Stockholm behöver hållbara bostäder

Stockholm växer. Stockholm behöver bostäder. Allt för många är de unga, studenter och nyinflyttade Stockholmare som letar. Vi är många som är trångbodda. Staden behöver bygga.

Från Miljöpartiets sida vill vi bygga minst 15 000 bostäder fram till valet. Men alla vet att det behövs betydligt fler än så. Men den här gången, till skillnad från 60-talets miljonprogram, måste vi bygga hållbart - socialt, miljömässigt, estetiskt och demokratiskt.

Miljonprogrammet skapade områden som blev socialt skevt sammansatta. Folkhemmets idé om att blanda grupper socialt föll pladask. Det är en utmaning att inte göra om detta misstag. Miljöparitet vill att var femte bostad viks för ungdomar och studenter. Olika upplåtelseformer måste finnas i ett bostadsområde, hyresrätter och bostadsrätter sida vid sida.

Att bygga miljömässigt och klimatsmart är en förutsättning. Detta handlar om var vi bygger och hur. Idag finns en vurm för att bygga in i de grönområden som Stockholm fortfarande äger. Det är inte bra. Det finns redan tillräckligt med exploaterad mark som inte används. Jag tänker då inte direkt på Bromma flygfält, utan på industriområden och parkeringsytor som inte längre tjänar sin roll. Börja där. Det finns möjlighet att bygga högt. Men det ska göras där det inte skadar andra värden. Kista och västra Kungsholmen är några goda exempel. Det senare dessutom exempel på exploatering av redan utnyttjad mark.

Vi måste bygga klimatsmart. Vi måste styra byggherrar till att ta ansvar. Staden har makt över marken och vid nyproduktion måste vi ställa höga energi- och miljökrav. Alla bostäder som markanvisas, ja där staden delar ut stadens egen mark, ska byggas enligt passivhusprinciper; att husen inte behöver tillföras mer energi än det som behövs för hushållselen.

Nästa steg måste vara plushusstandard, det vill säga hus som producerar energi med hjälp av solceller, solfångare och minivindkraftsverk. Om inte staden ställer dessa krav, vem ska då göra det?

Ett av problemen med husen och områdena i miljonprogrammet var den enformighet och bristande känsla för estetik. Ingen möda lades ned på form och känsla. Var man åker runt i landet känner man igen miljonprogrammens lådor. Vi riskerar att hamna där idag också. De stora byggbolagen bygger snarlika boxar vart än man kommer. Enda skillnaden är att det som byggs idag ofta är lite mer exklusivt, lite dyrare. Vi måste pröva nytt. Släpp in arkitekterna som byggherrar. Låt dem få markanvisningarna så de kan styra projekten. Det blir inte dyrare utan bättre.

En annan spännande lösning är att ge mark till det som kallas byggemenskaper. Idag låter vi de stora byggbjässarna bygga monotona bostadsrätter för att sedan med avsevärd vinst sälja bostäderna till en bostadsrättsförening. Varför ge övervinster till byggföretagen? Istället kan enskilda individer gå samman för att planera, bygga och bo i ett hus som utformas efter gruppens egna uppfattningar och idéer om sitt boende. Med hjälp av en erfaren projektledare låter man bygga sitt eget hus. Med byggemenskaper kan vi få ett varierat byggande där de boende på ett mer konkret sätt kan påverka utformningen av bostäderna samtidigt som det blir billigare.

Slutligen, vi måste värna och utveckla demokratin i byggandet, inte tvärtom som föreslås från många andra håll. Vi i Miljöpartiet vill se en annan ordning där människor involveras och deras synpunkter tas in innan man låser upp planeringen. Sitt ned i stadsdelarna och prata om hur och var vi kan bygga. Inte som idag när färdiga projekt dimper ned.

Stockholm växer och måste få växa. Bygg!

Daniel Helldén

Oppositionsborgarråd (MP)