Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Om du vill skriva en insändare kan du göra det i vårt formulär. Du kan även maila in den.
En av mina klienter har avlidit. Han var rom från Serbien, 72 år och han hade prostatacancer och dottertumörer i skelettet. I somras var jag på en muntlig utredning hos Migrationsverket tillsammans med honom. Handläggaren visade upp sin mest empatisk sida. Hon frågade ofta om han behövde paus etc då hon kunde se hur ansatt han var av smärta.
Två veckor senare kom beslutet. Handläggarens uppvisade empati vid mötet fanns det inte en tillstymmelse av i beslutet. All medmänsklighet var som bortblåst. Att Migrationsverket ansåg att min klient saknade skyddsbehov kanske jag inte behöver orda så mycket om, men att Migrationsverket fann att hans: "/-/ hälsotillstånd inte kan anses vara av den allvarliga grad att uppehållstillstånd kan beviljas enbart av denna grund" fick mig att gå i taket av ilska. Och än värre blev min ilska då jag läste att han: "/-/ visat att han tidigare har haft tillgång till vård i hemlandet." I yttrandet som jag skrivit till Migrationsverket redogjordes det ingående för det faktum att mannen mot bakgrund av att han var rom och analfabet aldrig under sitt 72 åriga liv lyckats få en fast anställning i Serbien. Det innebar att han stod utanför den serbiska sjukförsäkringen. Då han fick sin diagnos betalade sönerna, som har uppehållstillstånd i Sverige, för den nödvändiga operationen i Serbien. Efter operationen behövde han hormonsprutor som kostade 8 000 kronor styck. Också dessa betalade sönerna. Men trots att de betalat för tre sprutor i förväg fick mannen endast en. Han trodde själv att det berodde på att han var rom.
Mannen hade överlevt på diversearbete – skrot- och pappinsamling – och som dagavlönad lantarbetare, alltså svartarbete på olika gårdar runt staden där han bodde. Detta redogjordes också för mycket ingående i yttrandet och med tanke på att han inte ens kunde sitta på en stol utan smärta då den muntliga genomgången genomfördes var det mycket märkligt att läsa i beslutet att han på "något sätt haft möjlighet till försörjning"med en implicit betoning på att han skulle kunna få sin försörjning på samma sätt framöver. Hur en 72 årig man med de smärtor som denna man skulle kunna fortsätta arbeta som diversearbetare och lantarbetare var ingenting som Migrationsverket ansåg var nödvändigt att förklara.
Beslutet överklagades givetvis till Migrationsdomstolen. Det hann aldrig komma någon dom innan mannen avled.
I Sverige har vi palliativ vård eller lindrande vård i livets slutskede. En svensk människa som får beskedet att en närstående lider av en obotlig sjukdom får därför i de flesta fall stöd efter behov för att kunna klara av att hantera det ofattbara att en nära familjemedlem är döende. Men mannens söner, svärdöttrar, vuxna barnbarn och barnbarnsbarn är inte svenska. De har förvisso uppehållstillstånd i Sverige sedan många år, de talar mycket bra svenska och har etablerat sig väl. De har alla fast arbete och de har köpt ett hus i en mindre västsvensk stad. Men trots det hade de inte samma rättigheter som en svensk människa då en nära familjemedlem drabbades av en obotlig sjukdom. Istället för att få samhällets stöd fick de ett orimligt beslut om att den döende mannen skulle avvisas tillbaka till ett land där han inte hade några rättigheter att få vård. Ett beslut som lade ytterligare börda till den psykiska press det innebär att veta att en närstående är döende. Hur iskallt kan systemet vara?
