Reportage.

2017-05-09 09:12
Nattvandringar för att öka tryggheten och hembesök hos kvinnor för att bryta isoleringen. Det är bara några av de saker som Nasteho Weheliye gör på sin fritid. Möt en av de många eldsjälar som engagerar sig lokalt i Järva-området.  Bild: Gustav Gelin
Nattvandringar för att öka tryggheten och hembesök hos kvinnor för att bryta isoleringen. Det är bara några av de saker som Nasteho Weheliye gör på sin fritid. Möt en av de många eldsjälar som engagerar sig lokalt i Järva-området.

Nasteho Weheliye – eldsjälen som vill öka tryggheten i Tensta

Nattvandringar för att öka tryggheten och hembesök hos kvinnor för att bryta isoleringen. Det är bara några av de saker som Nasteho Weheliye gör på sin fritid. Möt en av de många eldsjälar som engagerar sig lokalt i Järva-området. 

På bänkarna i Tensta centrum njuter farbröderna av vårens första solstrålar. Torghandlarna säljer billig frukt och barnen skyndar till skolan. Några minuters promenad bort från centrum bor 58-åriga Nasteho Weheliye. Hon kallas ”Mamma Tensta” och är en av de många eldsjälar som engagerar sig i lokalsamhället. Tillsammans med några andra kvinnor har hon startat föreningen ”Mammorna”, som nattvandrar i området varje tisdagskväll. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Vi började i vintras. Det var några människor som pratade om att de kände sig otrygga. Jag känner mig själv aldrig otrygg här. Jag kan gå här mitt i natten. Men några kände sig otrygga och vi vill inte att folk ska vara det. Och de här ungdomarna som gör dumma saker. Vi tänkte att det också är våra barn, så vi måste gå ut och titta till dem, berättar Nasteho. 

Kom till Sverige 1990

Hon sitter i sin stora soffa i var-dagsrummet hemma i femrums-lägenheten där tre av barnen bor kvar. Hon har sju vuxna barn och fem barnbarn, den yngsta är bara en månad gammal. Nasteho kom till Sverige från Somalia i maj 1990. De första tio åren bodde hon i norrländska Vännäs, men sedan 17 år bor hon här i Tensta och är engagerad i föreningen Internationella kvinnolyftet, en paraplyorganisation med ett tiotal föreningar, där Mammorna är en. Nattvandringarna har varit positiva för alla, både mammorna själva och ungdomarna här i området, menar hon. 

– Vi vill titta till ungdomarna, se vad som händer, hälsa på dem och se vad de tycker och tänker. Vi får mycket respekt. De välkomnar oss och är positiva. 

Har ni lättare att få förtroende hos ungdomarna här än polisen eller kommunens tjänstemän? 

– Jag tror det. Tyvärr, men det känns så. Det är självklart bra att polisen finns och att de gör sitt jobb bra, men man undrar hur förtroendet är hos ungdomarna. Vi har ett förtroende eftersom vi möter våra egna barn. Ibland ser man dem bråka, då säger vi till dem, man måste förstå att det är barn. Ibland träffar vi dem som kör mopeder och säger åt dem. Då svarar de ”Okej mamma”. Vi försöker göra något.

Vill lyfta en annan bild

Nasteho menar att mediebilden av Järva-området med bilbränder, stenkastning och skjutningar delvis stämmer, men vill också lyfta en annan bild.  

– Det stämmer, men jag tycker ibland att man överdriver och att det är tråkigt att man bara skriver om den negativa sidan. Det finns också en positiv sida, menar hon. 

– Vi vill verkligen att det ska vara bättre, man önskar det. Men man måste förstå att det är barn som kanske aldrig har fått ett sommarjobb. Deras mamma och pappa kanske är arbetslösa. 

Samtidigt tycker Nasteho att utvecklingen har börjat gå åt rätt håll. 

– Ja, man ser fler och fler ungdomar som har fått jobb. Jag tycker att det har blivit bättre.

”Det skulle kunna vara mitt barn”

Vi börjar prata om våldet, som har dödat så många unga människor i Järva-området de senaste åren.  

– Det är jättetråkigt. Vi är jätte-ledsna och har gråtit tillsammans alla mammorna. Det skulle kunna vara mitt barn. Hon som har två söner som mördades i Rinkeby för några månader sedan, hon bor här nära mig. Vi tänker ofta, är det så här jag har uppfostrat mitt barn. Varför blev det så? Det kanske handlar om olika gäng, de känner sig starka, försöker vara tuffa. När jag pratar med ungdomar och unga vuxna, de tycker också det är tråkigt. Det kan vara kompisar som dödar varandra. Det är jättetråkigt. 

Tror du att det är möjligt att lösa problemen med våldet och skjutningarna? 

– Jag vet inte om de vill stoppa det. Man undrar varifrån de här vapnen kommer. De som dödar ungdomarna. Och när det gäller droger. Var kommer de ifrån? Det är barn som har hasch. Är det vuxna män som ger det till dem? Självklart vill många stoppa det här, men vill alla det? Vi får hoppas att det inte ska hända mer. 

Pratar ni mycket med polisen? 

– Man ser ju många poliser här. Ibland hälsar vi på dem och frågar om vi kan göra något, men de säger att det är lugnt. De kanske vill ha sina hemligheter. Ibland kanske det skulle bli bättre om vi samarbetade mera. För mammor vet bäst. De vet var deras son är, var han sover, vad han gör. Vi skulle vara jätteglada om vi samarbetade mer med polisen. Om de skulle ringa mig och fråga om jag kunde göra något skulle jag ställa upp direkt, säger Nasteho och berättar vidare. 

– Folk frågar mig ibland: om du såg ungdomar som slåss, skulle du ringa polisen? Ja, självklart skulle jag ringa efter hjälp om det var något allvarligt, om någon blev skadad. Men om det är barn som bråkar så räcker det ofta med att säga åt dem att sluta. Då gör de det. Det är mycket bättre. Det behöver inte bli så uppförstorat. 

Projekt med hembesök

Nyligen har Nasteho och några andra av mammorna påbörjat ett projekt med hembesök hos kvinnor här i Tensta, för att minska isoleringen och hjälpa till i vardagens stressade tillvaro. 

– Jag är själv mamma och har uppfostrat flera barn. Jag känner till hur det är när man kommer till ett nytt land, och pappan kanske är ute ur bilden. Mammorna har svårt att komma ut. De säger att de inte har tid, att de måste hämta barnen, att de måste göra massa aktiviteter, att det är stressat, att de har så mycket. Så vi tänkte att vi ska hjälpa dem där de finns. Vi har besökt några stycken. Hjälpt dem att skriva papper till kommunen, gå med till skolan, gett dem sällskap. Bara att sitta med och prata, gå promenader, eller gå till simhallen och bada tillsammans. Vi hjälper alla som behöver det.

Vad skulle du vilja ge för råd till andra som vill engagera sig på samma sätt som du har gjort? 

– Jag tycker att man kan göra mycket. Ibland räcker det med att du kommer ut och frågar hur någon mår. Och om ungdomarna bråkar säger jag åt dem. Jag låter dem inte hålla på och hota eller få folk att känna sig otrygga. Jag känner alla ungdomar här. Jag brukar säga att människor har olika utseende, olika utsikter, olika religion. Men vi har en sak gemensamt och det är fred och respekt. Det måste vi förstå.