Nyheter.

2017-09-08 06:00
”Just nu lever jag som i limbo. Det känns inte som jag hör hemma någonstans”, säger Berit, som snart förlorar sin Fas 3-sysselsättning.  Bild: Elliot Elmblad
”Just nu lever jag som i limbo. Det känns inte som jag hör hemma någonstans”, säger Berit, som snart förlorar sin Fas 3-sysselsättning.

Hundratals stockholmare kvar i nedlagda Fas 3

Trots att avvecklingen av Fas 3 har pågått i över ett och ett halvt år befinner sig nästan 1 000 stockholmare kvar i åtgärden fortfarande. En av dem är Berit, 61, som har kvar sin Fas 3-sysselsättning till den 31 januari.
”Efter det har jag ingen aning om vart jag ska ta vägen, vilket känns oerhört jobbigt och psykiskt påfrestande”, säger hon.

 

Om mindre än ett halvår skrotas Fas 3, den sista delen av regeringens jobb- och utvecklingsgaranti som infördes i juli 2007.

Trots att avvecklingen har pågått sedan den 1 februari 2016, befinner sig fortfarande drygt 850 stockholmare kvar i sysselsättningsfasen.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


För hela landet är siffran cirka 5 000, enligt siffror från arbetsmarknadsdepartementet.

Många har inte en aning om vad de ska göra när sysselsättningsgarantin går i graven. En av dessa är Berit, 61, som har kvar sin Fas 3-sysselsättning på Verdandi på Vattugatan till den 31 januari.

– Efter det har jag ingen aning om vart jag ska ta vägen, vilket känns oerhört jobbigt och psykiskt påfrestande, säger hon till ETC Stockholm.

”Inte tillräckligt tydliga direktiv”

När Fas 3 sjösattes var tanken att personer som hade varit arbetslösa minst 450 dagar skulle erbjudas sysselsättning på sociala företag, som Verdandi där Viktor Tilling arbetar som ombudsman.

Han är i grunden positiv till att Fas 3 skrotas och ersätts av mer individanpassade lösningar.

– I det nya systemet blir det mer fokus på vad individen behöver och kan bidra med medan Fas 3, i vissa organisationer, mer var förvaring av människor. Problemet är att Arbetsförmedlingen inte fick tillräckligt tydliga direktiv från regeringen om vad som skulle komma i stället för Fas 3 och i det läget agerade väldigt, väldigt snabbt. Folk fick ibland gå hem på dagen. Allt skedde panikartat och orsakade stort mänskligt lidande i stället för att låta personerna stanna kvar i organisationen fram till den sista januari. Detta har medfört ett stort intäktsbortfall för oss och inneburit att vi har tvingats säga upp anställda och flytta till billigare lokaler, säger han.

Försöker att inte tänka på framtiden

I samma hus där Viktor arbetar, har Berit haft sin Fas 3-sysselsättning i många år.

– Jag är lite av en allt i allo, men jag trivs väldigt bra och hade hoppats att jag skulle få stanna kvar här tills jag går i pension. Jag försöker att inte tänka så mycket på framtiden. Då mår jag bara dåligt, säger hon.

Hon är inte ensam om att gå en osäker framtid till mötes.

– Vi har fler personer här hos oss som är i Fas 3 och som ännu inte har fått besked om vart de ska ta vägen. Oron är naturligtvis jättejobbigt för dem, säger Viktor Tilling.

Det finns inga garantier för att alla ska kunna erbjudas individuella lösningar i form av studier, arbetsträning, extratjänster eller beredskapsjobb.

– Det är Arbetsförmedlingens ansvar att se till att personerna kommer ut i jobb och utbildning. Insatser ska erbjudas efter det individuella behovet och Arbetsförmedlingen ska jobba för att folk inte sitter sysslolösa. Det pågår en ständig dialog mellan regeringskansliet och Arbetsförmedlingen om hur man ska hantera och hitta lösningar för den här stora stocken av människor som har varit arbetslösa under lång tid, säger Caroline Renås, departementssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet.

Hon erkänner att hon blev förvånad när regeringen i början av året fick information om att så pass många fortfarande stod utan registrerad aktivitet när Fas 3 försvinner.

Försöker hitta individuella lösningar

Camilla Liljas, kvalificerad handläggare på Arbetsförmedlingen, vill dock förmedla hopp till de stockholmare som förlorar sin Fas 3-sysselsättning.

– Det sker kontinuerliga planeringssamtal med information till deltagare för att hitta individuella lösningar, säger hon.

Statssekreteraren på Arbetsmarknadsdepartementet, Annica Dahl, skriver i ett mejl till ETC Stockholm:

”Att långtidsarbetslösa lämnas utan insatser är inte acceptabelt. Vi har kontinuerlig dialog med ­Arbetsförmedlingen om detta. Regeringen har öppnat upp för att man ska kunna ta del av alla typer av insatser som tidigare inte var tillgängliga för personer i Fas 3. Extratjänster är en åtgärd för den här gruppen och antalet extratjänster ökar. Möjlighet till studier har öppnats upp och bör kunna användas i högre utsträckning”.

Men detta är bara vackra ord utan innebörd för Berit. Hon ser sig mer som en bricka i ett arbetsmarknadspolitiskt spel.

– Detta känns inte speciellt väl genomtänkt. Jag hade helst sett att jag fick vara kvar i Fas 3, det har fungerat jättebra för mig. Och jag har ju inte så långt kvar till pensionen. Om jag inte får något erbjudande återstår väl bara att gå till socialen, säger Berit som innan hon blev arbetslös arbetade 30 år på Telia.

”Just nu lever jag som i limbo”

Hon tror inte det blir lätt för Arbetsförmedlingen att hitta något till henne.

– Jag började på Telia när jag var 20, och jag har ingen utbildning att falla tillbaka på. Just nu lever jag som i limbo. Det känns inte som jag hör hemma någonstans, säger hon.