansar extatiskt
med rop om etik och moral
energi han strålar ofantligt
gestalten i skenet fatal
Profilerna syns inte tydligt
det är ännu så långt till ett val
Men då skall du än en gång skönja
politisk profit i ett nötskal
Av dig krävs bara vanlig tribut
att du ingenting ser
de rösta på ännu en lönesalut
slagorden klubbas, sällan du får något mer
Väver sin gigantiska matta
att segla mot vidder i blått
löftena kunna ej svika
charlataner i kostym och i grått
Förvånas ej över omaka paren
som dansar å håller varann tätt
En gör piruetter för arbetstagaren
som dunster alibit är vattentätt
Dricker sitt glas i botten
förtjänsten gjort drinkaren blind
skålar högt i sitt fyllekalas
kylslagna drinkar iskalla hjärtan isande vind
Penning likt guld gör människan galen
den rike kastar vettet överbord
folkslag mördas vi hör knappt kvalen
vilddjurens föda är smulor från deras bord
I EU har drömmarna tolkats med möda
där finns inga fattiga, flyende folk
man dansar dyrt på de döda
humanitet fläckar bägarna likt smolk
Berövad först sitt eget
flyktingen ingenstans finner ro
människors rätt ett ekonomisk dekret
”Festung Europa” människor utan fäste eller bro
Här synes intressen som lobbar
bevaka lönsam egoistisk profit
en lovande partner dubbeljobbar
skenbart förförisk alabastervit
Spelar monopol med stater
om folk resurser möjligheter
hjärtlighet ekar ur en krater
en grop de grävt av egendomligheter
I denna nya himmel denna jord
finns ingen klagan om bristfälligheter
bräk inte så du stör i fårahjord
styrkan dej klår under handgripligheter
nenne_dl
Varför i cancer slappa
eller stanna i nåntingistan
när man kan sanera bajs i trappa
någonstans, runt Karlaplan?
Varför ska unga friska slita
fastän de mår bra,
när alla sjuka smita
och ersättning vill ha?
För nog går det att planera
sjukdomar och besvär.
Man får väl prioritera,
det är arbetslinjen här!
Voltairine Blanqui
Nu ska det tydligen bli bostadsrätter av de område där min mamma har bott i tio års tid(man kan bara hoppas att det ändå händer något som förhindrar det hela). Till saken hör att min mamma är pensionär och inte vill ta på sig några lån och inte heller vill ha sina grannar som hyresvärdar. Varför ska hon tvingas flytta till ett område där hon inte känner någon ?
Har hon inte rätt till en bra ålderdom efter att ha jobbat hårt i hela sitt liv ?
Orolig son
Kommentera! [1]
| 10 Äldre

Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Att ta trapporna ner i Berns källare känns lite som att kliva in i en dyr r’n’b-video. Högblankt svarta väggar och massor av stora bildskärmar ger den futuristiska klubbkänslan och heltäckningsmattan och de låga sofforna bidrar till stämningen. 2.35:1 är sena nätters självklara samlingspunkt för alla som tröttnat på Spy Bar. På dansgolvet samsas inhemska dj:s med internationella bokningar, house med hiphop och innerstad med förort i stans mest lyckade mix.
Housefästet Ambassadeur har med sin placering på Kungsgatan mittemellan Stureplan och Hötorget blivit ett populärt tillhåll för alla som gillar neon, pumpiga danshits a la Swedish House Mafia och att spana på groomade helgfirare.
Blue Moon Bar, Birger Jarlsgatan 29
Blue Moon Bar är lite av nattklubbsvärldens motsvarighet till pubkedjan Harrys. En medlemsklubb (med över 16 000 medlemmar!) som satsat på franchise och tagit sitt koncept med fläskfilé, vimmelbilder och schlagerbar till flera mellanstora svenska städer. Så vill du ha en superklassisk helkväll med middag och nattklubb, som ser ungefär likadan ut i Karlstad, Västerås, Gävle eller Stockholm, har du kommit helt rätt.
