Reportage.

2016-10-25 07:47
  • Utställningen ”Fuel to the fire” utgår ifrån händelsen i Husby för tre år sedan när en 69-årig man sköts till döds av piketpolisen och de efterföljande upploppen. Bilder: Gustav Gelin och Tensta konsthall
    Utställningen ”Fuel to the fire” utgår ifrån händelsen i Husby för tre år sedan när en 69-årig man sköts till döds av piketpolisen och de efterföljande upploppen.
  • Bilder: Gustav Gelin och Tensta konsthall
  • Bilder: Gustav Gelin och Tensta konsthall
  • Konstnären Natascha Sadr Haghighian är starkt kritisk mot polisens insatser i förorterna. ”Jag vill gå på djupet i frågan om våldsmonopolet”, säger hon.  Bild: TT
    Konstnären Natascha Sadr Haghighian är starkt kritisk mot polisens insatser i förorterna. ”Jag vill gå på djupet i frågan om våldsmonopolet”, säger hon. 

"Polisen i förorten blir alltmer militariserad"

Med utgångspunkt i Husby-upploppen 2013 och polisens försök att mörka den dödade 69-årige man som utlöste dem har den iranska konstnären och aktivisten Natascha Sadr Haghighian skapat utställningen "Fuel to the fire". Den visas nu på Tensta konsthall och tar upp frågor kring militariseringen av förorten, polisens övervåld och medias skeva rapportering.

Vi träffas en eftermiddag i Tensta konsthall några dagar före vernissage. Natascha Sadr Haghighian är klädd i palestinasjal och håller på att sätta upp det sista i det stora konstrummet. Hon vill inte bli fotograferad. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


De senaste två åren har hon pendlat hit från hemmet i Berlin och hennes bild av Stockholm är att det är en väldigt segregerad stad. 

– Jag känner mig helt alienerad i citykärnan, men blir mer avslappnad när jag kommer hit ut. Det är verkligen anmärkningsvärt vilken skillnad det är mellan de olika delarna av staden, säger hon. 

Utgår från dödskjutning i Husby

Natascha Sadr Haghighian är aktivist och konstnär, ursprungligen från Teheran, men sedan länge boende i Berlin. Hon har ställt ut på några av världens mest framstående konsthallar, som Guggenheim och MOMA i New York. Hennes konst bygger på lång och noggrann research och utställningen Fuel to the fire är ett knivskarpt inlägg i debatten om polisvåld, rasism och segregation i utsatta förortsområden. 

Hon utgår ifrån händelsen i Husby för tre år sedan när en 69-årig man sköts till döds av piketpolisen i sin egen lägenhet. Ingen ställdes ansvarig för mordet, som ledde till omfattande upplopp i Husby och på många andra platser i hela Sverige. 

– När jag kom hit 2014 mindes jag att jag hade läst om vad som hade hänt i Husby året innan. Men jag mindes bara upploppen. Att polisen hade skjutit en 69-årig man fanns aldrig i mitt nyhetsflöde. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till den händelsen. Hur kommer det sig att piketpolisen skickas hem till en 69-årig man som har setts med en kniv på sin balkong? 

– Den andra frågan jag tar upp handlar om fotografierna som togs av grannar under händelsen, som bevisar att polisen försökte mörka vad som hade hänt. Polisen gick ut med uppgiften att mannen hade avlidit senare under natten på sjukhuset, men grannar – och frilansfotografen Björn Lockström – tog foton som visar när han rullas ut från lägenheten i en kroppssäck klockan tre på natten, vilket bevisar att polisen ljuger, säger hon.  

Starka vittnesmål

Natascha Sadr Haghighian menar att vittnesmål i form av bilder har ökat mycket med hjälp av mobiltelefoner de senaste åren och drar paralleller till det första stora uppmärksammade fallet när bildbevisning i den här formen användes, i fallet med Rodney King i Los Angeles 1991. 

– Bildernas roll är otroligt viktig för att skapa en legitimitetskris för polisen. Att de mörkar vad de gör, att de använder övervåld och att det i många fall handlar om en rasistisk syn också. 

Hennes syn på polisens maktutnyttjande är hård. I utställningen gräver hon i piketpolisens historia, från Los Angeles i slutet av 60-talet när medborgarrättsrörelsen och de Svarta pantrarna skulle hållas tillbaka med våld. Hon återkommer till att det handlar om en militarisering. 

– Jag vill gå på djupet i frågan om våldsmonopolet. Hur kan vi ge en instans, polisen i detta fall, makten att döda? Makten att bära vapen och att döda på ett organiserat sätt. Och som när det kopplas samman med rasism blir en kraftfull dödsmaskin. Jag försöker gå till botten med den frågan. Vi kan inte ha en organisation som har rätten att döda och som per default är rasistisk. Det är väldigt farligt. Jag känner att det är nödvändigt att vi har en allvarlig diskussion om detta. För polisen blir mer och mer militariserad. 

Hon ser tydliga paralleller mellan upploppen i Husby och liknande upplopp i Paris, London och Los Angeles de senaste åren. 

– Alla upploppen triggades av polisvåld och skedde i segregerade förortsområden. De bygger på rasism och segregation, men också den socioekonomiska ojämlikheten som råder, där "the warfare state" har ersatt välfärdsstaten. Nyliberalismen där man systematiskt tar bort den offentliga välfärden och stoppar den i privata fickor, och där alla former av motstånd möts av polisvåld. 

Samarbetat med Nyhetsbyrån

Under sin research har Natascha Sadr Haghighian samarbetat mycket med Nyhetsbyrån i Tensta. Nyhetsbyrån är en journalistisk kurs för unga som drivs av Tensta konsthall i samarbete med JMK, Konstfack och Streetgäris. Planen är att de ska göra en återkommande nyhetstidning på sikt. 

– Det är ett väldigt bra initiativ. De kommer att göra sin egen tidning framöver. De kan de här frågorna, de lever i det och upplever det varje dag. 

Kritisk mot medierapporteringen

Att andra röster än de stora medierna hörs är viktigt, menar Haghighian som är djupt kritisk mot rapporteringen kring förorterna.

– Jag tror att polisen och de stora medierna ofta arbetar hand i hand. Polisen skriver rapporter och sedan baserar journalisterna sina texter helt på dem. Nästan ingen av de stora tidningarna gör egen faktagranskning eller åker hit och ser vad som faktiskt har hänt, om det polisen säger verkligen stämmer. Berättelsen om förortens kriminalitet är i stort sett uteslutande baserad på polisrapporter. Det är en väldigt problematisk relation mellan polisen och de stora medierna. 

På vilket sätt kan konsten bidra i den här frågan? Kan den här utställningen vara ett sätt att starta debatten? 

– Jag startar inte debatten, jag deltar i den. Debatten pågår hela tiden. Men konst kan hjälpa till för att få en djupare förståelse för vad bilderna säger och att se på saker med en ny innebörd och nya perspektiv.