Hiv-preventionen missköts

Män som har sex med män är den i särklass mest utsatta gruppen när det gäller överföring av hiv-virus. Trots det prioriterar landstinget ner hiv-preventionen i den gruppen, skriver Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL.

Inom RFSL har vi jobbat med hiv-prevention sedan hiv först kom till Sverige på 1980-talet. Vi är fortfarande den ojämförligt största aktören på området hiv-prevention för män som har sex med män. I stora delar av Sverige är det endast RFSL som står för de hiv-preventiva insatserna mot gruppen. Om en RFSL-avdelning på en ort något år inte får pengar för att bedriva hiv-preventiv verksamhet blir effekten allra oftast att ingen hiv-prevention riktad till målgruppen överhuvudtaget bedrivs på orten.

Män som har sex med män, msm, är den utan jämförelse allra mest utsatta gruppen i Sverige när det gäller överföringar av hiv-virus. Enligt statistik från Smittskyddsinstitutet står msm för drygt 50 procent av de inhemska överföringarna av hiv-viruset. Detta är fakta som är tillgängligt för alla, men kunskapen om att det är så här det ser ut verkar vara allt sämre.

Under det senaste året har jag haft ett antal diskussioner med journalister som är av uppfattningen att det är fördomsfullt att bedriva riktade hiv-preventiva insatser mot msm-gruppen. Den givna frågan från många journalister efter att jag till exempel berättat om ett projekt som riktar sig mot besökarna på en klubb som besöks av många ur msm-gruppen är ofta ”jaha, gör ni det här på straighta klubbar också, eller?”. Länge förstod jag inte vad dessa frågor handlade om, men nu har jag förstått att de helt enkelt beror på att många inte känner till den enorma skillnaden i antalet överföringar av hiv-viruset inom msm-gruppen, jämfört med befolkningen i övrigt. Tyvärr är kunskapen ofta lika låg inom både hos gruppen självt – och den verkar ibland också vara låg bland dem som beslutar om hur hiv-preventionen ska bedrivas.

I den svenska nationella strategin för hiv-preventionen som riksdagen beslutade om 2005 definieras ett antal grupper som ska prioriteras i det preventiva arbetet. Gruppen män som har sex med män, msm, är en av dessa prioriterade grupper. Väldigt rimligt.

Också i FN-deklarationen om det globala hiv-preventiva arbetet från juni i år, pekas extra utsatta grupper, till exempel msm, ut. Länder uppmanas också att följa den inhemska epidemiologiska utvecklingen och anpassa hiv-preventionen efter denna.

Men så här går det inte till i Sverige. I praktiken styrs hiv-preventionen sedan 2010 mycket mer av ett antal överenskommelser mellan Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting än av den nationella handlingsplanen. Varje år tecknas en ny överenskommelse med ett antal olika prioriterade grupper – utan hänsyn till den epidemiologiska utvecklingen. Just nu finns msm med i endast en av dessa överenskommelser, den som slutar att gälla 2012.

Vi har undersökt hur bidragsfördelningen för hiv-prevention till RFSL:s avdelningar sett ut 2009-2011 och vi kan tydligt se att de anslag som går till hiv-prevention som särskilt riktar sig mot msm har minskat med runt 15 procent på två år.

I Stockholm har neddragningen bland annat lett till att kuratorsmottagningen har lagts ner helt, en kuratorsmottagning som bland annat jobbade med att stärka självkänslan hos gruppen, en insats som bevisligen bidrar positivt till hiv-preventionen.

Detta är helt orimligt. Den nationella strategin måste få en mer framträdande roll i det preventiva arbetet, inriktningen på preventionen måste styras av epidemiologiska fakta snarare än politiskt styrda överenskommelser och utsatta grupper måste prioriteras tydligt. Sverige måste helt enkelt följa sina egna riksdagsbeslut och de internationella överenskommelser vi skrivit på – inte bara på papper utan också i praktiken.

Ulrika Westerlund
Förbundsordförande RFSL