Vad har Mick Jagger och Madonna gemensamt med Jennifer Lopez, David Bowie, HM Kung Carl XVI Gustaf, Britney Spears, Kevin Costner och typ alla andra celebs du kan komma på? Det är inte Djungeltrumman som undrar, det är Café Opera som ställer frågan på sin hemsida. Och svaret är naturligtvis att de alla festat på den legendariska nattklubben i Kungsträdgården. Om det verkligen är ett speciellt bra argument för att gå dit råder det delade meningar om. Men ganska säkert är nog att Café Operas hipphet peakade någon gång under Johannes Brosts kokainstinna 80-tal. Håll dock utkik efter roliga events, ibland glänser det gamla gyllene nöjespalatset till och bjuder på oväntade konserter och pärlor i klubbnatten.
Harry B James, Regeringsgatan 47
Sleazerock för hela slanten med Dave Laroxx och Nixx på rockhaket Harry B James varje fredag. Allt från Skid Row till Kiss via Saxon och Steelheart utlovas, liksom Jack Daniels-shots och långhårigt headbangande. Och som de själva påpekar, "stället är inget för partyrädda, dekadensen är på hög nivå!".
En av Stockholms största it-girls på senare tid heter Rebecca Simonsson och kan numera förutom bloggerska och modeförebild också titulera sig nattklubbschef. I hennes regi har Hells Kitchen, lokalen som gamlingar kanske minns som Köket, fått en rejäl uppryckning och bjuder på dekadenta partykvällar i syndens tecken.
Klubb 360 erbjuder inte mindre än tre dansgolv med egna barer. En lounge för alla som vill ta det lite lugnare, ett golv för schlagertokiga och upptempomusik i stora salen för de som festar lite hårdare.
I Göteborg är Kåken ett kulturhus, i Stockholm är det en hipp restaurang/klubb. Ett perfekt exempel på skillnaden mellan våra två största städer. Restaurang 1900:s mysiga bakficka har blivit ett vattenhål för rockmusiker och kvalitetstörstande kulturpersonligheter. Lågmäld livemusik, rustikt gourmetpubkäk och klassiska drinkar för mediamänniskor och de som gillar mediamänniskor. Har du tur kan du få se Carl M Sundevall med entourage äta brakmiddag mitt i natten.
Fredrik Strebel tar över rollen som nattklubbchef på Laroy där stans unga partyelit huserar tre dagar i veckan. Vill man smälta in i gänget är det blonda Hollywodlockar och bakåtslickade frisyrer som gäller. I alla fall om man vill fastna på Stureplan.se:s vimmelbilder.
Le Bon Palais, diskoteket som slog upp sina dörrar första gången hösten 2008, är ett av Stureplansgruppens yngre satsningar men klientelet är inte av det purunga slaget. Åldersgränsen är nämligen 27 år, så här kan alla partysugna dansa till 70-, 80- och 90-talshits på säkert avstånd från både ny techno och skräniga gymnasieungar med falskleg. Tillsammans med radiokanalen Vinyl 107 arrangeras Vinylbaren varje fredag.
Lilla Baren på Riche går aldrig ur tiden. Till och med varma sommarnätter väljer stockholmare, och de som vill vara stockholmare, att trängas i den smala baren. Just den här sommaren har man samlat ett gäng dj:s som lutar åt det lite rockigare hållet men det kommer säkert bjudas en hel del pop och electro också. Johan Kinde, Jonas Kleerup, Filippa Berg, Liselott Wennerstrand, Gavin Maycroft, Fredrik Johansson, Moa E Sandberg och Adriana Sesseri är några vars låtval man kan röja till fram till september.
Lilla Hotellbaren, Folkkungagatan 47
Lilla Hotellbaren är Hotell Scandic Malmens och hela Söders splitternya musikbar. Ett nytt stort, öppet och ganska minimalistiskt inrett ställe med två barer och en restaurang precis vid Medborgarplatsen. Här spelas det livemusik och det är dj:s av högsta kaliber minst fem kvällar i veckan i en musikalisk soppa av rock, pop, soul, funk, jazz, house och disco, från skivspelare såväl som från livescenen.
