Sluta behandla SL-resenärer som boskap

Sedan Alliansen tog över i Stockholm 2006 har höjden på spärrarna höjts i samma takt som priset på SL-kortet. Även personskadorna har ökat trots att vi inte kan se en minskning av plankandet. Den moderatledda alliansen straffar hederliga resenärer i jakten på plankare, skriver MP-politikerna Benjamin Juhlin och Yvonne Blombäck.

Att kunden alltid har rätt är ett mantra som brukar upprepas av företag. Principen är enkel: det företag som vill ha glada och nöjda kunder ska behandla sina kunder med respekt. På ett liknande sätt borde vi självklart utforma kollektivtrafiken i Stockholm. Dagens system med en stängd spärrlinje i tunnelbanan där kunderna behandlas som boskap snarare än konsumenter är väldigt märkligt ur det perspektivet.

Trots att spärrarna har byggs ut så har inte plankandet minskat. SL uppskattade i början av 2010 de uteblivna intäkterna till mellan 100 och 200 miljoner kronor och senare under året till 314 miljoner. Plankandet i Stockholm verkar alltså inte minska. De utbyggnader av spärrarna som gjorts har kostat ca 250 miljoner kr, underhållet beräknas kosta mellan 20 och 30 miljoner kronor årligen. Sammantaget innebär de höga spärrarna en ekonomisk förlustaffär för skattebetalarna.

Rädda Barnen genomförde nyligen en undersökning där 20 procent av alla tillfrågade barn och ungdomar svarade att de kände sig osäkra i kollektivtrafiken. Genom att frigöra personalresurser från bevakningen av spärrlinjen till trafiken kan man öka närvaron och tryggheten i kollektivtrafiken för att motverka detta. Att införa öppen spärrlinje är alltså inte bara en ekonomisk fråga utan även en trygghetsfråga.

I rusningstid är det trångt då många ska in och ut samtidigt. Spärrarna hakar upp sig och resenärer missar sina anslutningar. Äldre personer är ofta oroliga att klämmas och vill vänta tills spärrdörrarna stängts. Många barn tycker det är läskigt att gå igenom. För personer med funktionsnedsättningar utgör spärrarna ett extra hinder. Med matkassar eller annan packning i händerna, ett barn vid sidan eller en hund i koppel blir det en stor utmaning att ta sig in eller ut i tunnelbanan. Stress, oro och irritation är resultatet.

Varför ska tunnelbaneresenärer behandlas sämre än tvärbaneresenärer? Och varför ska personer som väljer att resa miljövänligt tvingas stå ut med detta? Det är märkligt att Christer G Wennerholm anser att de som reser rätt ska straffas för detta. Vi i Miljöpartiet vill istället se till att det blir ännu mer bekvämt att resa kollektivt.

För att skapa en attraktiv kollektivtrafik som är smart, billig och trygg krävs öppenhet. Dels måste man vara öppen för nya förslag och dels måste man öppna upp spärrlinjerna. Gör vi det har vi goda förutsättningar att få en kollektivtrafik med nöjda resenärer.

Benjamin Juhlin
Språkrör Grön Ungdom i Stockholmsregionen

Yvonne Blombäck
Gruppledare Miljöpartiet i Stockholms läns landsting