Lena Sanver
Kommentera! [2]
Man dansar så rytmiskt kring kalven
sjunger allt högre dess lov
Man stampar med fötterna hetsigt
kring förtjänsten hålls sagolikt hov
och räntan i sångerna tystnat
vapnet förbytts i avans
riktas mot trygghet o viktiga värden
ursäktar hatets stubbade svans
Se ulven han dansar extatiskt
med rop om etik och moral
energi han strålar ofantligt
gestalten i skenet fatal
Profilerna syns inte tydligt
det är ännu så långt till ett val
Men då skall du än en gång skönja
politisk profit i ett nötskal
Av dig krävs bara vanlig tribut
att du ingenting ser
de rösta på ännu en lönesalut
slagorden klubbas, sällan du får något mer
Väver sin gigantiska matta
att segla mot vidder i blått
löftena kunna ej svika
charlataner i kostym och i grått
Förvånas ej över omaka paren
som dansar å håller varann tätt
En gör piruetter för arbetstagaren
som dunster alibit är vattentätt
Dricker sitt glas i botten
förtjänsten gjort drinkaren blind
skålar högt i sitt fyllekalas
kylslagna drinkar iskalla hjärtan isande vind
Penning likt guld gör människan galen
den rike kastar vettet överbord
folkslag mördas vi hör knappt kvalen
vilddjurens föda är smulor från deras bord
I EU har drömmarna tolkats med möda
där finns inga fattiga, flyende folk
man dansar dyrt på de döda
humanitet fläckar bägarna likt smolk
Berövad först sitt eget
flyktingen ingenstans finner ro
människors rätt ett ekonomisk dekret
”Festung Europa” människor utan fäste eller bro
Här synes intressen som lobbar
bevaka lönsam egoistisk profit
en lovande partner dubbeljobbar
skenbart förförisk alabastervit
Spelar monopol med stater
om folk resurser möjligheter
hjärtlighet ekar ur en krater
en grop de grävt av egendomligheter
I denna nya himmel denna jord
finns ingen klagan om bristfälligheter
bräk inte så du stör i fårahjord
styrkan dej klår under handgripligheter
nenne_dl
Varför i cancer slappa
eller stanna i nåntingistan
när man kan sanera bajs i trappa
någonstans, runt Karlaplan?
Varför ska unga friska slita
fastän de mår bra,
när alla sjuka smita
och ersättning vill ha?
För nog går det att planera
sjukdomar och besvär.
Man får väl prioritera,
det är arbetslinjen här!
Voltairine Blanqui
Nu ska det tydligen bli bostadsrätter av de område där min mamma har bott i tio års tid(man kan bara hoppas att det ändå händer något som förhindrar det hela). Till saken hör att min mamma är pensionär och inte vill ta på sig några lån och inte heller vill ha sina grannar som hyresvärdar. Varför ska hon tvingas flytta till ett område där hon inte känner någon ?
Har hon inte rätt till en bra ålderdom efter att ha jobbat hårt i hela sitt liv ?
Orolig son
Kommentera! [1]
Vill bara säga att jag tyckte Hanna Nilssons senaste krönika om revolutionsromantik var mitt i prick. Är det något jag personligen äcklas av så är det fjäskandet för revolutionsromantikerna. Demokrati är tråkigt och oglamoröst, det är klart att det är ballare att kasta sten på polisen och tro att man åstadkommer något...
Antiutopist
Den som tiger den instämmer! Vilket kvalificerat skitprat! Om man, som jag tiger ibland vid en diskussion, så innebär detta absolut icke att jag för den skull att jag instämmer! Det enda mitt tigande innebär är just att jag tiger!
Ofta kan mitt tigande bero på att jag har "gett upp hoppet" om att diskussionen med denna eller dessa individer skall leda till någonting fruktbart. Jag känner helt enkelt inte för att låta min dyrbara tid gå till spillo på ett fruktlöst att försöka övertyga de som jag anser mindre vetande om den rätta synpunkten d.v.s. min åsikt!
En del skulle säkert kunna kalla detta fegt jag kallar det en effektiv tidsplanering!
Om vi skall vara ärliga så gäller de flesta diskussioner s.k. skitsaker och jag väljer för det mesta att icke smutsa ned mina händer i detta lönlösa ältande i skit.
För övrigt tycks de få och banala ämnen som de ofta små och banala människorna kommer dragande med mest futtiga! Jag vet nog vad jag tycker om "saker och ting" och detta är jag utomordentligt nöjd med!
För det finns väl ingen anledning att diskutera det som är självklart d v s det som jag tycker! Så det är bäst att tiga och låta andra sköta skitpratet inte sant!
Larsson
| 10 Äldre

Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
William Hamilton, Leo Forssell, Peter Björklund och Cristian Daflos gör med dansmusik och konstprojekt torsdagsnätter på 2.35:1 till en knutpunkt för kreativa stockholmare. Alla som studerar på Konstfack, Beckmans och Berghs har fri entré och +1 hela kvällen.
Läkare på dagen, dj:s på natten. Mamma Erik och Alex Thunder i finfina dj-duon UMYO hustlar dygnet runt och har en utsökt smak för ny hiphop, dancehall och annan ruffig klubbmusik. Om du dansar tills du bryter benen eller blir medvetslös gör det ingenting, UMYO är inte bara mästare på mixar utan även på frakturer och mun-mot-mun-metoden.
Alex och Erik firar Christer Fuglesangs födelsedag med extra mycket spacerap.