Restaurang Ljunggren, Götgatan 36
Placerad mitt i Götgatans skiftande myller av svennebananpubar, trendkaféer och hippa klädbutiker är Ljunggren lite av en oas. Dj-bokare och festfixare Johanna Beckman ser till att musiken håller lika hög kvalitet som maten och ordnar också tillställningar på terrassen och ute i själva Bruno-gallerian titt som tätt. Ofta med hög ambition att blanda klubb och konst till en helhetsupplevelse.
Stureplansklubben Magenta har två hus-dj:s, Samuel Josefsson och Alberto Canas, som tillsammans med inbjudna musikkompanjoner delar på två dansgolv. Övervåningen är för dig som helst festar till hits från 80- och 90-talet och på stora dansgolvet dundrar det mäktiga ljudsystemet ut vokalhouse hela natten.
Marie Laveau är inte bara en av stans bästa klubblokaler utan stoltserar även med en riktigt bra restaurang och bar på övervåningen. Onsdag, torsdag, fredag och lördag spelar noga utvalda dj:s allsköns musik för drinksippande gäster.
Fem dagar i veckan bjuder Musslan på lika många dj:s och genrer som det finns molusker i havet.
En av Söders allra bästa barer, med tapas, öl, mediasluskar, SoFo-krogalkisar och bra dj:s nästan varje kväll i veckan, som spelar allt från gubbrock till soul, indie, electro och booty bass.
Obaren, som ligger inne bakom Sturehofs lyxiga restaurang, är som en liten oas mitt i Stureplans-smeten. Här slipper man garanterat Dj Bobo, Basshunter och champagnesprutande brats. Istället är det rock, indie, electro, hiphop, house och disco av bästa kvalitet som gäller i baren när grymma bokaren Lordenzo fixar dit stans bästa dj:s.
På gammelfarfars tid för hundra år sen spelade band som Blur, Kent och Popsicle live nere i källaren på vad som då hette Hannas Krog. Nuförtiden har Quentin Tarantinos och Ryan Adams favoritskivaffär tagit över ruljansen, och de behöver knappast luta sig ett enda dugg mot gamla meriter. De klarar sig enormt väl själva tack vare fingertoppskänsla i såväl menyutformning som bar-dj-bokningar och personal. När folk säger "Vi syns på Pet Sounds!" numera så är det nästan oftare baren än skivbutiken som åsyftas.
I baren till sobert inredda finkrogen Pontus! bokas noga utvalda dj:s i varje fredag och lördag. Jesper "Körsbär" Lagercrantz, Simon "Hackenbush" Åhnberg och Christian "Krull" Wahlén är några av dem som turas om att leverera den gladaste helgmusiken i form av new wave, obskyra discoedits, soul och fina poppärlor. Perfekt ackompanjemang till bistro-burgare och after work-drinkar.
F12:s inomhusbar har gjort sig ett eget namn i Stockholms svirarkretsar. Det lite mysigare och murrigare alternativet till terrassen må se sofistikerat ut men här, bland prydnadskuddar och dyra mattor, gömmer sig de vildaste fester. Det luggslitet lyxiga inomhusalternativet för alla de som tröttnat på att halka runt på F12-trappan.
F12:s inomhusbar har gjort sig ett eget namn i Stockholms svirarkretsar. Det lite mysigare och murrigare alternativet till terrassen må se sofistikerat ut men här, bland prydnadskuddar och dyra mattor, gömmer sig de vildaste fester. Det luggslitet lyxiga inomhusalternativet för alla de som tröttnat på att halka runt på F12-trappan.
Det som en gång i tiden var softa Halv Trappa Plus Gård är sedan några år det något mindre softa Solidaritet. Men om du gillar hittig techno, house och, inte minst, så kallad dance är det ändå ett rätt säkert kort. Här finns kostymerna, de glittriga klänningarna, drinkarna och attityden som på gott och ont skapar den numera rikskända “stureplanskänslan”.
