Debatt. .

2017-03-02 07:23
För kvinnor är dåligt upplysta hållplatser en särskild obehagsfaktor. Ombord på bussen eller vagnen är det främst påverkade personer och gäng som bidrar till otryggheten.  Bild: TT
För kvinnor är dåligt upplysta hållplatser en särskild obehagsfaktor. Ombord på bussen eller vagnen är det främst påverkade personer och gäng som bidrar till otryggheten. 

Så blir kollektivtrafiken i Stockholm tryggare

Flera undersökningar visar att många stockholmare, inte minst kvinnor och äldre, känner otrygghet i den allt trängre tunnelbanan, på bussar och dåligt upplysta hållplatser. Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting presenterar några förslag till en tryggare kollektivtrafik.

För en tid sedan kom Brå:s nationella trygghetsundersökning, som fick uppmärksamhet och vållade stor debatt. Undersökningen visar att 31 procent av svenska kvinnor känner sig ganska eller mycket otrygga när de går ut, och att de ibland, på grund av otryggheten, väljer att inte gå ut. 

Vad vet vi om tryggheten respektive otryggheten i vår kollektiva trafik?
År 2015 lät Stockholms läns trafikförvaltning undersöka saken, och kom fram till att tre av tio på grund av otrygghetskänslor ibland väljer bort kollektivtrafiken kvällstid. Nattetid ökar siffran till hälften, fem av tio. Undersökningen visar också att kvinnor och äldre upplever otrygghet i högre grad. 

För kvinnor är dåligt upplysta hållplatser en särskild obehagsfaktor. Ombord på bussen eller vagnen är det främst uppenbart påverkade personer och gäng som bidrar till otryggheten. 

Förra året beställde Vänsterpartiet en Novus-undersökning, som visar att två av tre stockholmare känner obehag när de ska gå igenom tunnelbanans spärrar, och att många klämts i spärrarna. 

Dåligt belysta hållplatser och tunnelbanespärrar som slår igen är två faktorer som bidrar till otrygghet i kollektivtrafiken. Trängseln, med den risk att falla ner på spåret som den innebär, är en tredje. Enligt en undersökning som United Minds har gjort är 20 procent oroliga över att hamna på spåret i tunnelbaneträngseln. Och just sådana olyckor inträffar ibland. 

Den spårbundna trafiken har också, tragiskt nog, länge varit en plats för självmord. Bortom den tragedi som självmordet innebär för den enskilde och dennes anhöriga, skapar det också trauma och otrygghet för medpassagerare, räddningspersonal och de som arbetar inom den spårbundna trafiken.

Det finns alltså flera indikatorer på att otryggheten i Stockholms kollektivtrafik är tämligen utbredd. Men det finns också saker vi kan göra för att åtgärda detta.

Införa plattformsväggar i tunnelbanan, inledningsvis på de stationer där trängseln är som värst, exempelvis Slussen, Fridhemsplan och T-centralen. Tunnelbanor i många europeiska storstäder har plattformsväggar. Vänsterpartiet har länge drivit denna fråga.

Ta bort spärrarna, helt enkelt. Inför öppen spärrlinje och satsa i stället på utökad kontrollverksamhet i form av kontrollanter och servicepersonal. Detta skulle både förhindra fuskåkning och göra att mer personal är i omlopp i kollektivtrafiken, vilket skulle öka tryggheten.

Utöka också personalstyrkan i kollektivtrafiken med särskilda trygghetsvärdar och stationsvärdar. Förbättra belysningen vid busshållplatser och dunkla miljöer. 

Vi menar att om kollektivtrafiken upplevs som trygg, från dörr till dörr, oavsett tid på dygnet, skulle fler börja åka kollektivt. Våra förslag syftar till att trygga vår gemensamma trafik. 

Det räcker inte att som den borgerliga landstingsledningen, med M i spetsen, ropa på fler poliser och ta i med hårdhandskarna mot tiggare och fuskåkare. Det är landstinget som har ansvar för att nuvarande och tillkommande resenärer upplever trygghet då de reser med Stockholms kollektivtrafik.

 

Gunilla Roxby Cromvall (V) 
gruppledare i Stockholms läns landsting