Byt arbetslöshet mot upprustning

Arbetslinjen sa Reinfeldt och försämrade A-kassan. Arbetslinjen sa Reinfeldt och införde praktikplatser som innebär att arbetsgivare får betalt för att ta emot gratis arbetskraft. Arbetslinjen sa Reinfeldt och införde en så kallad ungdomsgaranti som bara garanterar att ungdomarna körs runt i Arbetsförmedlingens system för att åter hamna på ruta ett.

Allra värst är det för ungdomarna i de stora städernas förorter. Där har skyhög arbetslöshet bitit sig fast och blivit vardag i nedslitna bostadsområden och centrumanläggningar. Där är också skolans resultat som sämst. Icke godkända betyg kan bland annat förklaras med att andelen behörig personal i förskolan och skolan är mycket låg och att utbildningsnivån och språkkunskaper är begränsade bland nyanlända.

Segregationen är ett faktum. De unga som kan välja har dragit till skolor utanför förorten, kvar finns de som presterar sämre. Så kan det inte fortsätta. Vi behöver de bäst utbildade lärarna på förortens skolor och vi måste göra något konkret för människors möjlighet att få ett arbete.

Reinfeldt skulle göra upp med det så kallade utanförskapet. Det blev tvärtom. Utanförskapet har snarare cementerats i förorternas miljonprogramsområden. Det sker samtidigt som allt fler i de välbeställda villaområdena kvitterar ut skattefinansierat rotavdrag för nya kök, badrum och bastuanläggningar. För 2010 uppgick den sammanlagda skattesubventionen till 13,5 miljarder kronor. Det kan ställas mot att regeringen säger blankt nej till varje form av statligt stöd för att rusta upp de hårt nedslitna miljonprogramsområdena. Tala om att öka gapet mellan dem som har och dem som inte har.

I min hemkommun, Botkyrka, bor cirka en tredjedel av befolkningen i miljonprogramsområden. Dessa områden står nu inför akuta upprustningsbehov. Det handlar om fastigheter med sammanlagt cirka 9 500 lägenheter. Problemet är att många av de boende inte klarar den hyreshöjning som blir resultatet av de omfattande renoveringar som krävs för ett anständigt boende.

En betydande del av förortens arbetslösa skulle kunna byta arbetslöshet mot att delta i upprustningsjobbet. En sådan inriktning skulle underlättas om det blir tillåtet att använda de offentliga medlen som ändå betalas ut i form av olika stöd och bidrag. På samma sätt måste det bli tillåtet att använda dessa medel för utbilda unga arbetslösa till att kunna delta i arbetet att göra sina egna bostadsområden till något man är stolt över.

Det handlar definitivt om att ge förortens boende möjlighet att ta sig ur arbetslöshetens gissel. Men inte bara om jobb för jobbens skull, eller om utbildning för utbildningens skull, utan också om att det ligger ett oerhört värde i att förortens invånare själva är med i utformningen av de ”nya” förorterna. Vi måste ge människor inflytande och makt i sina egna stadsdelars utformning och innehåll. Det är deras inställning och känsla för sina områden som är det avgörande för att lyfta de svenska förorterna till kreativa och i verklig mening levande stadsdelar.

Reinfeldt, detta handlar om arbetslinje på riktigt och att på riktigt motverka utanförskap.

Esabelle Dingizian
(MP) Botkyrka , Riksdagsledamot