De som undrar vad som blivit av Trädgårdens gamla lokaler på Kungsholmen kan sluta grubbla nu. Klubbfixaren Rasmus Jonsson har ruskat nytt liv i traditionen med popklubb utomhus och techno inne. Satsningen heter Sommar! och håller öppet varje helg hela sommaren. På fredagar håller Ace-Daniel i projektet Red med modebloggarna Filippa Smeds och Shelley Mulshine medan Bombardier fixar dansmusiken inne. Fight Club ordnar minifestival på lördagar och delar kvällen med elektroproffsen Ultra Nights Out. Faller inget av detta i smaken bjuds det alltid svennehits från 80- och 90-talet i panoramabaren.
Vem kommer ens ihåg tiden när Spy Bar var ett tillhåll för silikon och ”supergruppen” Friends in Need? Möjligtvis kan media- och kulturstockholms lite äldre garde, som numera dragit sig tillbaka till Carl M Sundevalls murriga skapelse Gubbrummet, med en rysning minnas när brats och B-kändisar belägrade Spyan. Men för de unga, snygga och begåvade hipsterbarn, födda sent 80-tal, som nuförtiden helt tagit över Vita Baren och Engelbrektsrummet är historierna om Dr. Albans andra vardagsrum bara en legend.
Spymlan, Humlegården (hörnet Sturegatan/Humlegårdsgatan)
Ingen sommar utan Spymlan! För femte året i rad öppnar Restaurang Humlegården, men denna gång med ny inredning, ny planlösning, nya tankar kring maten och ett uppfräschat musikkoncept. Och sist men inte minst, en ny duo vid rodret: Spy Bars Salvatore Scappini och Hells Kitchens Rebecca Simonsson ser till att partysommaren håller måttet.
Den tjugo år gamla nattklubben med det fult stavade namnet tickar på med ett koncept som uppenbarligen fungerar. Här kan den som är sugen på lite light-brats, lifestyle och dans säkert ha en helt perfekt utekväll. Och på övervåningen får inbjuden socitet sitt VIP-sug stillat på klubben-i-klubben V. Vi andra längtar tillbaka till då Regnbågsrummet fortfarande fanns och klubbar som Bomben tog över hela stället.
The Lab känns lite som Laroys och Spy Bars kusin från landet, men stället är oftast fullproppat med folk. Kanske för att nattklubben är Stureplans minsta och dessutom den enda i Sverige som har öppet till fem på morgonen veckans alla dagar.
Att kvalitet aldrig går ur tiden är Tranan ett evigt brinnande bevis på. Det gamla ölkaféet var bland de allra första barerna i stan med dj:s, ungefär på den tiden då de flesta av dagens klubbkids fortfarande knappt var påtänkta. Och än idag huserar många av de allra grymmaste plattvändarna inne i den runda källarbaren varje helg. När du ändå är där kan du gärna passa på att äta en bit också, för här finns husmanskost som både är klassisk och prisvärd.
Vampire Lounge, Östgötagatan 41
I en tid av allmän vampyrvurm, vilket ställe passar bättre att festa på än Vampire Lounge? I den mörka, trånga lilla källarbaren i hjärtat av Södermalm kan de ljusskygga diskutera Twilight och True Blood över en smarrig och spetsad glassdrink och lyssna på bar-dj:s alla kvällar i veckan. Stämningen är allt annat än blodtörstig, här samsas både rock, indie, synth, goth, rockabilly, soul och hiphop i samma lokal.
White Room, Jakobsbergsgatan 29
För den som lockas av mingelfotografer, generöst uppknäppta skjortor, champagne och "en fantastisk mix av attraktiva och färgstarka gäster" (och handen på hjärtat, vem gör inte det?) är White Room ett alldeles utmärkt alternativ. Som på de flesta femställen är det naturligtvis de sista två-tre timmarna som är allra mest uppsluppna och tyvärr också följaktligen då det är risk för megakö.