Vad har Mick Jagger och Madonna gemensamt med Jennifer Lopez, David Bowie, HM Kung Carl XVI Gustaf, Britney Spears, Kevin Costner och typ alla andra celebs du kan komma på? Det är inte Djungeltrumman som undrar, det är Café Opera som ställer frågan på sin hemsida. Och svaret är naturligtvis att de alla festat på den legendariska nattklubben i Kungsträdgården. Om det verkligen är ett speciellt bra argument för att gå dit råder det delade meningar om. Men ganska säkert är nog att Café Operas hipphet peakade någon gång under Johannes Brosts kokainstinna 80-tal. Håll dock utkik efter roliga events, ibland glänser det gamla gyllene nöjespalatset till och bjuder på oväntade konserter och pärlor i klubbnatten.
Dj Majo.
Debaser Slussen, Karl Johans Torg 1
Ambulerande minifestivalen Handen På Hjärtat samlar ihop sina svenska favoritakter, radar upp dem i karavan och kuskar riket runt genom kala landskap och mörka skogar.
Det har blivit dags för popbandet Elias And The Wizzkids att ta över stafettpinnen från Hästpojken och fortsätta årets Handen på Hjärtat-turné.
Extravaganta nattklubbschefen Rebecca Simonsson håller hov tillsammans med torsdagstraditionen, Jonas Sellberg som vänder vax.
Kattens Pyjamas är Luciano Leivas torsdagsklubb, varje vecka med en ny gäst-dj och en och annan livespelning. Besökare kan förvänta sig en musikalisk blandning av psychedelia, disco och kraut.
Klubb Fantastiskt är ytterligare en i raden av Landets små klubbpärlor som kombinerar liveband och dj:s med film och konst.
Live: Telephone Melts och No Room For Squares. Funked Up och No Daun är kvällens dj:s. Dessutom utlovas freakade projektioner, installationer och teckningar.
I Göteborg är Kåken ett kulturhus, i Stockholm är det en hipp restaurang/klubb. Ett perfekt exempel på skillnaden mellan våra två största städer. Restaurang 1900:s mysiga bakficka har blivit ett vattenhål för rockmusiker och kvalitetstörstande kulturpersonligheter. Lågmäld livemusik, rustikt gourmetpubkäk och klassiska drinkar för mediamänniskor och de som gillar mediamänniskor. Har du tur kan du få se Carl M Sundevall med entourage äta brakmiddag mitt i natten.
Mackan Lindström och Nils Schele spelar skivor.
Lilla Hotellbaren, Folkkungagatan 47
Lilla Hotellbaren är Hotell Scandic Malmens och hela Söders splitternya musikbar. Ett nytt stort, öppet och ganska minimalistiskt inrett ställe med två barer och en restaurang precis vid Medborgarplatsen. Här spelas det livemusik och det är dj:s av högsta kaliber minst fem kvällar i veckan i en musikalisk soppa av rock, pop, soul, funk, jazz, house och disco, från skivspelare såväl som från livescenen.
Restaurang Ljunggren, Götgatan 36
Placeringen mitt i Götgatans skiftande myller av svennebananpubar, trendkaféer och hippa klädbutiker gör att Ljunggren ibland kan kännas lite som en oas. Med bra kvalitet på såväl musik som drinkar och service känner man sig gärna välkommen på Ljunggren, där inbjudna gäst-dj:s kan vara såväl gamla soulrävar och barprofiler som inte helt okända rockstars.
Varje torsdag sen sex år tillbaka har man kunnat dansa sig svettig till roots reggae, lovers rock och dancehall, noggrant utvald av J.I.B. och Natty Silver med gäster, nere på skönt sunkiga lilla festlokalen H62 vid Mariatorget.
Marie Laveau är inte bara en av stans bästa klubblokaler utan stoltserar även med en riktigt bra restaurang och bar på övervåningen. Onsdag, torsdag, fredag och lördag spelar noga utvalda dj:s allsköns musik för drinksippande gäster.
Christian Dinamarca spelar dansmusik med sina vänner.
Sen debutsingeln Relax, Take It Easy Mikas karriär gått spikrakt uppåt. Den libanesisk-födde britten har intagit Englands och världens topplistor med sin tralliga radiopop och fansens hjärtan med sin bubbliga och fördomsfria personlighet. Till Sverige kommer han med senaste albumet The Boy Who Knew Too Much i bagaget.
Livekonsert!
Fem dagar i veckan bjuder Musslan på lika många dj:s och genrer som det finns molusker i havet.
