Livsviktigt med mer personal

För två månader sedan misshandlades en ensamarbetande vårdare till döds på häktet i Huddinge. Kriminalvården har satsat på en rad säkerhetshöjande åtgärder, men det har inte anställts mer personal, skriver Mattias Reinholdsson från SEKO.

Kriminalvården har de senaste åren mer och mer gått över till att sätta upp övervakningskameror istället för att ha personal närvarande nära de intagna. Det tragiska resultatet av den strategin är att en ensamarbetande kriminalvårdare blivit ihjälslagen av en intagen på Häktet Huddinge för några veckor sedan. Nyligen blev en ensam arrestvakt inom polisen utsatt för en grov misshandel av en intagen. Vad har polisen lärt sig av tragedin på Huddinge-häktet? Inget tydligen.

Att stoppa ensamarbetet är en självklar målsättning för SEKO som organiserar anställda inom Kriminalvården. Kriminalvårdens ansats att överklaga Arbetsmiljöverkets beslut att stoppa ensamarbetet på Häktet Huddinge uppfattades av kriminalvårdare runt om i landet som osmakligt. Beslutet att dra tillbaka sin överklagan efter omfattande kritik från bland annat SEKO var glädjande och oväntat. Men personal kostar pengar och i en ängslig organisation som Kriminalvården är en bra chef en chef som håller budget.

Efter de massmedialt mycket uppmärksammade rymningarna 2004 blev högsta prioritet både politiskt samt från Kriminalvårdens ledning att detta till varje pris inte skulle få upprepas. Säkerhetshöjande åtgärder har genomförts i stor omfattning och till mycket stora kostnader. Nya häkten och högsäkerhetsanstalter har byggts. Det har investerats i larm, stängsel, kameror, monitorer och röntgenapparater. Många i personalen är numera utrustad med pepparsprej och expanderbatonger. Vad pengarna inte har gått till är att öka bemanningen. Av Kriminalvårdens cirka 9 000 anställda jobbar bara hälften som kriminalvårdare, alltså de som jobbar närmast och med de intagna. Kriminalvårdens säkerhetsorganisation har fördubblats flera gånger om sedan början av 2000-talet.

Ansvarig minister Beatrice Ask har efter mordet på Häktet Huddinge varit fåordig och det lilla hon sagt har fått stå oemotsagt. Hon påstår att vare sig hon eller justitiedepartementet har något inflytande över vad Kriminalvården gör med sina tilldelade medel. Hon har talat om att regeringen ”satsat” 300 miljoner på Kriminalvården de senaste åren, men inte på vad. Vad gäller huruvida hon och regeringen inte har något inflytande på hur Kriminalvården använder sina tilldelade medel är hon antingen okunnig, eller så far hon med osanning. Till varje anslag kommer ett regleringsbrev, en kravspecifikation, på vad regeringen förväntar sig av Kriminalvården. De ”satsade” 300 miljonerna har gått till de säkerhetshöjande åtgärderna. Häkten och anstalter uppstår knappast ur intet. Den säkerhet och vårdkvalitet som kommer ur att ha gott om personal nära de intagna har inte bara blivit eftersatt; den har kraftigt försämrats. Allt detta med politikernas goda minne, för det primära kravet har och är alltjämt att se till att de intagna är och förblir inlåsta. Att Kriminalvården idag har ett sparkrav på närmare 280 miljoner kronor talas det inte så högt om.

I dag är det inte verksamheten som styr budgeten, utan budgeten som styr verksamheten. Jag väntar fortfarande på att någon chef inom Kriminalvården ställer sig upp och säger sanningen; att det som hänt kommer sig av alla de åtstramningar och nedskärningar som gjorts för att finansiera ”satsningen” från regeringens och Kriminalvårdens huvudkontor sida.

Mattias Reinholdsson
Klubbordförande seko
Häktet Kronoberg