Hiphop, b-more, electro och bailefunk med Eimi Devine, Pharah och Dj Silence.
En av Söders allra bästa barer, med tapas, öl, mediasluskar, SoFo-krogalkisar och bra dj:s nästan varje kväll i veckan, som spelar allt från gubbrock till soul, indie, electro och booty bass.
På gammelfarfars tid för hundra år sen spelade band som Blur, Kent och Popsicle live nere i källaren på vad som då hette Hannas Krog. Nuförtiden har Quentin Tarantinos och Ryan Adams favoritskivaffär tagit över ruljansen, och de behöver knappast luta sig ett enda dugg mot gamla meriter. De klarar sig enormt väl själva tack vare fingertoppskänsla i såväl menyutformning som bar-dj-bokningar och personal. När folk säger "Vi syns på Pet Sounds!" numera så är det nästan oftare baren än skivbutiken som åsyftas.
I baren: Gavin Maycroft. I källaren: Pet Sounds och Zitas filmquiz.
Allmänna Galleriet 925, Kronobergsgatan 37
Om man någon gång pluggat periodiska systemet är det lätt att gissa varför AG:s torsdagsklubb fått det passande namnet Silver. Sandra Bergman, från Send in the Clowns och Coles Corner, håller i trådarna tillsammans med Happy Endings Daniel Odelstad. Alltid med nya liveakter.
Live: Everett Parker och aCae (JAP).
Det som en gång i tiden var softa Halv Trappa Plus Gård är sedan några år det något mindre softa Solidaritet. Men om du gillar hittig techno, house och, inte minst, så kallad dance är det ändå ett rätt säkert kort. Här finns kostymerna, de glittriga klänningarna, drinkarna och attityden som på gott och ont skapar den numera rikskända “stureplanskänslan”.
Vem kommer ens ihåg tiden när Spy Bar var ett tillhåll för silikon och ”supergruppen” Friends in Need? Möjligtvis kan media- och kulturstockholms lite äldre garde, som numera dragit sig tillbaka till Carl M Sundevalls murriga skapelse Gubbrummet, med en rysning minnas när brats och B-kändisar belägrade Spyan. Men för de unga, snygga och begåvade hipsterbarn, födda sent 80-tal, som nuförtiden helt tagit över Vita Baren och Engelbrektsrummet är historierna om Dr. Albans andra vardagsrum bara en legend.
Den tjugo år gamla nattklubben med det fult stavade namnet tickar på med ett koncept som uppenbarligen fungerar. Här kan den som är sugen på lite light-brats, lifestyle och dans säkert ha en helt perfekt utekväll. Och på övervåningen får inbjuden socitet sitt VIP-sug stillat på klubben-i-klubben V. Vi andra längtar tillbaka till då Regnbågsrummet fortfarande fanns och klubbar som Bomben tog över hela stället.
Lilla Hotellbaren, Folkkungagatan 47
Countryklubben The Dust Bowl spelar enligt egen utsago ”The finest honky tonk in town”. Country, gammal som ny, mitt på Söder i Lilla Hotellbaren en söndag i månaden. Här är både musiken, kulturen och maten från den amerikanska södern i fokus, så skölj ner countryn med en Sloppy Sunday Special från menyn.
På scen: country-soul-gospel-gänget Top Hawk från Göteborg.
The Lab känns lite som Laroys och Spy Bars kusin från landet, men stället är oftast fullproppat med folk. Kanske för att nattklubben är Stureplans minsta och dessutom den enda i Sverige som har öppet till fem på morgonen veckans alla dagar.
Att kvalitet aldrig går ur tiden är Tranan ett evigt brinnande bevis på. Det gamla ölkaféet var bland de allra första barerna i stan med dj:s, ungefär på den tiden då de flesta av dagens klubbkids fortfarande knappt var påtänkta. Och än idag huserar många av de allra grymmaste plattvändarna inne i den runda källarbaren varje helg. När du ändå är där kan du gärna passa på att äta en bit också, för här finns husmanskost som både är klassisk och prisvärd.
Vampire Lounge, Östgötagatan 41
I en tid av allmän vampyrvurm, vilket ställe passar bättre att festa på än Vampire Lounge? I den mörka, trånga lilla källarbaren i hjärtat av Södermalm kan de ljusskygga diskutera Twilight och True Blood över en smarrig och spetsad glassdrink och lyssna på bar-dj:s alla kvällar i veckan. Stämningen är allt annat än blodtörstig, här samsas både rock, indie, synth, goth, rockabilly, soul och hiphop i samma lokal.